När nästan hela min släkt är borta
händer det att jag förlorar mig
i gamla minnen;
förgyller dem med akvarellfärg.
En prästkrage med solid kärna och
sköra, ömtåliga kronblad.
När en rad av fåglar svävar mot
den rosa himlen flyger jag
med neröver en stund, vinkar
hälsar god tur.
Sedan öppnar jag dörren gör
potatisgratäng med gorgonzola.
En utflykt, en flykt bortom orden, att fly är att leta
ett substantiv, ett välmatat verb, en rytm, en yta
att leka på.
Att skriva på och hoppas på.
En utflykt i det osäkra, en flykt utan mål.
På återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar