Dagens annorlunda?

Att snöa in på frimärken, dataspel, espressobryggare, fjärilar, vinylskivor eller tomtar är inget märkvärdigt eller annorlunda. Möjligtvis kan ditt epitet bli ”nörd” och det är ingen negativ etikett, eftersom ordet ”nörd” förknippas med fokus och stor kunskap inom ett speciellt område. Du betraktas i alla fall inte som annorlunda om du fokuserar på någonting som är ett intresse. Det krävs möjligen en viss ålders mognad för att kunna se nördarnas kvaliteter.

      Men, vad kan tänkas vara annorlunda? Vem bestämmer vad som är annorlunda? Vilken klang har ordet i sig? Positiv eller negativ?
     När jag läser om åklagare som vågar utmana de hotfulla, de som tror att de står över lagen och använder vilka medel som helst för att skapa rädsla. Detta mod anser jag vara annorlunda i en tid då alltför många individer tycker sig ha rätt att ta lagen i egna händer och som dessutom blir väldigt irriterade, om någon vågar stå upp för rättvisa, civilkurage.
     I dag verkar det som om det anständiga är det annorlunda. Arbetsgivare som ger avtalsenliga löner och inte behandlar sina arbetstagare som hamnsjåare för 50 år sedan eller låter ensamstående föräldrar arbeta med ett schema likt en mosaik och får stå i livvakt på morgonen för ett sms. Den förste som får meddelandet får kneget för dagen. Var ska de göra av sina barn på alla obekväma arbetstider? Ska de binda fast dem i sängen som under statartiden?
     Jag tror inte att alla de barn och ungdomar som mobbas i grundskolan är annorlunda. Väldigt många av dem har svåra sysselsättningar som att spela fiol, göra sina läxor och tycka om matte. Det finns förklaringar till allt, som till exempel att mobbaren inte har samma utgångspunkt som ”pluggisen” och så vidare. Det är ständigt samma visa om de coola och töntarna. Däremellan finns en förtryckarkultur som ser likadan ut i berättelse efter berättelse. Det verkar vara ett mönster som finns etablerat likt isblommor på en glasruta. Var finns de vuxna? Vem vågar andas på fönstret och eliminera isblommorna?  
     Det fanns ett antikvariat på Drottninggatan i Uppsala. Där regerade Bok-Viktor. Han var annorlunda, ett original, som gjorde människor glada då han fann de böcker man saknade i sina otroligt röriga bokhögar.
     Jag kommer ihåg hur en flicka på gymnastiken visade oss en av sina fötter. Vad vi såg var en helt vanlig fot men som vid en andra inspektion visade en hel massa tår. Det var inte en hel rad av tår utan sex. Det var en stor och annorlunda händelse och fot. Vi som fick äran att se hennes tår blev förbluffade och flickan varken skämdes eller blygdes. Därför vill jag avsluta med en mycket tänkvärd dikt: YUK-SON av Ko Un

                                                   YUK-SON
                 Yuk-son  är yngre bror till Pang Sang-kil i Saeto.
                 Han föddes med ett extra finger
                 som han använder med de övriga.
                 Tack vare det kan han blixtsnabbt lyfta en hösäck.
                 Han är ingen krympling,
                 han har bara ett finger extra.
                 Han har ett finger som finns där det behövs.
             
                 Om någon kastar en sten på honom,
                 sprider han ut sina sex fingrar och fångar den fint.
                                 (Översättning från koreanska av Inja och Carolina Hermelin)
                                                          På återseende! Eva