avfall
smärtan
är balanserad nu
långa
toner av integritet
omsluter
kokongen
likt
tunna trådar vävda
av
en tålmodig spindel
intet
ska födas frodas flyga
alltet
omslutet intet
i
den enklaste mängdläran
må
skammen ruttna som
en
delmängd av själsligt avskräde
infall
födas
halvvägs till graven
rekapitulera
på ångraknappen
saktmodigt
tickande hjärta:
praktisk
hoppfullhet dansar
wienervals
på arvsmassan
Zen
och ansiktet innan födseln
ögon i väntan
räknar inga år – sömnen
vårvinter i ljus
På återseende!
Eva
Bra! Ska bli en flitigare läsare av dig.
SvaraRaderaHaikun höll Tranströmerklass!