I
På en hässjeroa
glor kattugglan in i mina ögon
för en sekund.
Den darriga
sången vrider ugglan mot söder – en hälsning.
Vi båda vet att
glesbygden ligger på svaga trossbottnar medan
klöverängar
lyser i tystnaden – tomhetens vagga.
I höstens
skymning sitter familjen kattuggla runt husets alla fönster
– en flerstämmig körsång till avsked
bland björkarna.
Vi lyssnar
stilla till ett requiem i ett kök fyllt av vördnad
inför naturen
och sorgen över utrensningen.
II
jag vilddansar
utan koder sjunger falskt till led
zeppelin
inte bakom utan
framför en gardin som skriker rött
förhålla sig på
ett vis hur svårt kan det vara
ingen hade råd
att kasta tomater lök på the globe
är livet en scen
ur mac beth eller ett dockhem
är livet en
kopia av en ilsken bibel koranen
en flicka ser en
fjäril i ett landskap hos daesh
jag vilddansar
utan koder sjunger falskt till led
zeppelin
III
Natten
Den livgivande
sömnen är strimlad av ord
önskar att jag vore
en rapsod:
hemsänd för att förklara världen.
Om världen
består av jord, luft, vatten, eld
förstår jag
åtminstone:
elden som brinner och
elden som slocknar.
Men säg mig –
var finns brevet du aldrig skrev
sorgen du inte ser.
PÅ
ÅTERSEENDE! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar