En doft av spa

En eftermiddag och bara mig i huset under ett dygn: softa på en soffa, se en film, djuprenande ansiktsmask, tappa upp ett varmt bad med eteriska oljor och badskum, för att uttrycka mig som Blondin Bella. Tror jag.

     Badskum? Finns det fortfarande dylikt i affärerna? Sista gången jag klev ner i ett skummande bad måste ha varit 1962, typ.
     Well, well, greppar tag i en flaska grönsaksjuice med rödbeta, citron, äpple och citron. En bra inledning till en spaafton. Och. Nyttigt, nyttigt. Men först ett telefonsamtal. Med juicen i ena handen och telefonen i den andra halkar flaskan och ja, juice all over the place – och mig själv. Så det kan bli.
     Irritationen kräver lite kroppsarbete och jag stryker en blus, tänker på de gånger jag varit på spa. En vit morgonrock, en bekväm stol bredvid en pol med stängd spaavdelning, som jag glor in i för att komma underfund om vad som kan försigå i ett spa i öppet tillstånd. På blusen uppenbarar sig en fläck, så klart. På baksidan finns en totalt ihjälstryken tvestjärt. Tur att det inte är en spindel, tänker jag, då jag eliminerar denna timida, försynta insekt, som aldrig tycks göra en fluga förnär. Kanhända betraktas denna varelse som mördarsniglar i insektsvärlden. Vad vet jag?
     Det kan tyckas att jag diskriminerar tvestjärtar , eftersom jag varsamt räddar livet på en osalig spindel men aldrig en tvestjärt. Men det är ett medvetet val och jag står för konsekvenserna.
     Efter ovan nämnda manöver finns tanken på spa kvar, samtidigt som telefonen ringer. Ett samtal på 45 minuter. Det mörknar utanför fönstret och jag fastnar i soffan, då en fluga kretsar runt mitt huvud, som vore den ute på flygövning. I mina öron låter det som en flygplanslandning och jag beslutar mig för att mosa fanskapet. Det går inte bra. Jag har länge lagt märke till att flugor är mindre korkade än getingar och bin, då de förirrar sig in i huset. Hur man än öppnar dörrar och fönster, flyger inte getingen ut. Flugorna? Ja, de blir osynliga, när man jagar omkring med flugsmällan.
     Flugan blir åter synlig och dyker som ett bombplan mot mitt huvud. Adrenalinet stiger och jag beslutar mig för att vinna striden. Med vapnet  i handen jagar jag en stor, fet fluga, som överlistar mig hela tiden. Jag blir strategisk, sätter mig mer och väntar. Lugnt iakttar jag flugans rutt och när den sätter sig en stund på fönstret (för att vila, antagligen), smyger jag långsamt och  vrider flugsmällan i en vinkel, som jag inbillar mig att kräket inte ser. Tjoff! Så var den striden över. Spa? Regnet smattrar mot fönstret och klockan har blivit 22.30.
     Jag tar stegen upp mot badrummet (den tänkta spaavdelningen), plockar fram en doftande tvål, som var tänkt som en present, och tar en dusch med doften av blommor. En anspråkslös doft av spa.
                                                    På återseende! Eva