Den goda människan i Istanbul (del I)

Jag har sett filmen Kedi, Ceyda Tornus dokumentär om gatukatter i Istanbul. Kedi betyder katt på turkiska och vi får träffa ett antal katter i olika färger och personlighet. I filmen berättar människor, som matar, klappar, borstar och talar med katter, om katternas vanor, humör. Deras berättelser är kärleksfulla och enligt några av dessa kattälskare säger sig ha fått livet tillbaka, när de började ”ta hand” om dessa djur. Filmen beskrivs som poetisk och filosofisk och några recensioner är kritiska till ”katternas personlighet.” Mycket märkligt uttalande då jag har haft många katter med skiftande personlighet i stora delar av mitt liv. Kanske har dessa kritiker inte haft någon relation till katter.

     Den sista katten hos oss pratade hela tiden och svarade oftast på frågor. Murre 2 var hans namn, eftersom katten före hette Murre (1). När barnen gick förbi Murre 2 sa de alltid ”Hej Murre!” och visst svarade han så klart. Till slut var han diktatorn i huset. När han ville att jag skulle sätta mig i fåtöljen, för att få sitta i mitt knä, kommenderade han mig likt en ilsken hund. En helg då vi var borta och en kattvän såg till honom då och då, hämnades han genom att pinka i min säng. Murre 2 var nog den klokaste katten jag haft, trots att han var lite feg, oförskämd och uppfodrande. Så alla som inte tror att katter har personlighet borde se Kedi och/eller läsa Doris Lessings bok Om katter.

     I Kedi såg vi olika katter, som fiskare, restaurangägare, lägenhetsägare o.s.v. beskrev så vackert, humoristiskt och med mycken kärlek. En honkatt kallades för områdes kattpsykopat. Hon kunde jaga bort hundar, pitbulls, rivaliserande katter och hon sågs ett problem på grund av att hon var en fisktjuv. Men hennes kattmake fick faktiskt äta i fred samtidigt som hon blev väldigt aggressiv, när en sötare kattdam närmade sig sin kattmake. Hon var helt enkelt svartsjuk. En annan katt, den förnäma gourmetkatten, som en dag landade vid en restaurang. Han ville inte äta i restaurangen utan knackade på fönstret, när han ville ha middag. Han var alltid ensam och ville inte bli klappad, men han såg väldigt aristokratisk ut. När han kom första gången var han överviktig och de satte honom på diet, vilket gjorde honom ännu vackrare.

     Ja, många fina vyer fick vi se och kattlivet i Istanbul är inte lätt. Utan de goda människorna skulle de inte klara sig. När katterna var sjuka tog de dem till veterinären, vilket är kostsamt. En del av dessa ”volontärer” samlar pengar, som användes till kattsjukvård.

     Den största överraskningen för mig var människornas relationer till dessa gatukatter. Deras berättelser visade kärlek, berättelser om förändringar i livet på grund av katterna. Deras språk var så uppfriskande i en materialistisk och stressigtid. Kontexten var en kompass till meningen om livet, enligt mig. Man bör veta att denna film gjordes innan upproret i Turkiet, vilket också gjorde att själva politiken inte diskuterades. Men, nu byggs det stora shoppingcenter och då försvinner katternas träd, gräs och jord, som behövs som toalett för katterna. Man kan undra vad som kommer att hända med Istanbuls tusentals katter. Filmen gav mig en tanke på Turkiet, som jag inte känner, men ändå har läst om och förfasat mig över. Slutsatsen är att dessa kattälskande människor tillhör det goda i världen. Därför vill jag sända en hälsning till Turkiet och önska god tur rakt in i det goda. Tillsammans kan Turkiet bryta den odemokratiska ordningen. Det vill jag tro.

    Så den goa filmen fortsätter i text II nedan i en jämförelse med det motsatsen till Kedi och allt som stavas demokrati.

                                 Den onda människan i motståndsrörelser (del II)

Det är klart att inte alla människor i Istanbul tar hand om katter. Det kostar en del att utfodra gatukatter, det är tidskrävande, ansträngande och så vidare. Men, jag hoppas och tror att de trots allt inte är katternas motståndare.

     Synonymer till motstånd: opposition, försvar, motvärn, mothugg, kritik, motsägelse, svårighet etc. Göra motstånd mot: försöka hejda sig. Nordiska motståndsrörelsen ska demonstrera i Göteborg den 30 september. Denna rörelse är våldsbejakande och en stor del av medlemmarna är dömda för grova brott, såsom mord, misshandel och upplopp. Det är en nazistisk organisation och är grovt rasistisk.

     Ja, vari består deras motstånd? Det måste vara det goda de vill stoppa. Möta motstånd: stöta på hinder. Det kommer att finnas motstånd, när de demonstrerar och det finns tyvärr rörelser, som också använder våld mot NMR och SMR (Svenska motståndsrörelsen). Det blir en rundgång av våld. Själv

tycker jag att de saknar motstånd, eftersom de är välkomna till Bokmässan och har tillstånd att demonstrera.

     Polisen har lämnat ut flygblad, en lista på vilka aktiviteter som ev. realiseras i demonstrationen och strider mot lagen. (En skyddsåtgärd för ett gäng nazister?) Hets mot folkgrupp, förbjudna tecken får inte förekomma. Klart att det kan kännas lite bättre om de alla höll käften och lämnade sina hakkors hemma, men de allra flesta känner till deras våldsbejakande, hatfulla och rasistiskt innehåll. Jag kan inte förstå att man låter dessa s.k. motståndsrörelser ska få så stora utrymmen i det offentliga rummet. Det är obegripligt, då stora delar av Europa också hyser liknande rörelser, som sakta smyger in i samhället som skadedjur.

     Jag vet inte om motståndsrörelser eller Erdogan gillar katter. I dag har journalister, lärare, och en mängd människor, som anses ha deltagit i upproret i Turkiet blivit arresterad. Till och med barn finns nu i fängelse med sina föräldrar. Erdogan gör som han vill. Han är en motståndare mot allt och alla verkar det som. Vad blir nästa arresteringsorgie? Kan det bli kattälskarna eller de som faktiskt tror på demokratin? Kim Jong-Un leker med sina livsfarliga leksaker och är en skräck för hela världen. Man talar om ytterligare sanktioner mot Nordkorea, för att skrämma Kim. Tror att det vore bättre om man satte sig ner och talade med honom eller ”kärleksbombade” honom, vilket är ett förslag till kommunikation med de allra mest farlig falangerna. Lite make love not war, 70-talet och hippies.

     Allvarligt talat, det finns alltför många MacBeth, han som dödade alla motståndare då han dödat kungen och själv lagt beslag på titeln. En holmgång, som sällan är lyckas då synden oftast ger igen. Frågan är bara hur länge vi ska vänta på folkets röst mot alla ”motståndsrörelser”. Alla dessa unga motståndsmän – vad är det de saknar i sina liv? Kan det vara en katt?

                                                 På återseende! Eva

      

                                  

2 dikter - 2 poems

Tvivelafton

Inte kan twitter och Nordkorea

styra denna sköna världs apokalyps

när det finns människor som du och jag

i långa trådar runt goda metamorfoser.

Vi ser på livet som gror i växthus

drömmar om en marsch för människan

alla kvinnor som förlorat barn

ligger på ruiner och ser en himmel.

Sedan står de mot vapen utan pansar

trumpetar likt en elefants förlust.

Twitter och Nordkorea stammar fram mot

tystnad eller vetenskapligt väte

narcissistiska enväldet somnar

endast då stämbandens skri tonar ut.

                      Dansen

Musiken vibrerar mot löften om

ordens sommarvila i en vals.

Gradvis ökar volumen mot det

hårda och jag dansar mot månen,

niger. Men stum.

Kroppen knakar i orörda muskler

väcker en annan tid – den unga.

Armar mot skyn ekvivalent med

alla åldrar som om skalet bara är

putsat med sandpapper.

Säg inget mer – det räcker så

musiken är min ryggsäck.

                                           På återseende

Hasselmusens vackra ögon

Hasselmusen har bott i Skåne i 40 år. Nu ska man bygga en väg vid Svabeholm och på ena sidan av den nya vägen finns hanarnas bo och på andra sidan finns honornas bo. Kärleken kan inte spira om mössen måste traska över vägen för en date. Det går ju bara inte. Därför har det bestämts att en ”kärleksportal,” en bro, ska byggas och kläs med klätterväxter, såsom honungsros och björnbär, vilka försvann då vägen byggdes. Denna kärleksbro kommer att kosta cirka en miljon. (DN den 30 augusti 2017).

     Visst ska denna utrotningshotade mus få kosta. Deras kynne verkar vara av den skygga och lågmälda typen. De mumsar godsaker och i min fantasi är de mer Nalle Puh än aggressiva gnagare.

    En miljon för en mus? I stället för att skapa bättre förlossningsvård? Hemtjänsten, skolan, ja, det finns många luckor att fylla med penningar. Men, handen på hjärtat. Skulle denna hasselmusbromiljon verkligen läggas på ovanstående institutioner? Skulle inte tro det. En annan vacker tanke, som gror och ska realiseras är havsstädning. Ja, nu ska läkemedelsrester, miljögifter, övergödning, industrisopor, plast och så vidare elimineras. Rent egoistiskt tänker jag att nu ska strömmingen bli renare, utan gifter och kunna ligga vackert på faten. Undrar bara hur många år det kommer att ta. Att städa haven är nödvändigt och det är brådskande. För att sälarna ska kunna få ungar, korallerna blomstra och att valarna slipper käka plastpåsar. För att ta några exempel.

     Världen är sjuk i olika delar av vår planet och det finns oändligt många projekt för att skapa friskförklarade zoner. Ska man verkligen städa haven? Jag menar, kommer lilla Sverige att göra någon skillnad? Det finns faktiskt oändligt många stora hav, som behöver sjukvård. Skulle kostnaden för våra hav i Sverige vara bortkastade? Nej. Det är vackert på alla sätt. De positiva åtgärderna är sköna att vila i då nyheterna är fulla av kaosartade krig, miljökatastrofer och terror.

     Visst kunde det vara härligt att bygga broar. (Ja, det är ett patetiskt uttalande. Jag vet.) Tänker på hasselmusen och de s.k. ”sverigevännerna” och utvisningshotade flyktingar. De finns för få berättelser. Tänk om dessa elaka kommentarsmänniskor skulle inbjudas till en berättelseträff med de demonstrerande afghanerna i Stockholm. Plats: på någon av huvudstadens många öar eller varför inte på högakustenbron. Det finns så många olika öden bland flyktingar, som kämpar med sina minnen, mardrömmar och förluster. Skulle inte de s.k. sverigevännerna får sig en tanke, en ny sådan, eftersom de flesta inte vet hur situationen är i t.ex. Afghanistan. Hur många skulle komma till en sådan träff? Tja, det beror väl på vad som bjuds. Skulle de lyssna? Ja, om de vill. Troligast är att de inte kommer att promenera över en bro för att höra historier, som ev. skulle vibrera en stund i hjärttrakten. Deras hatfulla retorik vill inte rubbas, för de har nu funnit likasinnade. De vill inte lämna den kretsen.

(Källa: min fantasi).

     Hasselmusens vackra ögon är det inte många som ser. Men kanhända skulle berättarna och lyssnarna se vackra, sorgsna, tvivlande ögon på en bro. En hel del afghanska ungdomar har aldrig bott i Afghanistan, de är ifrån Iran. Och. I Iran råder apartheid. Afghanerna i Iran får till exempel inte  stå i samma kö som iranierna.

     Sverigevänners hatord är våld. Det är psykiskt våld, som man blundrar inför. Det behövs städning i alla hörn av hatfulla kommentarer i sociala medier och på gator och torg. Varför är det så tyst? Beror det på bristen på städare? Eller för att smutsen är alltför ingrodd?

                                 På återseende! Eva