Explosiv, exkluderande ekonomi skapar skrämmande scoop

Att vänta på sädesärlan, svalorna. Skåda den nigande fågeln och lyssna till svalornas pip på jakt efter insekter. Vi blir glada av en fågel, lite kvitter.

     Till Tottenham, Husby kommer också flyttfåglar.
     En fågel är ett tecken, en föraning om sommar. Människor fotar, dokumenterar som vore det första gången en sädesärla vickade på stjärten.
     Ser man flyttfåglarna i Tottenham, i Husby eller i les banlieus parisenne?
     Unga människor med bensindunkar. Och våren brinner. Stenkastare. Eld. Det finns inte plats för sinnenas berusning. Ingen plats för ord.
     Polis och batonger. Stenar och batonger. Krig: den magert verbala fighten. Polis mot ungdomar. Ungdomar mot polis.
     En solig morgon spricker asfalten och en gul blomma sträcker sig mot ljuset. Solen finns för oss alla. Den tas för given.
     De goda krafterna vill ha luft – ta ett andetag – andas och lyfta blicken, när skandalerna rapas fram av media. Spiraler gödslar uppror som brinner likt ett glödande radband upplöst i ett träd.
     När lugnet lägrar sig blottas ruinerna av en meningslöshet, som ett kalhygge med traktorspår så djupa att björnen vrickar ramen och tungmetallerna flyter. Allting flyter. Upp och ner mellan osaliga andar som tappat kompassriktningen. Enstaka smala tallar står solida i en ödslighet. Allför bräckliga inför nästa storm.
     Är ordningen återställd? Hur ser Ordningen ut? Vilka dörrar kan Ordningen öppna, stänga och identifiera sig med?
     En människa som använder ord och bjuder på korv återställer ordningen. Heter hen Ordningen?
     Sädesärlan och svalorna kommer inte åter.
     De har flugit förbi.
        På återseende! Eva