Varför spelar inte kvinnor födda på 50-talet trummor?

Om barn upptäcker kastrullskåpet och får tillgång till det kommer de ofta fram till att starka ljud uppkommer om de slår kastrullock emot varandra. Det gäller små barn oavsett kön.

     Visst har man spelat trummor i världen sen urminnes tider, men jag kommer inte ihåg några trummor från 50-talet i mellersta norrlands inland. Vid åtta årsålder spelade jag piano, men mest av allt minns jag dragspelande äldre herrar. Så var mina minnen av den musikaliska kulturen men på 60-talet tapetserade jag mitt rum med affischer på The Who, Kinks. (Affischerna blev fler beroende på tillgången av Veckorevyn och deras planscher.) Fokus fanns på de ”söta” gitarristerna och Ringo i The Beatles blev den förste trummisen, som fick någon form av uppmärksamhet – av mig.
     Kan bristen på kvinnliga trummisar ha något med ekonomi att göra? Självklart. Och ändå. De med solid ekonomi på 50- och 60-talet tänkte säkerligen inte på trumset som julklappar till sina barn.
     När tv-n kom blev trummorna mer synliga, men det var aldrig en kvinnlig sådan. Varför? Kan det vara genetiskt? Knappast troligt.  Kan både killar och tjejer spela med kastrullock kan de också spela trummor. (Det kan inte ha att göra med den omtalade muskelmassan.)
     På 70-talet fanns ett band med bara tjejer och självklart måste det ha funnits en trummis i gruppen Röda Bönor. Texterna var roliga och många kunde texterna utantill. Vi sjöng och skrattade så vi storknade. Fanns det killar med på ”festen” tyckte de alltid att det var otroligt pinsamt. Denna så kallade frigörelsens decennium var en brytningstid och möjligtvis var några trummisar födda på 50-talet – och kvinnor. Särskilt långvariga blev de inte. Vad jag vet.
     Hur är det med politiken? Vad har trummisar och politik med varandra att göra? Väldigt mycket, om man säger att allt är politik. Det finns många perspektiv att sätta tänderna i. För den som känner sig hågad att dra hela berättelsen om genus från vaggan till graven.
     Jag var faktiskt på en trumkurs i början av 90-talet och slog mot skinn tills mina händer blödde. Jag var äldst och många av deltagarna var kvinnor, som redan kunde hantera instrumenten. Jag var sämst, men det var väldigt uppfriskande att slå hårda rytmer, även om mina rytmer inte hade något mönster.  Om jag kommer ihåg rätt, fanns det endast en man i gruppen man – läraren.
     Samhället, ja det är vi det. Vilken betydelse har det s.k. samhället för kvinnliga trummisar födda på 50-talet? Ja, det beror på en KEPS (kultur, ekonomi, politik, samhälle). 50-talet kvinnor spelar inte trummor. De har gjort sitt. De tänkte aldrig tanken. Varför spelar inte fler kvinnor trummor i dag?         Kanske säger de att de inte vill. Gott så? Men, det finns så oändligt många förklaringar, som också är en KEPS med så många skrynklor och veck, som kräver en hel avhandling att utreda. Sanningen ryms inte i : ”vi vill inte”. Just nu skulle jag vilja lära mig spela munspel.
                                   På återseende! Eva