söndag 26 juli 2015

Vinnare och förlorare i miljövänlig tillväxt

Använd energilampor! Sopsortera! Använd kollektivtrafiken! Åk tåg och inte flyg! Kompostera! Ät mindre kött! Reducera köksapparater! Mer vindkraft! Bygg solpaneler! Handla secondhand! Etc. etc.  
    Ungdomars kunskaper och engagemang innehåller många tips och råd. De kan mycket om hur vi kan förbättra miljöarbetet och hur många jordklot som behövs, om vi fortsätter vår miljöfientliga konsumtion.
     Grunden till vårt (västerlandets) överflöd och lyx diskuterade vi ungdomar en gång i tiden. Då användes ordet ”exploatering” i var och varannan mening. Synonymer till ordet är t.ex. utnyttjande, bebyggande, oskäligt utnyttjande, utsugning, profilering. Och slutsatsen blev att vi byggt vår välfärd genom utsugning av länder i de, på den tiden kallade u-länder. Oftast var det Afrikas länder som nämndes. Den tidens ungdom hade också en hel del kunskaper om världen.
     Om jag tittar tillbaka på forna tider slår det mig att plötsligt var vi överhopade av varor i hur många varianter som helst: flygresor, maskiner, apparater och konsumtionen i stora tempel, som vi vallfärdade till. Samtidigt var den s.k. fattiga världen intakt, vilket de inte längre är. Asien, Kina och delar av Afrika utvecklas och det innebär större köpkraft för människor. Samtidigt som den västerländska marknaden utnyttjar billig arbetskraft i olika kontinenter.
     Alla vet att jorden blöder och att vattnet sinar, regnet uteblir i de allra mest sårbara delarna av vår jord. Samtidigt exploaterar bl.a. Kina Afrika; använder jordareal till egen produktion, vilket gör att odlingsmarker försvinner. (I värsta fall används olika länder till kortsiktig utvinning med miljöfarliga ämnen, som förstör grundvatten o.s.v.) So it goes!
     Om man hårddrar resultatet av många års exploatering, måste man också dra slutsatsen: de exploaterade länderna har blivit/blir bestulna på sina resurser. Detta i sin tur skapar människofientliga landområden, fattigdom och arbetslöshet i de drabbade länderna. Inte konstigt att människor flyr från platser, som är lika döda som månens baksida. (Inte för att jag vet mycket om månens baksida, men man får ta det för en metafor).
     Vad tjänar energilampor och kompost till om den kortsiktiga ekonomin ploppar upp som svampar ur jorden? Vad tjänar det till att vara ”miljövänlig” då jättarna äter upp vinsterna i miljöarbetet?
     Nja, jag kommer ihåg en del av min ungdoms diskussioner och jag lyssnar på ungdomars kunskaper och tänker på efterföljande generationer. Kanske är de inte så intresserade av kortsiktiga vinster? Kanske vill de att deras barn ska få se både snö, sol, vind och vatten i normala former och kvantitet?  Bortsett från utnyttjandet av sårbara resurser är det förståeligt att de s.k. mindre utvecklade länderna vill ha sin konsumtion, som de så länge har sett på tv. De vill också ha hela ¨kittet¨! Men, till vilket pris?
                                                    På återseende! Eva
  
      

      

Å hå ja ja

Om du kan lite om slavhandeln
och det amerikanska inbördeskriget
använder du inte n-ordet.
Använder du könsord i dina upprörda
känslors svallande sociala inlägg förstår
vi att du är upprörd. Och.
Sexistisk.
Talar du om slakt och ”järnrör” till höger
och vänster gillar du holmgång.
Talar du med kluven tunga
kan ingen ta dig på allvar.
Tycker du att orden i sig är klockrena
ofarliga och tillhör yttrandefriheten
så är det din sanning, eller hur?
Det finns ingen sanning i upprördhet.
Hat.
Det blir mat till hungriga vargar som biter
sig i svansen – tappar balansen.
Det är dina egna val. Du gör som du vill.
Det är din rättighet. Yttrandefrihet.
Frågan är: vad säger dina bröder och systrar?
Vad säger dina fans? Vad säger du till världen?
                                            På återseende! Eva
  


onsdag 22 juli 2015

Sopsorteringa och återvinninga

En dän sopsorterina ä falla bra
ja mene man kan int´kaste havregrynsgröt´n
därpå kasa.
Dä vole fäl rektut onasklit.
Å man kan int´kaste grispären
baka lagål´n
då dä knappt finns nan lagål
kvär häri bygda.
Int´na kräka heller.

På återvinninga kan man kaste myttje rat
i kållvatt´ne däri tjärna.
Man ä int´rektu däri huvve
om man kaste tvåtaktsmotorn
i kållvatt´ne däri tjärna
som man jole för i väla.

Nu för tin gett man sortere bå ena å anne.
Dä värste ä all dynga som läggs i mat´n.

                                            På återseende! Eva

tisdag 21 juli 2015

Rasism finns - det vet väl alla?

Om en människa, som är gravt cp-skadad och har stora svårigheter att tala, uttala orden, och en annan gäst, en skådespelare eller en mjölkbonde från Mjölby, exempelvis, blir inbjuden till Svt, och det visar sig att den icke cp-skadade gästen tycker om att skoja. Då finns det många alternativ till programmets slutliga innehåll. (Man får ju skämta om allting. Precis allting, har jag hört sägas av bl.a. stand-up-komiker). Den cp-skadade är i en tv-studio för att tala om sitt handikapp och hur han blir bemött i samhället medan de övriga gästerna är där för att tala om sina arbeten.
 -  Jaså. Du är en sån där cp-skalle, som inte kan tala ordentligt. Vill du att jag ska tolka åt dig? frågar mjölkbonden.
     Vad händer då? Ja, eftersom den cp-skadade har hört olika tillmälen i princip hela sitt liv, blir han inte förvånad. Cp, cp, cp – ordet är faktiskt en diagnos och torde inte vara så farligt att verbalisera, men det kan också användas som ett typiskt mobbningsord, som kan såra ända längst in i hjärtat och själen.
     För några år sedan var jag i en aula i en gymnasieskola. Vad författaren talade om just vid detta tillfäller kommer jag inte ihåg. Men, han försökte tävla med de etablerade komikerna och plötsligt fick han syn på en kille i publiken. En ung kille i rullstol.
-  Jaha, du sitter i rullstol du. Är det för att vi ska tycka synd om dig?
     Ingen enda i publiken drog på smilbanden. Anledningen till det kan vara att alla visste att eleven var en särskoleelev.
     Om du pratar med en människa med en annan hudfärg och frågar hur många gånger han/hon har fått elaka kommentarer slängda efter sig, är jag säker på att du får veta en hel del om rasism. Jag vet en hel del om rasism. Trots att jag är ett blekansikte. Det är en oändlig ström av människor, som nästan dagligen blir utsatta. Låt människor vittna, skriva, tala om vad de får utstå, hur rasismen fungerar i Sverige. Lägg märke till vilka det är som diskriminerar, marginaliserar och terroriserar. Det som gör ont kan man inte ordvränga, det som exkluderar är ingen bra grogrund för integration.
     Jag såg Adam Tensta i TV 4 och anledningen till att han gick ut ur studion är för att han är trött, less, besviken och skamsen över att ingen reagerar på rasister.
     Sedan diskuterar, tjafsar man om ord som neger, negerboll, negerbög och vill få det till att uttrycken är helt rumsrena. Man vill så gärna kunna få säga vad man vill i Sverige, man vill så gärna kunna kasta ur sig vilken skit som helst utan att bli kallad mobbare, rasist eller fascist. Man vill så gärna kunna få vara ond, elak, dum, aggressiv, våldsam utan att bli ifrågasatt, utan att någon lägger sig i, utan att tv ska behöva göra ett selektivt urval av gäster. Ja, i princip ska du, om du blir utsatt onda handlingar, bara hålla käften, le och se det som en norm.
     Man kan vända och vrida på ord, tolkningar och politiska åsikter . Jag hörde en SD:are säga:
-  Socialdemokraterna är rasister, eftersom de undviker SD och skriver ”ner dem” i media.
      Till slut blandar vi orden likt en palett av färger som slutligen blir helt grå. Nyanserna är borta och det gråa tar över, som en likgiltighet i en hopplös debatt där näthatare vispar runt och till slut blir det brunt. Bara brunt. Bara ett fåtal kommer att visa klara färger, likt en sanning, som skulle kunna bli en vacker regnbåge om de, som har koll på definitionerna och människors lika värde, fick andas utan hat.
                                                                      På återseende! Eva


söndag 19 juli 2015

Friskistankar och Svensktoppen

Roddapparaten 10 minuter. Hur tråkigt som helst. Men, härmed döper jag aktiviteten till Uppvärmning Speciale”.
     En söndag mitt i sommaren är lokalen i princip öde. Det är en handfull försynta gymmare, som vandrar omkring; lyfter en vikt, stretchar i ett hörn, lyfter en skivstång mot himlen. Kanske är det den perfekta kroppen som eftersträvas?
     I dag är den vanliga musiken bortkopplad och radion är på. Svensktoppen. Det är alltså svensk schlager som ska peppa oss denna dag, tänker jag. Glömmer Svensktoppen och tankarna fladdrar in i texten Brother  med Avicii. De har bytt kanal alltså. Jag hör ”sister”, byter ut i:et mot y och det blir syster. Aha, det engelska språket närmar sig svenska och med et tydligt –r i ”sister”. Det är min tankevärld på väg mot träningscykeln.
     Inga hårda dunsar mot golvet i dag. Skivstänger med många tunga vikter, som släpps i golvet får mig att hoppa högt varje gång golvet vibrerar. Trots att jag vet att smällen kommer med jämna mellanrum.
     Jag hr sett unga människor, som lyfter vikter, sig själva och gör avancerade övningar, som jag inte trott vara möjliga. Ibland sitter någon helt stilla, tittar på sina händer eller ut genom fönstren med långa blickar. En del ser melankoliska ut.
     Jag fantiserar om att de ställer frågan: vad håller jag på med – egentligen? Samtidigt kanske de undrar vad den där kärringen håller på med, då jag t.ex. springer 10 minuter på löpbandet, gör mina sit-ups – på mitt sätt.  
     Jag har faktiskt varit på flashigare gym än Friskis och där kändes det ibland som att jag störde. Var i vägen för de riktiga biffarna, som ockuperade apparaterna i evigheter. Hade jag turen att belägra en åtråvärd apparat före dem glodde en och annan argsint. ”Det är för många kärringar här”, hörde jag en biff säga till en annan biff, som bara log generat. Ja, en tröst är att ingen är forever young.
     Nästa årskort ska innehålla större variation med både gym och pass. Lite yoga och rörelser till musik blir uppfriskande, tror jag. Roddapparaten känns som en oändlig vandring i Sahara och hägringen kan bytas till lite dans i stället för maglyft.
     Friskis har en inkluderande atmosfär, men jag tycker musiken är bedrövlig. Inte en enda Aretha eller BB King eller Laleh.
     I dag har jag i alla fall lärt mig att Svensktoppen inte består av svensk schlager. (Det är alltså väldigt länge sedan Sven Ingvars var med på topplistorna och lika länge sedan är det jag sist lyssnade på det radioprogrammet). Jag har också lärt mig att göra sit-ups liggande på en boll. Kärringen håller i gång.
     Googlade på Avicii och upptäckte att det är skådespelerskan Anki Lidéns son. Klart att Svensktoppen är Svensktoppen, eller hur?
                                                          På återseende! Eva    


torsdag 16 juli 2015

Lite könskrig i Expressen

                                                                     Peole will forget what you
                                                                     Said, people will forget what                                                                                      you did, but people will never                                                                                    forget how you made them feel.                                                                                   Maya Angelo                             
     
Alla tidningar, DN, SvD, ÖP, är lästa och tåget har rullat i fem timmar och den sammanlagda åktiden är åtta timmar. Då kan det hända att man hittar något knep och knåp i en kvarlämnad tidning för barn.  Det är skönt att klura ut gåtor, följa en labyrint, lösa ett korsord ägnat för barn. Lekande lätt är det och man förstår allt. Precis allt.
     I dag syns Leif GW Persson på Expressens förstasida. ”Pratar och talar som ett barn”, säger han om Bah Kuhnke. Jaha. Det är väl bra. Att tala som ett barn. Det gör ju att människor förstår vad man säger? Det blir liksom knep och knåp.
     Ministern vill inte kommentera Leif GW:s uttalande. Det vill däremot Ebba Witt-Brattström: ”I allmänhet tycker jag att Leif GW är dryg och inte särskilt rolig, men han skriver hyfsat bra böcker”. Martina Montelius tycker att Leif GW mobbar och säger: ”Jag tycker att han talar som en avdankad intelligent boxare. Han kanske inte ska kasta sten när han sitter i glashus.”
     Detta könskrig skulle August Strindberg ha gillat. Åtminstone den manliga inlagan. I´m sure! Ja, det svänger i kommentarer och kommentarsfälten.           Samtidigt är det säkert inte så illa som det ser ut/hörs. Dessa offentliga personer träffas antagligen på någon krog/kändishak och Leif GW daskar Witt-Brattström i ryggen och bräker: ”Tjena, ditt smilgropsvulgo!” Ebba svarar: ”Hejsan din mulliga manschauvinist!” Ingen kindpussutdelning, though. Värre är det med allt näthat bland unga människor, som skriver onda kommentarer, mobbar, skändar och förnedrar människor, som vågar stå upp för sina åsikter om genus, HBTQ o.s.v. De träffas inte och dunkar varandra i ryggen. Förövarna, de fega, anonyma näthatarna döljer sig bakom sina bitterheter, avundsjuka och oftast ett aggressivt kvinnohat.
     Alice Bah Kuhnke kan helt enkelt inte kommentera dylika kommentarer. Men, jag tror och hoppas att hon pyser ut hemma i köket. Att hon staplar alla invektiven likt en tegelvägg, som hon vräker över diskbänken och spyr på härskarstategierna.  
     Kändisar i strålkastarljuset vet sina gränser och kommenterar inte ”offrens” utseende. De säger t.ex. inte: ”Göran Persson är en fet padda”. Nej, där går gränsen. Grova kommentarer, som: ”jag ska döda dig din feta, äckliga hora,” verkar vara vardagsmat bland de ljusrädda hatarna.
     Jag tycker också att Leif GW Persson skriver en och annan bra bok och kan  roas av hans kaxiga attityd. Men, visst är han en mullig mansgris? 
     Eftersom han säger: ”Jag skriver inte som en kvinna”. Då kan han inte heller veta hur kvinnor tänker eller KÄNNER! Tänker jag. Han kanske ska vara tyst ibland.
                                   På återseende! Eva


söndag 12 juli 2015

Grexit eller gemenskap

”Den som vet det rätta gör det rätta”. Det är Sokrates ord. Platon var hans lärjunge; en privilegierad snobb, som inte trodde på demokratin, eftersom han ansåg att de som utnämns till ledande positioner inte alltid är de bästa.
     Det grekiska folket lider och skämtar om att de vänjer sig tålmodigt med att de inte kan hämta sina pengar på banken, inte kunna äta sig mätta och till slut springer de omkring nakna. Vem är den skyldige? Är det en lögn, som orsakade lavinfara, som nu övergått till en puttrande vulkan? De ljög om sin ekonomiska status och vips så kraschar helt maskineriet – gemenskapen i EU håller på att krackelera. Eller?
     Finland vill inte ge Grekland fler lån, många länder är fattigare än grekerna och förtroendet är svagt vad gäller trovärdigheten – att eventuella avtal hålls.
     Hela tiden tänker jag på ”Lyxfällan” och det ordnar sig oftast för dem som tappat kontrollen över ekonomin på grund av t.ex. dyra sms-lån. Då går de till banken, får ett lån med lägre ränta, vilket de betalar sms-lånen med.  Sedan ska de amortera. Spara. Skaffa en buffert. Skaffa ett jobb (om det saknas ett sådant). Komma på fötter helt enkelt.
     Vad händer om de inte följer planen, om de börjar om med sms-lån och liknande? Det blir ¨konka¨. Skulle jag tro. I Grekland får människor inte sina mediciner, sina pensionspengar och maten sinar. Vem har satt dem i denna situation? Ja, det vet jag inte. Men, jag vet att det inte bara handlar om ekonomi. Det är politik.
     Trycket är stort på Tyskland och Merkel, som blir kontaktad av Obama och han anser att man måste hjälpa Grekland. Varför? Jo, för att inte Grekland ska förlova sig med Putin och Ryssland. Obama månar om Europa och unionen, rent politiskt så klart. En gemenskap med Putin vill han inte uppleva, men som tröst kan det sägas att Putin kan snacka men hans prat blir inte alltid verklighet. Dä ä bara ¨käft´n och bakbeina¨, för att tala jämtländska.
     Hur som helst kan vi rent historiskt konstatera att det finns och har funnits många idioter, som styr/har styrt vår värld. Man behöver inte vara professor i statskunskap eller nationalekonomi, för att se skevheten i både ekonomin och politiken. Självklart är det den vanliga människan som drabbas.
      Platon anser att rättrådigheten är den största dygden, vilket jag tolkar som att en människa kan skilja mellan rätt och fel. (Ibland skiter det sig. Ibland blir det fel, konstaterar han också – Platon). Platon tror på idéer och vår sinnevärld är en dålig kopia av idévärlden. Idealismen ställer ofta till det men Platon skulle antagligen inte kunna erkänna detta grekiska kaos existens i en fullkomlig variant i idévärlden.
     Nej, det gäller att veta vad som är rätt och att göra rätt. Hur det ska gå till då det finns så många intressenter i frågan om Grexit eller gemenskap?  Det vete gudarna. Nej, det bästa är att agera enligt Lyxfällans koncept: nytt lån, liten konsumtion, arbeta, betala skatt, spara, sluta röka, ingen läsk, ingen junkfood, inga semesterresor, amortera – med mera. Det krävs bara några billioner från övriga Europa. Lätt som en plätt?
                                                    På återseende! Eva
                                                      

  

fredag 3 juli 2015

Väder och - skolnedläggningar?

Vi har vackert väder. Det är äntligen sommar – på riktigt. Och vi pratar väder så det står härliga till. Visst är det grönt, skönt med värme. Man kan helt enkelt inte gnälla. När kylan har svept runt knuten kommer en hög värme som genom ett trollslag. Dessa de första varma dagarna kör jag bil. Oftast långt. Jag tröstar mig med att solen är ganska farlig och solkrämer kan vara extremt kladdiga.
     Å andra sidan har jag åkt bil långt i ösregn, som överträffar den förra erfarenheten av översvämningar. Antagligen blir antalet bilfärder, sol – regn, i genomsnitt lika många.
     I Almedalen snackas det – man ”löver” och ”löver” kors och tvärs. Gustav Fridolin lyssnade jag på i radio i går med solen rakt i ögonen på väg hem efter en tur i Ångermanland. Han hade en mängd anaforer i sitt anförande om Sveriges storhet. Jag rycktes med och kom fram till att Sverige är fantastiskt. Fridolin lät så övertygande som vore han optimistkonsult.
     I dagens DN skriver Hanna Kjöller om Fridolins beslut om skolverksamheten. ”Skolverket ska ta fram en fördelningsnyckel för att se till att kommande statsbidrag i högre grad går till de skolor ´som behöver det mest´, enligt Fridolin. Kjöller tycker att det är ”skrämmande att det sociala arvet slår igenom så starkt, trots den politiska ambitionen att skapa en skola som utjämnar elevernas olika villkor.
     Ja, Kjöller är inte tillfreds med att Fridolin vill att skolor med större behov av resurser ska få det. Just slutet av hennes artikel tycker jag är mest intressant:
     ”Visst måste olika barn få kosta olika mycket. Och visst måste krutet läggas hos de barn som har det svårast. Men skolor som i förhållande till sitt elevunderlag underpresterar borde läggas ned. Inte belönas.”
     Hon vill alltså liksom rakt av lägga ner fabriken, eftersom den inte är…ja, vad? Lönsam? Lärarna håller inte sina ackord? Elever blir underkända i olika ämnen? Eller vad?
     Artikel började så snyggt med klassklyftor, om uttrycket tillåtes? Är det inte där krutet ska läggas? Är det inte människor som jobbar och sliter för sina barn med en lön som inte räcker med än till det allra nödvändigaste. Är det inte så att många barn aldrig får lämna betongen på grund av fattigdom? Och så vidare.
    Jag tycker ofta att den politiska diskussionen är skev och magen vänder sig, när man lovar vitt och brett. Ungefär som man ordinerar albyl till en människa med diabetes. Ungefär som om pengar regnar över skolor så blir allt bra. Nej, jag föreslår att man riktar in sig på själva sjukdomsknölen och bygger upp en framtidstro för både föräldrar och barn.
     Det är möjligt att jag fått solsting, men inte sannolikt då jag inte varit i solen många minuter i dag. Jag tror faktiskt inte Fridolin har problem med sommarvädret, men jag undrar om Hanna Kjöller var tvungen att avsluta med en twist, som om hon hade bråttom, som om hon ville ut i solen, som om hennes artikel likt kiosklitteratur kapas då formatet är enligt norm. Rakt av.

                                                          På återseende! Eva