Ja,
här sitter jag och kan inte annat. Fastnar framför Ernst Kirchsteiger, som
fyller en kalkon med godsaker och en färs även den fylld med godsaker. Till det
gör han i ordning rödkålen enligt hans mors recept. Själv är jag fylld av
beundran. Framför allt för hans iver och engagemang. Ja, ja. Han sitter i en
tv-studio och jag sitter i en soffa, som jag inte ens orka lämna. Man blir
trött av att se aktiva julpysslare och blir en näve pressad, om man så säger.
Klart jag ska ta fram recepten på svt.
Bara inte nu. Sedan. I morgon? Nä. Då ska jag handla på ICA och antagligen
kommer min inköpslista bestå av exakt samma varor som förra julen:
inläggningssill, ansjovis, ägg, (skinkan ligger redan i kylen), en massa
grädde, kalvsylta från Trångsviken är bara att drömma om, eftersom den inte finns
längre. So sad! På min väg mot kassan kommer hoppet om Trångsviken att leva.
Vem vet, den kan kanske finnas gömd bland glöggflaskorna.
Självklart kommer jag att köpa en del av
Ernst ingredienser och ev. söka hans recept. Bortkastat? Ja, om inte rödkålen
blir lika fin som Ernst, vilket jag är rätt så övertygad om. Något Ernst kan
man ändå härma. Varför inte hans supertrevliga approach? Det tål att tänka på. Fullt
så fylld av fantastisk trevlighet ryms
inte i min kropp förrän jag sätter gaffeln i Jansson. Min favorit. Själva
kokkonstens trevlighet äger Ernst till fullo, men jag tror att man kan komma i
närheten av gemytlighet med hjälp av musik – lite rock´n roll till griljeringen
av skinkan.
Här regnar det. I Jämtland strax innan
jul. För ett antal år sedan hade vi mycket snö och på julafton körde jag ut
bilen ur garaget, för ett julaftonärende. Garaget är byggt för 60- och
70-talsbilar och denna afton fastnade en backspegel i dörröppningen och ramlade
ner på asfalten. Jaha. Tänkte jag och gasade ansträngt mot stan. Vid Frösö
centrum kommer en jultomte vandrande. Han är en exakt kopia av tomten i Kalle
Ankas jul. Jag glömmer backspegeln och tanken på att fly till Norge, eftersom
backspegeln ligger i smulor. Krossat glas på julafton!? Den vandrande tomten
ger en skön känsla och kanske var han den kvällen en hjälte för många barn i
omgivningen.
Det är dags att sluta gnälla om
väderleken, något man inte kan råda över. Det enda vi kan göra är att använda
våra kunskaper om miljöförbättringar i stort som smått. I stället kan vi tänkta
vardagshjältar, som uppmärksammats i galan ”Svenska hjältar”. De som t.ex.
hjälper människor i nöd, skapar upplevelser och bättre integration för
flyktingar och vågar visa civilkurage.
Om några
dagar kommer tomten och jag är ingen hjälte men gör så gott jag kan lite här
och där. Jag vet att det finns väldigt många vardagshjältar, som skapar goda
vibrationer. Det räcker till God Jul! Och. Framför allt till ett hopp om en
bättre värld med början av 2016.
På återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar