Vem äger de bästa argumenten och vad är rätt och vad är fel

”Vet du vad en separator är och hur den fungerar?” eller ”vad har du för åsikt om dopning inom idrotten?” eller ”vad tycker du om ordningen i världen?” Dessa frågor skulle du någon gång få svara på, när en reporter från en tidning går runt med sina frågor, får snabba, korta svar. Sedan finner du dina och andras svar i t.ex. en kvällstidning.

     ”Brukar du lägga pengar i tiggarnas muggar?” En fråga som diskuteras hela tiden, tycks det mig. Skulle jag få frågan om jag lägger pengar i muggar eller inte lägger pengar i muggar, skulle svaret bli väldigt långt. Och. Ingen skulle orka lyssna/skriva ner mina svar.

     Det finns, vad jag vet, ingen lag mot tiggeri. Alltså kan jag inte använda juridiken i motargument. Men, jag skulle vilja ha ett klockrent argument mot tiggeri. Ett objektivt, trovärdigt, etiskt och konstruktivt argument – mot tiggeri.

     Om jag svarar att jag lägger pengar i muggar, är jag då en egoist, som handlar för att försöka framstå som en god människa, som frossar i någon form av pk-attityd. Eller. Kanske blir jag en människa, som håller i gång dåliga ”affärsidéer”, som hämmar utvecklingen?

     Det är frapperande att en utsaga kan kommenteras med så många olika åsikter, infallsvinklar, argument. Ja, i princip kan en helt vanlig vardaglig fras smulas sönder, skapa hejarop, nedvärderas, uppmuntras, ironiseras, nonchaleras, idiotförklaras eller skapa förtroende. Då talar jag om subjektiva uttryck, som varken är sanna eller falska, alltså mer eller mindre känslouttryck. Det kallas konversation, prat, tyckanden.

     ”Det blåser hårda vindar i Åre/Björnen i dag.” Är en sann utsaga, vilket bevisas genom empiriska metoder. Ja, jag behöver bara titta ut genom fönstret för att konstatera ovädret. I tidningar, tv och andra media visas också konkreta uppgifter om ”stormstyrka” (även om jag inte tycker det ser speciellt stormigt ut). Men, jag ska gå ut i blåsten, snöbyarna och känna efter.

     Hur som helst lägger jag pengar i muggar eller lägger inte pengar i muggar. Varför jag gör det ena eller andra beror på dagsformen. Klart är att det finns alltför många europeiska länder, som inte tar hand om sina medborgare, som diskriminerar olika folkgrupper och som inte borde vara med i EU. Där finns det argument att jobba med, så klart. Frågan är bara hur lång tid det tar för att konkreta åtgärder stabiliseras. Ska en tiggare, som ingen bryr sig om, hinna dö av svält innan de blir behandlade som människor?

     Jag vet vad en separator är och hur den fungerar. Kommer ihåg hur man separerade mjölken och ur ett rör kom det blåmjölk och ett annat rör bjöd på grädde. Jag var väl cirka fyra fem år, en tid då det fanns nasare, som vandrade i bygderna, sålde skosnören, tyg, eller just bara krimkrans. Det var den tidens kamouflerade tiggeri, fick jag lära mig. Det fanns brist på arbete, brist på penningar i gårdarna. Men, visst var det många torpare, som köpte några snören, för de tyckte synd om gårdfaruhandlarna.

     Tycka synd om, medlidande verkar vara omodernt och visst är det så att medlidande inte är konstruktivt, men jag har alltid tänkt på dåtidens gårdfaruhandlare, som fick en del varor sålda på grund av människors inlevelse, att de helt enkelt visade SOLIDARITET.

     Ja, jag lägger slantar i en del muggar. För att jag vill. Kanske är jag då solidarisk. Mot vem? Blir frågan, eller hur? Och så håller det på – rundgången.

                                 På återseende! Eva

                                                     

Jag och Jämtland

Jamtland Jamtland jamt och standut.

Här har jag inte varit – jämt och ständigt.

Här är jag inte – jämt och ständigt.

September 1981 rullade jag in på Östersunds

Central – frågade en taxichaufför:

var ligger Frösön?

Ville uppåt, inåt till snön – nån form av nostalgi.

Doften av tjärvallade skidor i barndomens

Ångermanländska vårvinter.

-      80 tal i Jämtland – isande kallt

åkte vilse i elljusspåret – frågade en skidåkare:

var är jag?

                                 *

Arbetet – med ungdomar fulla av språk. Jamska.

Testet bestod i offerdalsmål. En kille talade

och jag frågade:

va säg du fö la?

Fordonskillen från Offerdal såg, hörde mitt språk.

Sa: Du, det har inte hänt nåt efter Jimmi Hendrix.

Hans ord, på ren svenska. Och så glimten i ögat.

Jag höll med. Så klart – det var ju – 80 tal.

Lärde mig likheter – ångermanländska, jamska.

                                 *

Tankarna hamnade på min engelsklärare från, Nicke Sjödin och hans böcker.

Läste högt ur Lagledar´n om fotbollsledaren och fotbollslaget.

Si hor han skjut – timotejen viks  int!

Fotbollsledarens taktik sägs vara:

Du lärd oss/då dä stog 0-0:/ ”Spärk än/åt hälvet!

Potters sammanfattning av en match och jag hör ett mummel,

när han tittar neråt, åt sidan: they´re a team, I´m proud!

I dag är fotboll Jämtland för mig – ÖFK!  ÖFK!  ÖFK!

- gör mig glad. Sitter och fryser på arena

med bena mot planket. Stampar och så ett: mååål!

Min första promenad mot Frösö kyrka ner mot Sommarhagen –

en vy i kvällningen, solnedgång och jag blev – hänförd.

Kommen från Uppsala efter 11 år och de enda kullarna

jag kommer ihåg är Gamla Uppsalas högar.

                                 *

Fjällen, skogen, bären, snön är Jämtland.

Första gången på skidor i Åre – första gången

med slalomskidor på fötterna nästan uppe  vid

stjärnorna. Jag stöp rakt på en människa,

ett proffs och jag frågade: hur tar jag mig ner?

Dä ä bar å åk!

Tog mina skidor i famnen, satte mig på snön – åkte

ner på ändan. Sjöng: I will survive!

                                 *

Då – i början sa en jämtländsk man:

Du ska veta att:

det tar tjugo år att bli accepterad i Jämtland

och därefter tjugo år att känna sig hemma.

Och därefter sa han. Han som älskade snö:

Du. Sommar´n dä ä bara dåligt sparkföre!

Nu – då jag har varit här i 35 år kan jag säga:

Jamtland, Jamtland, Jamt å standut

är jag här. Meste tin.

                                 *

 Jämtlands vatten, snö och is. Midsommarblomster,

musik och skog – ingredienser till färgrika, saftiga,

lyriska strofer om en bygd i Sverige, i världen.

Jag avslutar med några rader av Birger Normans dikt Författar:

Poesi ä int rimma

å tocke.

Dä ä å tvätte ur yga

så di si

vanåsch du håll hus

i väla.

                                 *

Ja vi håll hus i Jämtland. Det känns bra.

Lite mitt i norr. Lite långt ifrån de stora

oroshärdarna. Samtidigt måste vi väl tvätte ur yga

och tänka på hur dä se ut häri väla!

                                                 På återseende! Eva

 

Drömmar av silver drömmar av guld

Drömmar av silver drömmar av guld och en dröm om vinter.

Långt bort i Ångermans skogar sitter gubbar och sjunger.

Jaktdagens frid den är tyst på berget och midvinter råder.

Gubben han drömmer om björn, vill ha en, gevärskjuten, genast.

Tänk att få rulla sig varm i en fäll av det mjukaste björnskinn!

”Hjälte jag blir, som Akilles!” han glodde på hunden, som logo.

Älgen på reproduktionen, himmelska fröjder väntar.

Måndagen finns är nu tung och kravfylld; solen i uppgång.

Älgarnas tid det är inte björnens, för snödrivan lyser.

Nallebjörn sover i natten  älgen springer på gubben.

Hjälten Akilles på måndag vaknar, nykter på marken.

Drömmar av silver, av guld på stigen hemåt i natten.

                                 Då

Julstöket väntar i hus och hem, grisarna slaktas.

Anna som rimmar? på  Ankas sitter i tv och svamlar:

svenska män är så mesiga, kvinnorna bleka som fisar.

Sorglig är denna backlash att skåda; divornas käftar.

                                 Nu.

Gubbar och gummor i världen slåss med pengarna, krutet.

Långt bort i staterna rasar en Trumpen, som klandrar och hånar.

Diktaren drömmer om slutet på dikten och freden på jorden.

Efter en jul så kommer ett nytt år med nyare löften.

Långt bort i Ångermans skogar sitter gubbar och sjunger:

”Hjältar” är troll med knorr på svansen och svärdet i käften”.

                                 På återseende! Eva