På
vinden ligger en prickig kjol i svart och vitt i en kartong. Kommer ihåg att
den har den rätta längden, men kände ändå att prickar var helt fel. Prickarna
var lite obekväma att vippa omkring i. Innerst inne har jag alltid tyckt om
prickar. På väskor, kuddar och kläder o.d. Men, som sagt, jag har inte samlat
på prickar.
Yoyoi Kusama är en 86-årig japansk
konstnär, som är besatt av prickar. Hon målar och målar sina prickar utan att
bry sig om vad anda tycker och tänker om alla dessa prickar. Hennes konst har
setts som lekfull, färggrann. Epitet, som liknar jämförelsen med barns teckningar.
I dag har hennes status som
”prickkonstnär” uppdaterats och en målning har sålts på aktion på Bukowskis för
514.000 kronor och hon hade en utställning på Tate Modern i London 2012 för att
ta ett exempel.
Yoyoi har återvänt till Japan efter att ha
bott i USA. Hon lever frivilligt på en institution för psykiskt sjuka, men
arbetar dagligen i en ateljé. Hennes konst ses som en renässans och hon kallas
för drottningen av polka dots. Men, hon har även gjort skulpturer och
överraskat med konst på nakna kroppar som en demonstration mot Vietnamkriget.
Hon har skapat många olika verk genom åren.
Ja, så kan det gå. Med prickarna och
Yoyois konst. Undrar just varför det slitsamma arbetet med att fylla mycket
stora dukar med prickar i olika formationen verkar vara en livsuppgift för
henne. Jag beundrar hennes stålfasta trohet mot sin konst och sitt uttryck. Hon
har inte låtit någonting störa hennes prickar och, för den delen,
fallossymboler.
Här för leden lyssnade jag på P1 och hörde
en svensk konstnär, som jag tror sysslade med textil. Hon var också förtjust i
prickar och hade varit fascinerad av prickarna sedan tidig ålder. En av de
slutliga frågorna var: hur står det till med prickarnas status i dag?
Tyvärr kommer jag inte ihåg det direkta
svaret. Men, en resume´av prickarnas levnadsbana blev en del av svaret, (prickigt 60-tal, flower-power).
Prickarnas status? Det är en helt underbar
fråga och en verkligt fascinerande sysselsättning att skapa stora prickiga
verk. Och en besatthet (hos Yoyoi). Varför? Jo, jag har sagt det förr; tänk att
fokusera på sådan konst långt ifrån det världsliga elände vi matas med i dag.
Samtidigt har många konstnärer använt sin konst som vapen mot terror och maktmissbruk.
Protesterna har ibland fått konsekvenser för konstnärer och varit tvungna att
leva i exil. Knepigt ändå. Det visar så mycket av diktatoriska och fega ledares
makt. De borde ju skämmas livet ur sig inför sina närmaste, kan jag tycka. Så
infernaliskt idiotiskt att stoppa konst.
Ja, här sitter jag och gläds åt prickar
och konstyttringar. Faktum är att jag alltid velat ha ett par prickiga jeans.
Och det har jag nu. Mina prickiga ben vilar på en fåtölj. Jag trivs. Samtidigt
känns det som om prickarna är lite för prickiga. Nej, jag föredrar Yoyois
prickar.
På återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar