Visst får varenda
unge lära sig vad yttrandefrihet är. Ibland undrar jag över själva tolkningen
av ordet ”yttrandefrihet”, när vuxna människor, som tillhör anti-intellektuella
sällskap eller ”partier”, tar plats i media. Det blir mer och mer rumsrent att
låta rasistiska, reaktionära, rent av fascistiska röster ta plats. Till och med
på Bokmässan. Klart att ungdomar lär sig att det är fritt fram att tala
nedlåtande om t.ex. invandring. I skolan finns det alltför många barn och
ungdomar, som blir utsatta för kränkande kommentarer. I yttrandefriheten namn?
I Stefans Janssons artikel, ”Sluta
villkora minoritetens rättigheter”, i DN den 12 oktober utgår han från
Jean-Paul Sartres bok ”Tankar om judefrågan” från 1946. ”Ljumma demokrater
sätter abstrakta principer högre än minoriteters rätt till ett liv utan rädsla,”
är en ingress, som visar själva tesen i artikel.
”Antisemitismen tillhör inte den kategori
av idéer som skyddas av yttrandefriheten” är ett citat från Sartes bok. Jansson
formulerar tanken att om alla kände till detta och drog slutsatsen : ”Därför
ska vi förhindra antisemiter och rasister från att framföra sitt budskap.” Det
skulle vara en nåd att bedja om, anser jag.
Ja, tänk! Tänk om alla skulle säga emot
alla rasistiska, främlingsfientliga, sexistiska uttalanden! Jag vill tro att
detta skulle göra skillnad. Att fler människor börjar tänka, se människor som
människor med samma känslor, drömmar och framtidsplaner. De flesta människor
vill egentligen leva sina liv i fred, frihet med omsorg om de sina.
Denna artikel, skriven på ett konkret och enkelt språk, gör mig nästan
lika förhoppningsfull då jag som 18-åring läste Voltaires bok ”Traktatet om
toleransen”. Stefan Jansson törs också ifrågasätta ”Lars Vilks rätt att kränka
muslimer.” I yttrandefrihetens namn är det, enlig mig, ett modigt uttalande.
Personligen tycker jag att Vilks skulle ha gjort en konsekvensanalys av sin
”konst” och i stället skapat något mer produktivt.
Enligt Sartre är förklaringen till
ovanstående citat om antisemitismen inte skyddas av yttrandefriheten att ”det är en doktrin, som
pekar ut vissa personer och önskar inskränka deras rättigheter.”
Jansson beskriver också den vita, liberala
acceptansen bland judar, araber och afrikaner. Men, mångfalden har sina
gränser, som underförstått innebär att de lämnar sin kultur och lever ett
villkorat liv.
När jag läste Janssons artikel visste jag
att det skulle komma en replik mot denna text. Och. Så blev det måndagen den 17
oktober då Hynek Pallas skriver ”Skåpa inte ut det universella” i DN. Eftersom
Pallas tes är oklar, förstår jag inte riktigt vad han menar med ”Diskussionen
om yttrandefriheten glider över i konspiratoriska föreställningar om
maktförhållanden.” Han menar att Jansson formulerar konspiratoriska idéer. Ja,
man kan läsa på olika sätt, eller hur?
Jag läste artikeln med glädje och
uppskattning. Jansson verkar vara en modig, empatisk och initierad skribent.
Hans analys, diskussion utifrån Sartre är synnerligen aktuell och viktig i dag,
då judar, flyktingar ser, hör kränkande utspel. I mina läsarögon
intellektualiserar Hynek Pallas, vilket gör att innehållet blir ett trassligt
nystan utan början och slut. Artikeln visar inga klara beskrivningar av dagens
samhälle, som inte direkt liknas 30-talet, men det finns ekon från olika hörn,
vilka skapar samma oro och rädsla som förr. Yttrandefrihet
är inte lika med skamliga, hotfulla, elaka, fula uttalanden. Yttrandefrihet bör
innehålla empati, som bygger goda relationer över alla gränser. Utan rädsla.
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar