Softa ofta på en kofta

Människor i min omgivning frågar ofta hur det känns att bara ha några veckor kvar. Det är inget jag tänker på. Avgången. Åtminstone tänker jag inte dagligdags på det som komma ska. Visst finns det planer: plantera en ros, ett äppelträd (rödluvan), bokmässa, Paris, en ny symaskin…

     När sommarlovet/semestern infinner sig, kommer jag antagligen reagera som jag alltid har gjort – sitta två veckor och tomglo på häggen och syrenerna. Därefter vaknar livsnerverna och jag kommer i gång med olika projekt.

     Vad ska du göra, när du tar pensionenten? Ja, vad ska man svara? Det finns så oändligt många inriktningar/studieprogram i dag jämfört med då jag tog studenten 1970. Det är sjukt svårt att välja och visst har jag drömmar. Om att vara välkomsttalare på bokförlagskonferenser; iklädd dräkt och cowboyboots. Göra inträdesprov på Dramaten. Bli författare efter ett par skrivarkurser. Trädgårdsmästare eller ingenjör. Astronaut.  Journalist - i ett land med  palmer. Det är verkligen inte lätt.

     Efter sommaren kommer jag att ha ständig sovmorgon, långsam tidningsläsning och frihet. Kanhända kan jag promenera till ICA iklädd dräkt och cowboyboots. Men, varför? Nä. Att åka till månen och ta en selfie i mångubbens ena öga vore snyggt att skryta med som pensionär. Nä. Att fylla kalendern, att ligga i, att ha all tid uppbokad är inte min likör, om man så säger. Jag ska leva i intervallpass - action och slowmotion om vartannat när andan faller på. Och det finns så många innehåll att fylla en frihet med.

     Jag börjar nog med Göteborg och bokmässan. Det är en bra start och sedan får vi se hur det blir med Paris. Och.

Självklart ska jag softa ofta på en kofta.

                             På återseende! Eva