Jag och Jämtland

Jamtland Jamtland jamt och standut.

Här har jag inte varit – jämt och ständigt.

Här är jag inte – jämt och ständigt.

September 1981 rullade jag in på Östersunds

Central – frågade en taxichaufför:

var ligger Frösön?

Ville uppåt, inåt till snön – nån form av nostalgi.

Doften av tjärvallade skidor i barndomens

Ångermanländska vårvinter.

-      80 tal i Jämtland – isande kallt

åkte vilse i elljusspåret – frågade en skidåkare:

var är jag?

                                 *

Arbetet – med ungdomar fulla av språk. Jamska.

Testet bestod i offerdalsmål. En kille talade

och jag frågade:

va säg du fö la?

Fordonskillen från Offerdal såg, hörde mitt språk.

Sa: Du, det har inte hänt nåt efter Jimmi Hendrix.

Hans ord, på ren svenska. Och så glimten i ögat.

Jag höll med. Så klart – det var ju – 80 tal.

Lärde mig likheter – ångermanländska, jamska.

                                 *

Tankarna hamnade på min engelsklärare från, Nicke Sjödin och hans böcker.

Läste högt ur Lagledar´n om fotbollsledaren och fotbollslaget.

Si hor han skjut – timotejen viks  int!

Fotbollsledarens taktik sägs vara:

Du lärd oss/då dä stog 0-0:/ ”Spärk än/åt hälvet!

Potters sammanfattning av en match och jag hör ett mummel,

när han tittar neråt, åt sidan: they´re a team, I´m proud!

I dag är fotboll Jämtland för mig – ÖFK!  ÖFK!  ÖFK!

- gör mig glad. Sitter och fryser på arena

med bena mot planket. Stampar och så ett: mååål!

Min första promenad mot Frösö kyrka ner mot Sommarhagen –

en vy i kvällningen, solnedgång och jag blev – hänförd.

Kommen från Uppsala efter 11 år och de enda kullarna

jag kommer ihåg är Gamla Uppsalas högar.

                                 *

Fjällen, skogen, bären, snön är Jämtland.

Första gången på skidor i Åre – första gången

med slalomskidor på fötterna nästan uppe  vid

stjärnorna. Jag stöp rakt på en människa,

ett proffs och jag frågade: hur tar jag mig ner?

Dä ä bar å åk!

Tog mina skidor i famnen, satte mig på snön – åkte

ner på ändan. Sjöng: I will survive!

                                 *

Då – i början sa en jämtländsk man:

Du ska veta att:

det tar tjugo år att bli accepterad i Jämtland

och därefter tjugo år att känna sig hemma.

Och därefter sa han. Han som älskade snö:

Du. Sommar´n dä ä bara dåligt sparkföre!

Nu – då jag har varit här i 35 år kan jag säga:

Jamtland, Jamtland, Jamt å standut

är jag här. Meste tin.

                                 *

 Jämtlands vatten, snö och is. Midsommarblomster,

musik och skog – ingredienser till färgrika, saftiga,

lyriska strofer om en bygd i Sverige, i världen.

Jag avslutar med några rader av Birger Normans dikt Författar:

Poesi ä int rimma

å tocke.

Dä ä å tvätte ur yga

så di si

vanåsch du håll hus

i väla.

                                 *

Ja vi håll hus i Jämtland. Det känns bra.

Lite mitt i norr. Lite långt ifrån de stora

oroshärdarna. Samtidigt måste vi väl tvätte ur yga

och tänka på hur dä se ut häri väla!

                                                 På återseende! Eva