To be or not to be a Scanner

I långa köer har jag stått på ICA Maxi och funderat på allt mellan himmel och jord och tittat ner i vagnen full av varor. Storhandla är lika med påfyllning, men tanken har alltid funnits där: behövs allt detta? Kanske inte. Det beror förstås hur många det finns i hushållet. Är de utflugna barna hemma, vet jag att hen gärna vill avocado och vad som bör finnas i salladen.

     Väl framme vid kassan är kön fortfarande lång och det tar tid att packa kassarna. Det har alltid varit ett stressmoment. Vägen ut ur detta ”tempel” blir ett hallelujamoment. Svettig men free at last har jag andats ut på väg hem.

     De som scannar sina varor har jag iakttagit under lång tid. Tycker mig se väldigt lugna, coola människor med sin scanner världsvant i handen. Det är inget för mig, har jag tänkt. Varför? Ja, det verkade lite komplicerat, svårt, men till slut tog jag sats och började scanna mina varor. Gick omkring och såg avspänd ut med tanke på snabb utgång vid kassan. Det var kul och med lite hjälp kunde jag snabbt betala varorna, som jag noggrant lagt i medtagna påsar.

      Andra gången blev det kontroll. Upp med alla varor på bandet – huller om buller. Färgen steg i mitt ansikte, såg mig omkring på omgivningen. Kanske någon tror att jag är en tjuv, en bandit, som försöker fuska sig genom scanningkassan.

Efter ett par vändor med ”apparaten” i handen blev jag mer säker, kände mig proffsig, för nu tillhör jag de svala konsumenterna, som inte behöver svettas i köer.

     I dag besökte jag ICA Maxi och hade stenkoll. Bockade av listan. Gick till scanningen och det blev åter igen kontroll. Tredje gången. Och då är jag faktiskt nybörjare. Redan vid den andra kontrollen blev jag upprörd. Vid introduktionen sas det att: ”det kan hända att det blir kontroller.” Ja, det visste jag. Men, att det kunde bli varannan gång i princip, det blev bara för mycket. Talade med en chef, som sa att det var så i början. ”Vad är det för vits att scanna, då man hela tiden måste börja om? Det tar i princip lika lång tid i den vanliga kassorna, eller hur?” frågade jag. Nä, nu slutar jag med scanning. Nu återgår jag till köerna, tänkte jag.

    Samtidigt förstår jag att man måste ha kontroller. Rent empiriskt har de säkert funnit fuskamakare, de som chansar. Personalen vet ungefär hur många det kan vara på ett år eller så. Eller, jag vet inte, egentligen. Det är ju så att säkerheten måste garanteras och det tar tid. Kommer ihåg kontrollen på Heathrow strax efter 11 september. Det var enorma köer och det slog mig att de som blev uttagna för extra kontroller inte var medelålders vita män utan det var män med en mörkare nyans, som blev kontrollerade. Studerade hela processen, som jag hade i mitt synfält, och ingen av dem blev ”haffade”. Nej.

Klart jag blev upprörd; såg diskrimineringen. Såg rött!

     Världen blev plötsligt annorlunda, mer paranoid och alla vet vi vad det beror på. Vi vet varför minutiösa kontroller har växt lavinartat. Det är inte många människor i världen, totalt sett, som förstör för alla andra, som snällt lyder lagar och regler. Ja, man kan absolut inte jämföra ICA Maxi med terrorism, eller hur? Ja, man kan gnälla om mycket och nu har jag blivit upprörd över att behöva hiva upp de snyggt paketerade varorna. Men, jag får väl gilla läget och efter ett antal kontroller blir jag kanske godkänd som ärlig konsument.

     Helt klart är att varukorgen blir mindre med en scanner. Åtminstone för mig. Det tar lite tid i butiken, speciellt om vågen inte hittar Ingrid Marie, som betyder svenska äpplen, vilket jag lärde mig häromdan. Ska nog fortsätta scanna, då utgången blir så mycket härligare utan långa köer.

     I dag finns inga små butiker utan i dag finns alla varor under samma tak. Det är lätt att slänga i de billiga, exponerade godispåsarna, choklad, extrapriser, som man inte behöver. I dag hade jag gärna sett persilja i någon hylla närmare kassan, eftersom jag glömde persilja, som absolut måste finnas i inlagd pressgurka.

    Därför måste jag gå till närbutiken, som inte har scanner. Tror inte att det är kilometerlånga köer där i dag.

                                 På återseende! Eva  

2 dikter (2 poems)

Hägring

Att gå omkring i en dag

med röda hjärtan i tanken.

Som en gilla-knapp tycks

jag mig vara.

Som om jag bär ett lamm

i mina händer.

Likt en nomad vandrande

genom en hägring.

Då det andra ögat varnar –

”du äger en illusion.”

                Norrsken

Det är hit jag vill vara –

och dit vill jag vara.

Mitt i är sällan optimalt.

Den gamla goda tiden –

är nostalgisk romantik.

Den nya tiden är aldrig mätt.

Råmar som en ko med sprängfyllt juver.

Förlösande ord förloras i ett hav

av floskler. Flöden.

Norrskenet är intakt.

                                 På återseende! Eva

YTTRANDEFRIHET UNDER ANSVAR?

Visst får varenda unge lära sig vad yttrandefrihet är. Ibland undrar jag över själva tolkningen av ordet ”yttrandefrihet”, när vuxna människor, som tillhör anti-intellektuella sällskap eller ”partier”, tar plats i media. Det blir mer och mer rumsrent att låta rasistiska, reaktionära, rent av fascistiska röster ta plats. Till och med på Bokmässan. Klart att ungdomar lär sig att det är fritt fram att tala nedlåtande om t.ex. invandring. I skolan finns det alltför många barn och ungdomar, som blir utsatta för kränkande kommentarer. I yttrandefriheten namn?

     I Stefans Janssons artikel, ”Sluta villkora minoritetens rättigheter”, i DN den 12 oktober utgår han från Jean-Paul Sartres bok ”Tankar om judefrågan” från 1946. ”Ljumma demokrater sätter abstrakta principer högre än minoriteters rätt till ett liv utan rädsla,” är en ingress, som visar själva tesen i artikel.

     ”Antisemitismen tillhör inte den kategori av idéer som skyddas av yttrandefriheten” är ett citat från Sartes bok. Jansson formulerar tanken att om alla kände till detta och drog slutsatsen : ”Därför ska vi förhindra antisemiter och rasister från att framföra sitt budskap.” Det skulle vara en nåd att bedja om, anser jag.

     Ja, tänk! Tänk om alla skulle säga emot alla rasistiska, främlingsfientliga, sexistiska uttalanden! Jag vill tro att detta skulle göra skillnad. Att fler människor börjar tänka, se människor som människor med samma känslor, drömmar och framtidsplaner. De flesta människor vill egentligen leva sina liv i fred, frihet med omsorg om de sina.

     Denna artikel, skriven på ett konkret och enkelt språk, gör mig nästan lika förhoppningsfull då jag som 18-åring läste Voltaires bok ”Traktatet om toleransen”. Stefan Jansson törs också ifrågasätta ”Lars Vilks rätt att kränka muslimer.” I yttrandefrihetens namn är det, enlig mig, ett modigt uttalande. Personligen tycker jag att Vilks skulle ha gjort en konsekvensanalys av sin ”konst” och i stället skapat något mer produktivt.

     Enligt Sartre är förklaringen till ovanstående citat om antisemitismen inte skyddas av  yttrandefriheten att ”det är en doktrin, som pekar ut vissa personer och önskar inskränka deras rättigheter.”

     Jansson beskriver också den vita, liberala acceptansen bland judar, araber och afrikaner. Men, mångfalden har sina gränser, som underförstått innebär att de lämnar sin kultur och lever ett villkorat liv.

     När jag läste Janssons artikel visste jag att det skulle komma en replik mot denna text. Och. Så blev det måndagen den 17 oktober då Hynek Pallas skriver ”Skåpa inte ut det universella” i DN. Eftersom Pallas tes är oklar, förstår jag inte riktigt vad han menar med ”Diskussionen om yttrandefriheten glider över i konspiratoriska föreställningar om maktförhållanden.” Han menar att Jansson formulerar konspiratoriska idéer. Ja, man kan läsa på olika sätt, eller hur?

     Jag läste artikeln med glädje och uppskattning. Jansson verkar vara en modig, empatisk och initierad skribent. Hans analys, diskussion utifrån Sartre är synnerligen aktuell och viktig i dag, då judar, flyktingar ser, hör kränkande utspel. I mina läsarögon intellektualiserar Hynek Pallas, vilket gör att innehållet blir ett trassligt nystan utan början och slut. Artikeln visar inga klara beskrivningar av dagens samhälle, som inte direkt liknas 30-talet, men det finns ekon från olika hörn, vilka skapar samma oro och rädsla som förr.      Yttrandefrihet är inte lika med skamliga, hotfulla, elaka, fula uttalanden. Yttrandefrihet bör innehålla empati, som bygger goda relationer över alla gränser. Utan rädsla.

                                                 På återseende! Eva