Denna dag - med ÖFK

Började dagen med att vakna klockan 6.00. Vanligtvis är ett dylikt klockslag en bonus – att få somna om. Det gick bara inte. Blundade. Vände på kudden tre gånger utan någon som helst sovkänsla. Bara att pallra sig upp – trycka i sig två rostade mackor och te.

     Tänkte mig ett tidigt Friskispass klockan 8.00. På med träningskläder, yllemössa och vantar. På väg mot cykeln kom jag på att det var bäst att kolla öppettiderna. 9.00 på lördagar! So it goes.

    9.05 äntrar jag gymmet, gäspar stort men börjar mina tantövningar i långsam takt. Lite tråkigt är det ju men jag grabbar tag i en tidning och cyklar 12 minuter på den sköna cykeln på vilken man sitter lika bekvämt som i en fåtölj. Läser lite här och där i tidningen om fjällvandringar och längtar till Ullådalens krispiga luft och stigarna i dal och fjäll.

     Efter Friskis åker jag till stan för nödvändiga ärenden och möter djurgårdare, som kommit till Östersund för att se matchen. Jag sitter hemma i skrivande stund och ser matchen på tv. Djurgårdfansen ”låter” och det känns liksom lite exotiskt här uppe i mellersta Norrlands inland, som Bodil Malmsten, så ofta uttryckte det i sina texter. Första halvlek och det är 1-0. En ÖFK-spelare, Ken Sema, gör en snygg frispark rakt in i  Djurgårdens mål. Kevin Walker uttalar sig i pausen och han ser minst sagt irriterad ut. Min tanke är att djurgårdarna snart gör entré i andra halvlek likt hungriga lejon på jakt efter ett byte. Tänker mig att de är testosteronstinna bolljägare, som ger ÖFK en klockren straff.  

     Ovanför mig hör jag mullrande flygplan. Det är flyguppvisning här på Frösön i dag – ute på f.d. F4. Klart jag hade velat vara på arenan i dag och sett matchen. Klart jag hade velat se flyguppvisningen fyra kilometer från min soffa. Klart jag hade velat gå på middag i Björkbackaparken. Självklart hade jag gärna varit i Ullådalen. I stället sitter jag framför tv:n, skriver och tittat på matchen. Varför? För att jag vill. För att jag fryser och känner mig allmänt krasslig.

     Ser en i princip fullpackad arena och hör supportrarna peppa spelarna. Det är bra. Det flyter på och än så länge har ingen yngling sprungit in på plan och attackerat någon spelare, vilket hände i matchen mot Jönköping. En enda människa kan förstöra så mycket för så många människor. Hur känns det? Varför kan inte de destruktiva krafterna börja spela fotboll, piano, tennis, bas eller stå och vifta med supporterflagga och ta resultatet med en klackspark?

     Inga straffar, några gula kort och nu var det gjort. 1 – 0 till ÖFK. Because they are worth it! Så klart och Potter ler så rart. Tror jag.

     Denna dags innehåll passerade och så blev det afton. Action på arenan räcker för mig. Gäspandet skapade långa, sköna stunder i dag i morgon blir det lite mera drag!

             GRATTIS ÖFK!