I långa köer har
jag stått på ICA Maxi och funderat på allt mellan himmel och jord och tittat
ner i vagnen full av varor. Storhandla är lika med påfyllning, men tanken har
alltid funnits där: behövs allt detta? Kanske inte. Det beror förstås hur många
det finns i hushållet. Är de utflugna barna hemma, vet jag att hen gärna vill
avocado och vad som bör finnas i salladen.
Väl framme vid kassan är kön fortfarande lång
och det tar tid att packa kassarna. Det har alltid varit ett stressmoment.
Vägen ut ur detta ”tempel” blir ett hallelujamoment. Svettig men free at last
har jag andats ut på väg hem.
De som scannar sina varor har jag
iakttagit under lång tid. Tycker mig se väldigt lugna, coola människor med sin
scanner världsvant i handen. Det är inget för mig, har jag tänkt. Varför? Ja,
det verkade lite komplicerat, svårt, men till slut tog jag sats och började
scanna mina varor. Gick omkring och såg avspänd ut med tanke på snabb utgång
vid kassan. Det var kul och med lite hjälp kunde jag snabbt betala varorna, som
jag noggrant lagt i medtagna påsar.
Andra gången blev det kontroll. Upp med
alla varor på bandet – huller om buller. Färgen steg i mitt ansikte, såg mig
omkring på omgivningen. Kanske någon tror att jag är en tjuv, en bandit, som försöker
fuska sig genom scanningkassan.
Efter ett par
vändor med ”apparaten” i handen blev jag mer säker, kände mig proffsig, för nu
tillhör jag de svala konsumenterna, som inte behöver svettas i köer.
I dag besökte jag ICA Maxi och hade
stenkoll. Bockade av listan. Gick till scanningen och det blev åter igen
kontroll. Tredje gången. Och då är jag faktiskt nybörjare. Redan vid den andra
kontrollen blev jag upprörd. Vid introduktionen sas det att: ”det kan hända att
det blir kontroller.” Ja, det visste jag. Men, att det kunde bli varannan gång
i princip, det blev bara för mycket. Talade med en chef, som sa att det var så
i början. ”Vad är det för vits att scanna, då man hela tiden måste börja om?
Det tar i princip lika lång tid i den vanliga kassorna, eller hur?” frågade
jag. Nä, nu slutar jag med scanning. Nu återgår jag till köerna, tänkte jag.
Samtidigt förstår jag att man måste ha
kontroller. Rent empiriskt har de säkert funnit fuskamakare, de som chansar. Personalen
vet ungefär hur många det kan vara på ett år eller så. Eller, jag vet inte,
egentligen. Det är ju så att säkerheten måste garanteras och det tar tid.
Kommer ihåg kontrollen på Heathrow strax efter 11 september. Det var enorma
köer och det slog mig att de som blev uttagna för extra kontroller inte var
medelålders vita män utan det var män med en mörkare nyans, som blev
kontrollerade. Studerade hela processen, som jag hade i mitt synfält, och ingen
av dem blev ”haffade”. Nej.
Klart jag blev
upprörd; såg diskrimineringen. Såg rött!
Världen blev plötsligt annorlunda, mer
paranoid och alla vet vi vad det beror på. Vi vet varför minutiösa kontroller
har växt lavinartat. Det är inte många människor i världen, totalt sett, som
förstör för alla andra, som snällt lyder lagar och regler. Ja, man kan absolut
inte jämföra ICA Maxi med terrorism, eller hur? Ja, man kan gnälla om mycket
och nu har jag blivit upprörd över att behöva hiva upp de snyggt paketerade
varorna. Men, jag får väl gilla läget och efter ett antal kontroller blir jag
kanske godkänd som ärlig konsument.
Helt
klart är att varukorgen blir mindre med en scanner. Åtminstone för mig. Det tar
lite tid i butiken, speciellt om vågen inte hittar Ingrid Marie, som betyder
svenska äpplen, vilket jag lärde mig häromdan. Ska nog fortsätta scanna, då
utgången blir så mycket härligare utan långa köer.
I dag finns inga små butiker utan i dag
finns alla varor under samma tak. Det är lätt att slänga i de billiga, exponerade
godispåsarna, choklad, extrapriser, som man inte behöver. I dag hade jag gärna
sett persilja i någon hylla närmare kassan, eftersom jag glömde persilja, som
absolut måste finnas i inlagd pressgurka.
Därför måste jag gå till närbutiken, som
inte har scanner. Tror inte att det är kilometerlånga köer där i dag.
På återseende!
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar