Murar och frihet

Kriminella som lyckas rymma från fängelse, ofta genom att klättra över en mur,  har varit ett tema i många filmer genom åren. Jag kommer inte ihåg titeln på dessa filmer, eftersom det handlar om filmer från långt bak i tiden. Den sista filmen Nyckeln till frihet kommer jag mycket väl ihåg. Mannen, som fick sitta många år i fängelse, en oskyldig man, som lyckades fly genom väggen i sin cell och hamnade sedan utanför fängelset. Han klättrade alltså inte över någon mur utan fick delvis flyta ut ur fångenskapen genom ett avlopp.

     Att bygga murar verkar vara aktuellt i dessa dagar. Trump ska bygga en mur mot Mexiko. Människor som inte längre får resa in i USA skapar murar. Att utmana t.ex. Iran, Irak och göra skillnad på religion och religion innebär explosiva hinder, som kan eskalera, få krigiska handlingar i rullning.

     Murar mellan stater, murar mellan folk och media, murar mellan de dumma och de kloka, murar mellan religioner är ingen god idé. Det blir olika rum med statiskt innehåll, som förintar sig självt. Och en värld byggd på ”alternativa fakta” bakom inhägnade utrymmen blir olika lögner designade efter tycke och smak.

     Ibland har bovarna i filmer lyckats kravla sig över en mur efter att ha fått ta del av diverse brutala handlingar från både plitar och intagna. Hatet har grott sig in i cementen och cynism, trakasserier, pennalism, som gror bakom murar (fängelse på film) gör att man känner en viss lättnad då någon lyckas ta sig över en mur.

     Trump verkar tro att världen kan struktureras efter t.ex. färg, likt en garderob fylld med kläder ordnad efter färg. En muslim ska bo i ett ”muslimland” vad det nu är. USA ska vara great igen! Vad menas med det? Med detta koncept blir Amerika ett fängelse. Det verkar onekligen som om många länders populism blommar ännu snabbare med Trump vid rodret.

     Huga!

     Det finns trots allt en stor del av denna världs befolkning som kan tänka, analysera och dra slutsatser av anti-demokratiska ställningstaganden och beslut. Nu är det hög tid att uppdatera fakta, läsa historia och söka sanningar, empiriska undersökningar. Det är hög tid att mobilisera mot lögner och skapa motståndshandlingar. Innan det är för sent.

     Man kan tycka att presidenter, som skriker högt, orerar, ljuger och upprepar samma mantra om igen, bara är vilda gubbar. Som man inte behöver bry sig så mycket om. Historien visar att dessa gubbar i själva verket är väldigt, väldigt farliga.

     Det får vi inte glömma.

     De som inte följer lagar och förordningar brukar få sina straff,  bakom lås och bom. Bakom murar. I verkligheten liksom på film. Den som berövar en stor del av mänskligheten sin frihet borde sitta bakom murar höga som Eiffeltornet. Väl inlåsta borde det vara obligatoriskt att läsa väl valda böcker, från olika kontinenter och lära sig vad det innebär att vara människa. Lära sig var vi människor kommer ifrån. Att vi människor är väldigt lika. Lika mycket värda. Utan ”vi” och ”dom”!

                                 På återseende! Eva

      

Spegeln - en dikt (a poem)

När spegeln krossades

när din spegel gick;

öppnade dörren, log och

lämnade nyckeln på hallgolvet.

Då krossades ditt ansikte mot

skenbilder.

Dina ansträngningar landade

i idévärlden och i fåtöljen satt en katt.

I hallspegeln står en stor liten flicka

med alltför stor kostym och fickorna

fulla med bruksanvisningar.

Kattens lena päls fylls med ord

du aldrig tidigare härbärgerat.

Du sjöng er till söms och vilade

i sinnevärlden – den ofullbordade.

I badrumsspegeln står en trasig flicka

stirrar på alla bukar, flaskor och tuber.

Hon skrubbar sin kropp och sin ande.

Jaget lade sig på plats och du tog din

väska, dina nycklar, passerade en spegel

i glömska – nu visste du allt.

                                                

                                                 På återseende! Eva J  

Idévärlden - lever vi i den bästa av alla världar?

Ja, att tro på idéer kan vara konstruktivt. Ett gäng människor som ställer frågor, utvecklar tankar, får idéer och skapar nya innovationer; läkemedel mot svåra sjukdomar, ett energiprogram, som inte påverkar miljön negativt. Kanske t.o.m. en idé om en värld i fred? Naiviteten blommar i den sista frågan fortfarande i mina funderingar, så klart. Blåögda tankar, som måste få finnas åtminstone varannan dag, för att hoppet ska leva.

     Vi förknippar förstås ”idévärlden” med Platons filosofi. Platon ansåg att en stol i idévärlden är själva essensen av en stol och stolen i sinnevärlden är en dålig kopia. Det är nu inte alla som har tillgång till denna högsta av alla världar. Det var i princip bara filosoferna som hade tillgång till den högsta av alla världar, ansåg Platon.

     ”Idévärlden” heter ett program i svt. Croneman skrev en krönika i DN om programmet, som han hyllar för dess intellektuella innehåll.    Klart att jag var tvungen att se och lyssna på första programmet med temat arbetet, som gör oss till slavar.

     Programledaren och en professor, Roland Paulsen, diskuterade denna tes; en intressant, artikulerad och angenäm diskussion. Varför? Just för att själva frågeställningen är tänkvärd, frågorna relevanta och svaren är konsekventa och väl formulerade utifrån temat. Sedan följde en diskussion med opponenter, två kvinnor, Åsa Lindeborg och Eva Uddén.

     Att arbeta är självklart. Att arbeta ger pengar. Att arbeta är att tillhöra en grupp. Att arbeta är att få en struktur, ordning i en vardag. Att arbeta är att säga: ”det är FREDAG!” So nice. Eller hur?

      Men, är arbetet effektivt? Vad gör vi på  våra arbetsplatser? Hur mycket tid ägnas åt sociala utbyten, Facebook, kafferaster o.d?

     Man talade om ”tomt arbete” och för många innebär det att de håller på med allt annat än arbete omkring 2 timmar per dag. Det sas i programmet att vi egentligen inte behöver arbeta så mycket utan tiden kunde komprimeras till ett fåtal timmar. Och. Det finns så många så kallade ”meningslösa jobb.” Vad som menas med denna meningslöshet är väl upp till var och en av oss. Det är inte svårt att förstå en läkare, som flytt från ett brutalt krig till Sverige och jobbar som spärrvakt i tunnelbanan, tycker att det är bortkastad tid och ostimulerande.

     Paulsen refererade till olika filosofer blandat med sina egna teorier med utsagor som: ”dyrka arbetet som en gudom, Behövs alla jobb? Nej, det gör de inte,” som exempel. Vad han menar är att vi skulle kunna arbeta mindre för att kunna andas, tänka, känna, umgås o.s.v. Efter den industriella revolutionen har inte människor blivit friare, snarare tvärtom, menar han. Och. Det måste skapas jobb.

     Det finns viktiga jobb som städning, omsorg om gamla m.fl. men de har låga löner. Paulsen menade att vi människor blivit matade med att allting är dyrt, dyrt med sjuka, fattiga, invandrade medan 40% av befolkningen äger. Äger makt och penningar.

     Någon omfördelningspolitik talas det sällan om i dag, anser jag. Alla vet att ett mer jämlikt samhälle skapar friskare, gladare människor.

     Är vi slavarbetare? Har vi blivit lurade på något sätt? Ja, då börjar det om: vi måste arbeta, gärna långt över nuvarande pensionsålder, vi måste jobba länge, mycket och vara entusiastiska. Detta tyckte jag mig höra Uddén sammanfatta sin syn på temat.

Lindeborg vill se människor i arbete, men håller med Paulsen i andra delar.

     Aristoteles tyckte att arbetet förslöade människors själar. Paulsen svarade på frågan ”vad ska vi göra om vi inte arbetar” med en jämförelse med barn som kan leka i vilken omgivning som helst. Kreativiteten är alltså obegränsad för oss människor.

     Konstnärer har jag alltid varit fascinerad av: deras installationer, deras fantasi, kreativitet, uthållighet. De har tillgång till ett icke-tomt arbete, som inte alltid är lönsamt. Men, de traskar på i sina passioner, utan Luther, slaven på sina axlar.

     Må hända är det en grov generalisering, men jag tycker det är skönt och vackert – dessa kreativa kreationer. Personligen tycker jag om att arbeta med människor, men visst är det härligt att ha sovmorgon som pensionär. Well, well, en arbetstidsförkortning vore en bra början för människor, som allra mest behöver det.   

     Vi kan kanske trösta oss med att slavarbetet är fullkomligt i Platons idévärld. Men, i så fall tror jag att vi föredrar sinnevärldens grottekvarn.

                                 På återseende! Eva