Tappa maskor eller maska - det är frågan

Jag stickar en sjal, som förökar sig. Maskorna blir fler och jag jämnar ut. 245 maskor ska det vara, men det är plötsligt 246, 248. Detta fenomen upprepas hela tiden.

     Tappa maskor kan man också göra. En del hål är större än andra och jag glor stint in i dessa hål. Är det bara ett större hål eller är det en tappad maska? Det bästa är att bara sluta stirra. Låtsas som om. Det ordnar sig.
     Klart man kan maska också. När något tar emot. När man är så trött att ögonen inte öppnas förrän duschens varma strålar träffar ansiktet. Självbevarelsedriften visslar ett uppmanande mantra: ”plikten kallar”. Det finns ingen väg ut, ingen tid till maskning. Och så är man på väg – mot bussen, mot arbetet.
     Vad är värst? Att tappa en maska eller att maska? En tappad maska ställer till oreda. Att maska, förhala kan få ödesdigra konsekvenser. Vad hade hänt om Einstein hade förhalat sin forskning? Maskat med formeln? Tja. Forskning går sällan att stoppa. Vad hade hänt om en förhatlig president hade kapitulerat, kastat in handduken i t.ex. Syrien? Vad hade hänt om inte Israel inte hade varit så snabba med sin hämnd?
     Det finns så många ”om”. Om, om, om. Första bokstaven i ”om” är liksom ett hål, ett tomrum. Det verkar som om detta tomrum, som, om man maskar en aning, kan ge så många fler alternativ än aggression och hämnd.
     De tappade maskorna i min sjal, om de nu verkligen är förlorade, kan resultera i en mindre estetisk sjal. Den vita sjalens tendens att föröka sig kan jag trots allt kontrollera. Men, skam den som ger sig. Nästa sjal ska jag sticka med hårda tyglar. Den ska vara grön. Frihetens färg.
                             På återseende!