söndag 19 juli 2015

Friskistankar och Svensktoppen

Roddapparaten 10 minuter. Hur tråkigt som helst. Men, härmed döper jag aktiviteten till Uppvärmning Speciale”.
     En söndag mitt i sommaren är lokalen i princip öde. Det är en handfull försynta gymmare, som vandrar omkring; lyfter en vikt, stretchar i ett hörn, lyfter en skivstång mot himlen. Kanske är det den perfekta kroppen som eftersträvas?
     I dag är den vanliga musiken bortkopplad och radion är på. Svensktoppen. Det är alltså svensk schlager som ska peppa oss denna dag, tänker jag. Glömmer Svensktoppen och tankarna fladdrar in i texten Brother  med Avicii. De har bytt kanal alltså. Jag hör ”sister”, byter ut i:et mot y och det blir syster. Aha, det engelska språket närmar sig svenska och med et tydligt –r i ”sister”. Det är min tankevärld på väg mot träningscykeln.
     Inga hårda dunsar mot golvet i dag. Skivstänger med många tunga vikter, som släpps i golvet får mig att hoppa högt varje gång golvet vibrerar. Trots att jag vet att smällen kommer med jämna mellanrum.
     Jag hr sett unga människor, som lyfter vikter, sig själva och gör avancerade övningar, som jag inte trott vara möjliga. Ibland sitter någon helt stilla, tittar på sina händer eller ut genom fönstren med långa blickar. En del ser melankoliska ut.
     Jag fantiserar om att de ställer frågan: vad håller jag på med – egentligen? Samtidigt kanske de undrar vad den där kärringen håller på med, då jag t.ex. springer 10 minuter på löpbandet, gör mina sit-ups – på mitt sätt.  
     Jag har faktiskt varit på flashigare gym än Friskis och där kändes det ibland som att jag störde. Var i vägen för de riktiga biffarna, som ockuperade apparaterna i evigheter. Hade jag turen att belägra en åtråvärd apparat före dem glodde en och annan argsint. ”Det är för många kärringar här”, hörde jag en biff säga till en annan biff, som bara log generat. Ja, en tröst är att ingen är forever young.
     Nästa årskort ska innehålla större variation med både gym och pass. Lite yoga och rörelser till musik blir uppfriskande, tror jag. Roddapparaten känns som en oändlig vandring i Sahara och hägringen kan bytas till lite dans i stället för maglyft.
     Friskis har en inkluderande atmosfär, men jag tycker musiken är bedrövlig. Inte en enda Aretha eller BB King eller Laleh.
     I dag har jag i alla fall lärt mig att Svensktoppen inte består av svensk schlager. (Det är alltså väldigt länge sedan Sven Ingvars var med på topplistorna och lika länge sedan är det jag sist lyssnade på det radioprogrammet). Jag har också lärt mig att göra sit-ups liggande på en boll. Kärringen håller i gång.
     Googlade på Avicii och upptäckte att det är skådespelerskan Anki Lidéns son. Klart att Svensktoppen är Svensktoppen, eller hur?
                                                          På återseende! Eva    


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar