Om
en människa, som är gravt cp-skadad och har stora svårigheter att tala, uttala
orden, och en annan gäst, en skådespelare eller en mjölkbonde från Mjölby,
exempelvis, blir inbjuden till Svt, och det visar sig att den icke cp-skadade
gästen tycker om att skoja. Då finns det många alternativ till programmets
slutliga innehåll. (Man får ju skämta om allting. Precis allting, har jag hört
sägas av bl.a. stand-up-komiker). Den cp-skadade är i en tv-studio för att tala
om sitt handikapp och hur han blir bemött i samhället medan de övriga gästerna
är där för att tala om sina arbeten.
- Jaså.
Du är en sån där cp-skalle, som inte kan tala ordentligt. Vill du att jag ska
tolka åt dig? frågar mjölkbonden.
Vad händer då? Ja, eftersom den cp-skadade
har hört olika tillmälen i princip hela sitt liv, blir han inte förvånad. Cp,
cp, cp – ordet är faktiskt en diagnos och torde inte vara så farligt att
verbalisera, men det kan också användas som ett typiskt mobbningsord, som kan
såra ända längst in i hjärtat och själen.
För några år sedan var jag i en aula i en
gymnasieskola. Vad författaren talade om just vid detta tillfäller kommer jag
inte ihåg. Men, han försökte tävla med de etablerade komikerna och plötsligt
fick han syn på en kille i publiken. En ung kille i rullstol.
-
Jaha, du sitter i rullstol du. Är det för
att vi ska tycka synd om dig?
Ingen enda i publiken drog på smilbanden.
Anledningen till det kan vara att alla visste att eleven var en särskoleelev.
Om du pratar med en människa med en annan
hudfärg och frågar hur många gånger han/hon har fått elaka kommentarer slängda
efter sig, är jag säker på att du får veta en hel del om rasism. Jag vet en hel
del om rasism. Trots att jag är ett blekansikte. Det är en oändlig ström av
människor, som nästan dagligen blir utsatta. Låt människor vittna, skriva, tala
om vad de får utstå, hur rasismen fungerar i Sverige. Lägg märke till vilka det
är som diskriminerar, marginaliserar och terroriserar. Det som gör ont kan man
inte ordvränga, det som exkluderar är ingen bra grogrund för integration.
Jag såg Adam Tensta i TV 4 och anledningen
till att han gick ut ur studion är för att han är trött, less, besviken och
skamsen över att ingen reagerar på rasister.
Sedan diskuterar, tjafsar man om ord som
neger, negerboll, negerbög och vill få det till att uttrycken är helt rumsrena.
Man vill så gärna kunna få säga vad man vill i Sverige, man vill så gärna kunna
kasta ur sig vilken skit som helst utan att bli kallad mobbare, rasist eller
fascist. Man vill så gärna kunna få vara ond, elak, dum, aggressiv, våldsam
utan att bli ifrågasatt, utan att någon lägger sig i, utan att tv ska behöva
göra ett selektivt urval av gäster. Ja, i princip ska du, om du blir utsatt
onda handlingar, bara hålla käften, le och se det som en norm.
Man
kan vända och vrida på ord, tolkningar och politiska åsikter . Jag hörde en
SD:are säga:
- Socialdemokraterna är rasister, eftersom de
undviker SD och skriver ”ner dem” i media.
Till slut blandar vi orden likt en palett av
färger som slutligen blir helt grå. Nyanserna är borta och det gråa tar över,
som en likgiltighet i en hopplös debatt där näthatare vispar runt och till slut
blir det brunt. Bara brunt. Bara ett fåtal kommer att visa klara färger, likt
en sanning, som skulle kunna bli en vacker regnbåge om de, som har koll på
definitionerna och människors lika värde, fick andas utan hat.
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar