Du brorsan (veckans dikt)

Han kom som en vårvind en dag i april med brallorna nere på halva

aschlet, Kalle Anka på kalsingarna och dreadsen svängde i blåsten.

Han ägde

hela betongplanen gungade av kids med hip-hopen sprutande ur högtalarna.

Han gick in med höfterna, tog plats, dansade så att världen stannade, kebaben kallnade och kidsen sa:

värsta killen, va, eller hur?

 Sen du blev killen med respekten: knivarna , slagsmålen, drogerna.

Din systers framtidsrädsla, din lillebrors dyrkan och du är fulaste strutsen. Du orkade bara inte, sa du.

Orka?

Betong, batong, bataljon – bygg broar – du brorsan!

Valfriheten finns på Östra Malmen, sa du, din predestinerade idiot!

Jag vet att du vet att du kan göra skillnad.

Du vet att ditt liv är ditt, att din väg är din.

Det finns en frihet på betongplattan

Se din syster, din bror, din mor.

Din far – han drog.

Respekt betyder att man använder hjärnan – du brorsan.

Allt skitsnack om betong, asfalt och förorten, man blir trött – så slitet, så medelvägigt.

Det finns en krokig väg ut, det finns ett hopp.

Du brorsan.

Du kan ta din mors Gud med dig om du vill, du kan ta din syster och din bror med dig in i ett nytt innehåll.

Om du vill.

Om du orkar. Du brorsan.

Om inte – är allt du har kvar - att odla din mustasch.

                             På återseende! Eva