På vad får man dansa? (Eller trampa på)

Kastar ett öga på vädret denna söndag och ser en blå himmel, en vit, tunn matta med isig snö. Hade gärna dansat på ett fluffigt snötäcke med nykommen snö, eftersom snödrivor i december är vackert och borde vara relevant i mellersta Norrlands inland.

     I DN denna dag finns en liten notis av Jill Björkman: ”På Mauritius är det förbjudet att dansa på sköldpaddor.” Det låter klokt. Min fantasi far iväg och jag ser festande turister från Mauritius, som blir fotade, hamnar på Facebook = en häftig bild i ett flöde.

     Man får inte dansa/trampa på journalisters berättelser om tillståndet i t.ex. Syrien, vilka blir tydliga ”bevis” för flyktingströmmen. Men, man trampar på. Ventilerar rasistiska hot, hat mot dylika artiklar på t.ex. Avpixlat och allt vad det nu heter. Dessa läskunniga människor bryr sig inte eller så läser de bara en rubrik, ett par rader. De hoppar på orden – hårt. Utan nåd, som fanatiker.

     Är läromedelsförfattare rädda för orden? Det tror jag inte, men det är min fråga efter att ha läst artikeln ”Lätt språk gör inlärningen svår” av Anders Svensson, redaktör på Språktidningen.

     Vid Göteborgs universitet har man undersökt språket i 63 läroböcker för högstadiet och gymnasiet. Naturvetenskapliga böcker innehåller ”svårare” ord än för samhällsvetenskapliga böcker.

      Svensson talar om Pisa-testet och läsförståelse och i jämförelse med 70-talet har böckerna i dag ett mycket enklare språk. Innebär detta enklare språk att eleverna får lättare ”att ta till sig läroböckernas innehåll?” frågar han. Pisa-testet visar inte det resultatet.

     Ja, vi bör inte trampa på orden. Ju fler vi lär oss , desto mer kan vi dansa på orden, höja blicken i glädje över ordens innehåll. Ord som ger oss ett pussel över samband, orsakskedjor, och – förståelse.  

     Slutsatsen i artikeln är att läroböcker borde innehålla fler innehållsrika ord (min omskrivning) utifrån de krav som ställs på eleverna. Kan de inte förstå orden i ett Pisa-test blir resultatet därefter.

     Ska vi trampa på en blommande vitsippa i december? Nä. En förvirrad vitsippa må blomma i frid med hopp om återkomst till våren.

     Man får dansa, trampa på vårt vardagsrumsgolv till musik av Aretha, motown hits, Led Zeppelin, hårdrock och allsköns musik. Tchaikovskys musik för att hjärtat dansar. Den som dansar på en sköldpadda borde låta någon dansa på hens rygg. Med eller utan skal.

     Theodor Kallifatides har skrivit en dikt som slutar med att han kan trampa på orden. Som jag förstår det skulle jag också vilja trampa på orden om jag levde i exil och kämpade med det nya landets språk i början av min vistelse i det nya landet. Jag har bifogat dikten nedan.

"Mitt språk och jag"  av Theodor Kallifatides

Varje gång jag säger sten

tänker jag på andra stenar

och havet betyder

bara delvis hav

Jag har förlorat mitt språk

tingen har ingen smak längre

i min mun

det finns alltid en oändlig

tyst stund

mellan mig och de nya orden

en tystnad som jag fyller

med gråa löv

nej, det finns inga gråa löv

De nya orden är som kåldolmar

som har stått för länge

i frysboxen

jag kan inte fylla denna stumma stund

som har frusit som en droppe vatten

över ett oavsiktligt nederlag

och att tala har blivit

ett hantverk

med mycken svett och trötta muskler

Men om jag inte kan gå med de nya orden

kan jag åtminstone trampa på dem

                                    På återseende! Eva