Heja Gina Dirawi!

I vårt land finns otroligt många begåvade, kreativa unga människor, som blir kändisar, eftersom de medverkar i TV, radio, syns på sociala media och i tidningar. Det finns även en uppsjö av unga människor, som seriöst satsar på sin utbildning, engagemang i alla möjliga forum. Men, de exponeras oftast inte på samma sätt. De ”lyckas” i det fördolda och blir goda föredömen, som sporrar andra unga människor.

     Jag har träffat många ungdomar, som kämpat för att nå sina mål: inom musiken, juridiken, design o.sv. De har skapat sig en framtid.

     Människor har olika namn. En del heter Erik, Sofia, Ali, Amanda, Parisa. Dessa namn ska vara en etikett i ett cv, som inte alltid passar alla arbetsgivare. Så är det faktiskt ibland och det finns exempel på att en arbetssökande säger sig hete Erik i stället för Ali. Det finns alltså en tydlig diskriminering på arbetsmarknaden. Vari ligger problemet? Vad är man rädd för?

     Det finns tjejer som heter Gina. En av dem är Gina Dirawi, en ung tjej med stora kunskaper, mod och en naturlig utstrålning. För mig är hon ett naturfenomen, som talar norrländska. Hon har, som alla vet varit julvärd på julafton. Redan när detta faktum redovisades i media kom osympatiska kommentarer på t.ex Facebook.

     ”Nästa jul med den här utvecklingen blir det förbjudet att äta skinka”, skriver Wigert Lindblom på sociala medier. Wigert Lindblom (SD)  är kommunalfullmäktigeledamot i Luleå. Ingrid Carlqvist är journalist och delaktig i den islamfientliga tidningen Dispatch. Hon skriver på sin Facebook-sida: ”Nä, nu jävlar!!! En muslim ska leda julaftonsfirandet i Sveriges Television! Är de inte riktigt kloka?”

     Jag blir melankolisk, ja rent utav oppless, när jag läser att man är rädd för att skinkan ska försvinna. (Naturligtvis förstår jag varför Wigert hakar upp sig på skinkan, men ändå..) Att en kommunalfullmäktigeledamot uttalar sig på detta sätt är vardagsmat i dag, verkar det som. Det är ändå nytt för mig varje gång en s.k. etablerad politiker uttalar sig på detta sätt. Jag läser uttalandet som hat, rasism och personangrepp i undertexten. Skinkan blir s.a.s. ett epitet för islamofobiska människors rasistiska innehåll.

     Att sedan en journalist förfasar sig och svär på Facebook gör att jag tappar tron på journalistiken. Journalister har i min världsbild varit sanningsbärare, modiga väktare och demokratiska förtrupper.                       Det vore patetiskt att skriva: jag blir så himla lessen och jag fäller tårar inför all dumhet, som florerar på sociala medier. Jag blir ilsken, arg och besviken och jag funderar på hur det kan komma sig att människor, som är aktiva i ett demokratiskt samhälle kan kasta sin skit hur som helst, när som helst. Visst är det patetiskt? Jo. Men, varför? Därför att dessa människor bara skrattar, blir upphetsade av frustrerade människors reaktioner. Samtidigt visar en reaktion  att de finns till. ”Jag gör människor upprörda – alltså lever jag”.

     Soran Ismail skrev en julhälsning på Facebook: ”God Jyl!” och fick en kommentar, som löd ungefär: ”det heter inte jyl det heter jul! Gå om sfi”.

     Här har vi då ett ännu ett bottennapp. Vad ska man säga: har du ingen humor? Nja. Det ser vi ju redan. Nej, här kommer ”skinkan” åter.

     Heja Gina Dirawi! Du är en fantastiskt duktig tjej! 

                                                 På återseende! Eva