I Åre saknar man ryssarna och snön

Jag tycker om Åre. Inte för att det är billigt. En kall och torr äppelkaka kostar omkring 100 kronor. Inte för att det är så exploaterat. (Okej att Zlatan bygger en kåk helt nära Copperhill, men det nya området kring Sadelliften är så storvulet att naturen gråter. Hur blir det med återväxten av träd, växter och bäckar)? Jag gillar inte Åre för sitt beroende av norrmännen. Måste ändå erkänna att jag inte kan sluta glo på parkeringsplatsen utanför affärerna och systemet, då di norske travar sina backar med spirituella vätskor i kofferten. Jag undrar när och var allt detta ska avyttras. Samtidigt vet alla att utan Norge skulle det inte vara samma Åre.

     Det som ändå gör Åre ämabelt är att man sover så gott efter en skidtur, en promenad i Åre/Björnen. Luften är som en lisa för kropp och själ och en kopp choklad smakar alltid så mycket bättre i Åre. De bästa dagarna är kring påsken i Ullådalen på skidor som rör sig i ett snölandskap och ryggsäcken är full av både termosar med kaffe och varm choklad. En enkel macka med stekt ägg blir en goumeteupplevelse. Självklart lyser solen över hela härligheten.

     De pampiga backarna imponerar och jag lyfter ödmjukt blicken mot liftar, som tar en långt upp på fjällen. Själv kan jag inte ta mig nerför en sådan backe på skidor, eftersom en av mina höfter vägrar. Klart jag längtar efter att bestiga de högre backarna men då gör jag det på barmark då alla liftar tiger still.

     Ja, jag tycker om vintern. Men, vart tog den vägen? Det är snökanoner som producerar snö. Det är kanoner som skapat världscupen i utförsåkning denna helg i Åre. Det är kanoner som skapar snö i backarna, men det finns inga kanoner i längdspåren. Det går bara inte. Undrar just hur stor elräkningen blir? Vill inte tänka tanken.

     I år saknar man ryssarna i Åre. Det är inte många ryssar som bokat boende denna vinter. Men norrmännen finns, trots oljepriserna. Och snön. När kommer snön? Den kommer. Var så säker. Den kommer snart och fyller backar och spår med len och vit snö. Som det ska vara. I mars ska jag åka många varv i längdspåren, få rosor på kind och solsken i blick. Så det så. Åre kommer att fyllas på nytt och det blir säkert en och annan äppelkaka med vaniljsås. En varm sådan.

                                   På återseende! Eva