+
- noll i dag och snorhalt. Broddarna finns inte i röran bland alla skor i
garderoben. Det får bli bil till Friskis och därmed försvinner en promenad på
2x30 minuter denna soliga lördag med stilla vindar.
Samtidigt har Frankrike sorg. Ett
attentat, många döda och IS har meddelat att de är ansvariga för
terrorattacken. Hotet mot Frankrike kvarstår och den franske presidenten,
Francois Hollande, beskriver attentaten, på sex platser i Paris genomfört av
åtta terrorister, som en krigshandling. Hollande beslutar att mobilisera
militärer. Orden känns som vore de en krigsförklaring.
Partiledarna har kommenterat terrordåden i
Paris. Löfvén pratar bl.a. om åtgärder ska diskuteras tillsammans och Kindberg
Batra talar om demokrati, EU och ledarskap. (I undertexten hör jag Batra än en
gång kritisera Löfvén, vilket hon gör kontinuerligt. Som om Löfvén själv ska
konstruera lösningar för flyktingströmmar, som är de största sedan andra världskriget,
och terrorattacker – alldeles själv.)
Stefan Löfvén är inte min idol, men han
kan heller inte klara lagstiftning, hotbilder, terrordåd i Sverige med sitt
parti utan samarbete med de övriga partierna. (Dessutom har han ett
jämförelsevis bra engelskt uttal.) Klart att alla politiska partier måste
samarbeta, kompromissa, fatta gemensamma beslut i de komplexa problemen vi har
i denna tid vi lever i.
Hur kan IS stoppas? Vad vill de –
egentligen? Utrota västvärlden? Skapa rädsla? Få oss att sitta stilla vid
köksbordet? IS skapar främlingsfientlighet, som i vissa falla spiller över på
sina landsmän, som är på flykt från dem själv, alltså IS.
Ska Frankrike, EU, placera militärer i
varje gathörn? Ska vi stänga ett öppet samhälle? Ska man bomba IS?
Ja, det är extremt komplicerat och IS är
ett hot mot hela västvärlden. Det är öst mot väst och situationen i Syrien är
status quo.
Aggressiviteten i vardagen i Sverige,
världen är redan den för mycket. IS besitter ett vansinne, som skapar
aggressivitet, som skapar en rundgång med oskyldiga människor som offer.
Om jag nu hade gått utan broddar till
Friskis, hade jag säkert ramlat omkull åtminstone en gång. Antagligen skulle
jag ha överlevt. Jag är inte rädd för is. Och jag vill inte vara rädd, vill
inte frukta terrorn och jag vill kunna åka till Paris. Vi får hoppas att
polariseringen, som antagligen växer så det knakar, aldrig kan stoppa
yttrandefriheten, demokratin och öppenheten.
Undantagstillstånd råder nu i Frankrike på
grund av : ”alla dessa satans mördare!” som Palme sa.
Vi
behöver fler Voltaire! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar