Djur- och människoliv

Jag såg dem redan i backspegel, när jag parkerade bilen. Ett helt gäng svart/vita varelser i en ring runt något jag inte kunde se. Själva situationen såg aggressiv ut, när jag öppnade bildörren och hörde ett infernaliskt kacklande. Snabbt såg jag en mindre varelse; hopkrupen, försvarslös och angripen. Gänget gick till attack i gemensamt samförstånd. Då jag traskade med hårda steg mot hopen skingrades flocken åt alla håll. Själva offret såg mig i ögonen för en tiondels sekund och sedan drog hen vidare.

     Upprörd och arg berättade jag för alla som ville lyssna. ”Det gjorde du bra Eva! Det är rena rama mobbning och trakasseri. Skator ska man hålla hårt.”

     Ja, en fågel är en fågel. En människa är en människa. Det finns liv. Både djur- och människoliv. Märkligt är det att se människor, som sägs äga förnuft, samvete och empati agera som vore de medeltida häxjägare. På bilder från Medborgarplatsen i Stockholm ses människor snegla mot varandra, känna sig för, öppna munnar, som väntar på de första anslagen. Någon skriker ”pack,” och ”ni hör inte hemma här,” ”era parasiter” och så vidare. När de första orden har landat blir det liv i luckan och massan skanderar unisont. Mot de utvisningshotade afghanerna på platsen. Unga människor som vill stanna i Sverige.

     Det finns många bilder på motdemonstrationen, som vräker ur sina hatord mot ungdomarna från Afghanistan. Jag tycker mig se glädje hos både kvinnor och män då de får kontakt med varandras hat. De blir som stärkta, som om de ägde Medborgarplatsen, sina rättigheter att spotta ut ondska, som om de vore födda i ett hav av svavelfulla, puttrande eldar. Undrar om de skäms om de blir igenkända och ifrågasatta. En och annan av dem torde bli tillfrågade om vad de håller på med. På en trottoar, en gata, på ICA eller liknande. Ensam utan sina hatvänner borde de krympa lite, eller hur. I annat fall kanske de inte tillhör homo sapiens. Vad blir de då? Hur ska de då klassificeras?

     När jag ser bilder, klipp på olika s.k. motståndsrörelser tänker jag ofta på hyenor, som närmar sig byten. En grupp som vet sin styrka i en gemenskap med lika agenda. En hyena är en hyena och är ett rovdjur. Så är det i djurvärlden. En stor del av världens folk äter djur, men människor äter inte människor och samtidigt beter vi oss som vore vi värre än djur. När vi dödar elefanter, exploaterar regnskogar o.s.v. Och. Hatar i ett vokabulär, som saknar förnuft, samvete och empati. Dessa elaka människor, har de barn? Vad lär sig deras barn om deras aktiviteter och ord? Ja, vi vet ju hur barn lär sig av sina föräldrar, sina förebilder.

     Jag vet av erfarenhet att det inte är någon mening att kommunicera med dessa hativrare. Det går bara inte. De pratar som nazister, som bara skanderar hatfulla floskler, falska kommentarer, lögner. Vansinnets retorik är absurd och en konversation blir en massaker i ord formad av den onda människans hat.

     Vad är deras mål? Vad vill de? Vill de skapa en värld fylld av krig i olika skepnader? Vad är de rädda för?

     Jag kan inte se annat än att de strävar mot allt det goda. De vill helt enkelt inte vara en del av det goda, samförstånd, empati och solidaritet. Utan detta blir världen likt en solid värld fylld i alla hörn med ondska, utan rörelse, utan tomrum, (som vi kan andas i). En sådan värld går sönder, den sprängs i bitar, förintas och dör.

     Jag vet inte om den lilla skatan fick ett liv i frihet. Det enda jag vet är att frihet är ett vackert ord. Samtidigt kan man dö av frihet. Friheten att skandera dynga, skada, trakassera. Varför ska vi lyssna till extremister, som sprider hat? Borde de inte bli dömda för sina ord och handlingar?

                                 På återseende! Eva