tisdag 18 oktober 2016

YTTRANDEFRIHET UNDER ANSVAR?

Visst får varenda unge lära sig vad yttrandefrihet är. Ibland undrar jag över själva tolkningen av ordet ”yttrandefrihet”, när vuxna människor, som tillhör anti-intellektuella sällskap eller ”partier”, tar plats i media. Det blir mer och mer rumsrent att låta rasistiska, reaktionära, rent av fascistiska röster ta plats. Till och med på Bokmässan. Klart att ungdomar lär sig att det är fritt fram att tala nedlåtande om t.ex. invandring. I skolan finns det alltför många barn och ungdomar, som blir utsatta för kränkande kommentarer. I yttrandefriheten namn?
     I Stefans Janssons artikel, ”Sluta villkora minoritetens rättigheter”, i DN den 12 oktober utgår han från Jean-Paul Sartres bok ”Tankar om judefrågan” från 1946. ”Ljumma demokrater sätter abstrakta principer högre än minoriteters rätt till ett liv utan rädsla,” är en ingress, som visar själva tesen i artikel.
     ”Antisemitismen tillhör inte den kategori av idéer som skyddas av yttrandefriheten” är ett citat från Sartes bok. Jansson formulerar tanken att om alla kände till detta och drog slutsatsen : ”Därför ska vi förhindra antisemiter och rasister från att framföra sitt budskap.” Det skulle vara en nåd att bedja om, anser jag.
     Ja, tänk! Tänk om alla skulle säga emot alla rasistiska, främlingsfientliga, sexistiska uttalanden! Jag vill tro att detta skulle göra skillnad. Att fler människor börjar tänka, se människor som människor med samma känslor, drömmar och framtidsplaner. De flesta människor vill egentligen leva sina liv i fred, frihet med omsorg om de sina.
     Denna artikel, skriven på ett konkret och enkelt språk, gör mig nästan lika förhoppningsfull då jag som 18-åring läste Voltaires bok ”Traktatet om toleransen”. Stefan Jansson törs också ifrågasätta ”Lars Vilks rätt att kränka muslimer.” I yttrandefrihetens namn är det, enlig mig, ett modigt uttalande. Personligen tycker jag att Vilks skulle ha gjort en konsekvensanalys av sin ”konst” och i stället skapat något mer produktivt.
     Enligt Sartre är förklaringen till ovanstående citat om antisemitismen inte skyddas av  yttrandefriheten att ”det är en doktrin, som pekar ut vissa personer och önskar inskränka deras rättigheter.”
     Jansson beskriver också den vita, liberala acceptansen bland judar, araber och afrikaner. Men, mångfalden har sina gränser, som underförstått innebär att de lämnar sin kultur och lever ett villkorat liv.
     När jag läste Janssons artikel visste jag att det skulle komma en replik mot denna text. Och. Så blev det måndagen den 17 oktober då Hynek Pallas skriver ”Skåpa inte ut det universella” i DN. Eftersom Pallas tes är oklar, förstår jag inte riktigt vad han menar med ”Diskussionen om yttrandefriheten glider över i konspiratoriska föreställningar om maktförhållanden.” Han menar att Jansson formulerar konspiratoriska idéer. Ja, man kan läsa på olika sätt, eller hur?
     Jag läste artikeln med glädje och uppskattning. Jansson verkar vara en modig, empatisk och initierad skribent. Hans analys, diskussion utifrån Sartre är synnerligen aktuell och viktig i dag, då judar, flyktingar ser, hör kränkande utspel. I mina läsarögon intellektualiserar Hynek Pallas, vilket gör att innehållet blir ett trassligt nystan utan början och slut. Artikeln visar inga klara beskrivningar av dagens samhälle, som inte direkt liknas 30-talet, men det finns ekon från olika hörn, vilka skapar samma oro och rädsla som förr.      Yttrandefrihet är inte lika med skamliga, hotfulla, elaka, fula uttalanden. Yttrandefrihet bör innehålla empati, som bygger goda relationer över alla gränser. Utan rädsla.

                                                 På återseende! Eva
             

      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar