Semester
är oftast några veckors arbetsfri tid. Då kan man tycka att en pensionär utan
arbetsplikt alltid har ”semester”. Samtidigt tror jag inte att någon pensionär
säger sig ha semester – på ICA, i tvättstugan, vid diskbänken eller när de
hämtar barn-barn på dagis.
En
pensionär är en pensionär, som har möjlighet att disponera sin tid.
En resa till Mallorca är semester. Med
frukost och middag utan potatisskalare och långkok. I söndags kom vi, Karolina
och jag, hem från denna soliga ö och jag känner mig fortfarande ”semestrig” –
speciellt då jag studerar mina kroppsdelars färg. Mina armar och rygg har fått
fräknar på en ljusbrun grundfärg.
Solen. Ja, denna planet är väl anledningen
till att man reser till solen. Och denna gång blev det Mallorca. Jag och min
dotter vandrade fram och tillbaka till havet, solade, badade tills kroppen helt
enkelt ville gå till lägenheten, till vila, skugga och osaltat vatten. Trots
härliga bad med små vågor är det otroligt skönt att gömma sig för solen.
Vid poolen var alla stolar upptagna och
jag funderade över hur så många orkade sitta i solen största delen av dagen. De
blev bruna som pepparkakor och verkade stortrivas i solens glans; pigga, glada
och nöjda lät de solen duscha sina lemmar. Detta fenomen är ingen nyhet för
mig. Jag vet att solsemester är en höjdare för väldigt många, att de tål solen,
att de älskar svalkande drinkar vid vattnet, att de har SEMESTER. Jag tänker
alltid att jag i princip är den enda som måste ta ett dopp var femte minut och
känner mig till slut obekväm med att ständigt hoppa i poolen. Därför föredrar
jag havet med allt vimmel, som så att säga ”döljer mig”. Havet är mitt element.
Att simma i, att titta på.
På stranden promenerar människor från
olika länder med mer eller mindre olika onödiga grejer till försäljning
nedanför inhägnade all- inclusive-hotell. En och annan får fläta ett barns hår
för en liten penning men de flesta går bara fram och tillbaka utan ”napp”. Ja,
man ser sig om i den ojämna världen, dricker lite vatten och ser ut över
Medelhavet. Ett hav som ger svalka under solen. Ett hav som så många tagit sig
över medan andra aldrig kom fram och fick sätta sina fötter på land. Kontrasterna
är som natt och dag, semester eller flykt.
Semester med eller utan sol torde vara en mänsklig rättighet. Vi tog oss
in till Palma en dag utan alltför mycket sol och besökte katedralen och gamla
stan. Jag råkade skruva min vattenflaska snett och vattnet dränkte allt:
plånbok, pengar, högkostnadsskyddspapper, ja, allt. Väskan blev ett såll och
berikade mina byxor med stora blaffiga fläckar. Vi var tvungna att äta lunch
med en fläkt och torka våra sedlar i fläktvinden. Hur som helst fick vi se en
intressant del av Mallorca. Dagen efter promenerade vi till gamla stan i
Alcudia. Trånga gränder med renoverade lägenheter, kliniskt rent och snyggt med
svindyra butiker bredvid en kyrka från 1300-talet. Ungefär som att möta en helt
ny värld med urgammal design.
Utan solen – inget liv. Utan vatten –
inget liv. Solen är kaxigt varm medan vattnet är ytterst blygsamt i stora delar
av vår värld. Så även på Mallorca. Vattenkonsumtionen måste vara enorm bara av
att tvätta alla turister handdukar, duschningar, städning av hotell o.s.v.
Samtidigt strålar rhododendron och olivlundarna ser fräscha ut.
I söndags landade vi på Frösö flygplats
och mötte den krispiga tiogradiga luften. Det kändes skönt i lungorna. Och idag
lyser solen i en sensommardag. En dag gjord för bärplockning, en dag för
utomhussysslor med eller utan sol. Vilket också kan kännas som semester.
På återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar