Yttrandefrihet - innebär det att man måste lyssna till vilken skit som helst?

Stefan Jarls film ”Godheten” skulle man ha tillgång till på webben, enligt Aftonbladet den 1 maj. Jag försökte verkligen, men fick bara se en snutt av filmen, som enligt AB:s rubrik är ”En livsfarlig film”.

      Enligt samma artikel har svt valt att inte visa filmen före valet utan den ska visas i Kunskapskanalen i oktober. Artikelförfattaren, Stefan Jarl, anser att beslutet strider mot yttrandefriheten och Jarl ifrågasätter svt:s motivering därtill - med ord som "relevans och "opartiskhet".

Ådalen 1931

      Denna film, ska enligt artikeln kritisera: ”giribukarna, bonusfrossarna, finansstollarna, riskkapitalistspekulanterna, bankdirektörerna…”
      ”En livsfarlig film” är att underskatta läsarna, eftersom innehållet (som jag alltså inte tagit del av), säkerligen inte är helt främmande, eftersom människor  förstår innebörden av riskkapitalister och bonusfrossare.
      Om det nu är så att svt inte vill visa filmen före valet, skapar det en stor nyfikenhet och många människor har redan sett filmen. Det verkar faktiskt som om filmen är lite farlig. Frågan är för vem?
      Yttrandefriheten är helig, eller hur? Men, jag vet inte hur det står till med lyssnandet. Måste man verkligen lyssna till Sverigedemokraterna? Eller  Svenskarnas parti? Varför ska vi lyssna på dem? Varför ska vi möta dem i debatter? De flesta av oss har redan hört deras tugg, eller?
      Om man lovprisar barbariet och uppför sig precis som nazisterna på 30-talet, är det inte konstigt att motdemonstranter sätter sig i vägen för nazister i Jönköping 1maj i år. Precis om nazisterna på 30-talet hade mötes- och yttrandefrihet äger SvD och SvP denna frihet. Precis som under 30-talet råder arbetslöshet och missnöje i Sverige, Europa. Och. Då vill man ha syndabockar.
     Hitler hade sina syndabockar och nu skyller man allt på invandringen.
     Det är förståeligt att sjukvårdspersonal inte bör gå omkring med banderoller, fanor och anti-rasist- knappar. De som inte bär alla dessa anti-attribut – är de rasister i så fall? Nej.
     Det finns rasister överallt men det stora flertalet vill inte lyssna på rasistiska partier. Frågan är: måste de lyssna på Sverigedemokraterna? I så fall – för yttrandefrihetens skull?
     När jag ser dessa nazister i demonstrationstågen tänker jag på massmänniskor, missnöjda sådana. Vad tänker de på? Hur känner de? Är det själva nazistgemenskapen?
      Själv tror jag att de saknar sitt gosedjur, goda förebilder, och en meningsfull sysselsättning. En människa är inte vad hon äter, som Feuerbach sa. En människa måste skapa en rättrådig moral och inte ta den enklaste vägen, genom våld – och hat.

                                                    På återseende! Eva