Väder och - skolnedläggningar?

Vi har vackert väder. Det är äntligen sommar – på riktigt. Och vi pratar väder så det står härliga till. Visst är det grönt, skönt med värme. Man kan helt enkelt inte gnälla. När kylan har svept runt knuten kommer en hög värme som genom ett trollslag. Dessa de första varma dagarna kör jag bil. Oftast långt. Jag tröstar mig med att solen är ganska farlig och solkrämer kan vara extremt kladdiga.

     Å andra sidan har jag åkt bil långt i ösregn, som överträffar den förra erfarenheten av översvämningar. Antagligen blir antalet bilfärder, sol – regn, i genomsnitt lika många.

     I Almedalen snackas det – man ”löver” och ”löver” kors och tvärs. Gustav Fridolin lyssnade jag på i radio i går med solen rakt i ögonen på väg hem efter en tur i Ångermanland. Han hade en mängd anaforer i sitt anförande om Sveriges storhet. Jag rycktes med och kom fram till att Sverige är fantastiskt. Fridolin lät så övertygande som vore han optimistkonsult.

     I dagens DN skriver Hanna Kjöller om Fridolins beslut om skolverksamheten. ”Skolverket ska ta fram en fördelningsnyckel för att se till att kommande statsbidrag i högre grad går till de skolor ´som behöver det mest´, enligt Fridolin. Kjöller tycker att det är ”skrämmande att det sociala arvet slår igenom så starkt, trots den politiska ambitionen att skapa en skola som utjämnar elevernas olika villkor.

     Ja, Kjöller är inte tillfreds med att Fridolin vill att skolor med större behov av resurser ska få det. Just slutet av hennes artikel tycker jag är mest intressant:

     ”Visst måste olika barn få kosta olika mycket. Och visst måste krutet läggas hos de barn som har det svårast. Men skolor som i förhållande till sitt elevunderlag underpresterar borde läggas ned. Inte belönas.”

     Hon vill alltså liksom rakt av lägga ner fabriken, eftersom den inte är…ja, vad? Lönsam? Lärarna håller inte sina ackord? Elever blir underkända i olika ämnen? Eller vad?

     Artikel började så snyggt med klassklyftor, om uttrycket tillåtes? Är det inte där krutet ska läggas? Är det inte människor som jobbar och sliter för sina barn med en lön som inte räcker med än till det allra nödvändigaste. Är det inte så att många barn aldrig får lämna betongen på grund av fattigdom? Och så vidare.

    Jag tycker ofta att den politiska diskussionen är skev och magen vänder sig, när man lovar vitt och brett. Ungefär som man ordinerar albyl till en människa med diabetes. Ungefär som om pengar regnar över skolor så blir allt bra. Nej, jag föreslår att man riktar in sig på själva sjukdomsknölen och bygger upp en framtidstro för både föräldrar och barn.

     Det är möjligt att jag fått solsting, men inte sannolikt då jag inte varit i solen många minuter i dag. Jag tror faktiskt inte Fridolin har problem med sommarvädret, men jag undrar om Hanna Kjöller var tvungen att avsluta med en twist, som om hon hade bråttom, som om hon ville ut i solen, som om hennes artikel likt kiosklitteratur kapas då formatet är enligt norm. Rakt av.

                                                          På återseende! Eva