Lever vi i den bästa av alla världar?

Varför ska vi låta förtryckare styra delar av världen, skapa enorma flyktingströmmar och undernärda barn? Varför är västvärlden så tyst? Var finns maten till barnen i Libanon? Varför är det så tyst i världen allt medan bobubblan verkar vara en överraskning i Sverige? Handlar det om egoism? Handlar det om fanatism? Handlar det om pengar? Handlar det om politik? Svaret på sista frågan är att pengar och politik verkar vara ett och detsamma i dag. Men, vad vet barnen om politik? Vad vet de om pengar? Deras magar är tomma i delar av världen och det är alltid en tillräcklig anledning till engagemang och då av de som har makt, mod, medkänsla och medel att sätta den viktigaste av frågor på agendan. Men, var finner man dem?     

     ”Vi lever i den bästa av alla världar” är det mantra som Candide tar med sig ut i världen efter att ha blivit utkastad ur sin älskade Kunigundas hus. Hennes far fann de unga tu i en intim scen och detta gav till följd en resa ut i krig, korruption, våld och osunda präster.  Detta skriver Voltaire om i Candide som är en odyssé genom 1700-talets idéinnehåll. Voltaires röst är satirisk, upprörd i våldsamma skildringar av våldtäktsoffer, syndiga präster, girighet och falskhet. Trots möte med denna orättfärdighet upprepar Candide optimistisk sitt mantra: ”vi lever i den bästa av alla världar. ”
     När jag var 16 år tyckte jag att världen och vuxna människor härbärgerade en intolerans och en dumhet bortom förstånd. När jag blev ett år äldre med en lärare som talade om Voltaire och hans skrift Traktatet om toleransen fick jag en ny syn på livet. Den tolerans som Voltaire beskrev var i mitt tycke häpnadsväckande – och det på 1700-talet. Det gav mig en tro på att det faktiskt fanns hopp.
     I dag är det fortfarande fascinerande att läsa denne författare och hans övertygelse om att det är fanatismen som splittrar människor och ger upphov till krig och elände. I dag vet vi hur fanatismen kan se ut och 11 september blev hela världens bevis på att ”besattheten”  är roten till mycken ondska.  
     I går dog Nelson Mandela, som var en av de goda, modiga människorna. Han visade stort mod och överlevde många år i fängelse utan att ge vika för sin övertygelse. När han nu inte längre finns ska hans arbete fortsätta och Sydafrika har stora problem att brottas med. Svart och vit är något som de unga inte grubblar på i dag i Sydafrika, men faktum är att de vita äger tillgångarna medan de svarta fortfarande väntar på ett anständigt liv.
     Om alla var som Mandela skulle världen vara så mycket bättre och så många fler människor skulle få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Men, hur ser det ut idag?
     Media överöser oss med nyheter, vars innehåll gör oss skeptiska till det positiva tänkandet.  Vi lever i Sverige och de allra flesta av oss har tak över huvudet och vi svälter inte. Vi lever i ett bra land som grundar sig på människors lika värde; vi har dessutom surströmming, kalvdans och snö i Norrland. Översvämningar, blodiga krig, slavarbete, gatubarn strömmar in i våra vardagsrum och vi har det bra – jämförelsevis. Då kan vi tänka att vi lever i den bästa av alla världar, trots att vi inte har ett hus vid havet eller äkta pärlor runt fotknölarna.
      När Candide sökt land och rike runt träffar han sin Kunigunda, som blivit vanställd på grund av en sjukdom. Trots detta gifter han sig med henne. Candide och Pangloss diskuterar världens tillstånd, men det är Candide som fäller slutorden i boken:
”- Det är väl talat, svarade Candide, men nu måste vi odla vår trädgård!”
     Ja, vad ska vi göra med denna världen? Hur ska vi få till det så att alla får leva i harmoni på denna lilla planet? Ska vi odla vår trädgård och vårt förstånd?
Ja, det ska vi. Det vill säga – vi måste se helheten, gå bortom egoismen och penningen och hjälpa världens förstånd att tillfriskna. Och. Det utan att de modiga ska mista livet i Syrien, Filippinerna, Sydafrika, Ukraina, Ryssland……
                                   På återseende! Eva