Cirkeln, den
första boken i Engelforstrilogin, har sålts i 30 länder och filmatiseringen av
densamma äger rum den 18 februari.
Om filmatiseringen och jakten på
skådespelare finns att läsa i tidningen Vi
läser, nr. 1 och artikeln är
skriven av Elin Kallander.
Filmbolaget
lade för cirka ett år sedan bilder på huvudpersonerna i boken på en
Facebooksida och kommentarerna blev många. Det var både positiva och negativa
kommentarer; många läsare var besvikna, när de såg bilderna på tjejerna
(häxorna), som huvudkaraktärer.
Ja, många är vi, som har läst en bok, sett
filmatiseringen – och blivit besvikna, ja, rent av upprörda. Vi skapar bilder i
våra huvuden utifrån texten vi läser och filmen överensstämmer inte alls med
våra associationer, bilder och känslor. Kallander skriver: ”När vi läser
grundas bilderna på våra egna föreställningar, läsningen blir ett Rorschatest
av våra fördomar, menar Joakim Hermansson.”
I fredagens DN, den 13 januari, skriver
Helena Lindblad om filmatiseringen av Fifty Shades of Grey under rubriken Intelligentare sex än i boken. Jaha.
Ointelligent sex får vi läsa om i media så det räcker. Eller hur? Jag kan
förstå vad hon menar med artikelns titel, eftersom jag läst böckerna. Trots det
kommer jag antagligen inte att se filmen och heller inte filmatiseringen av Cirkeln. Varför? Jag föredrar att läsa Cirkeln och det räcker med att ha läst om Christian Grey, som badar
i pengar likt Joakim Anka och är i stort behov av en terapeut. Hans ”lekkamrat”
Anastasia Steele, som försöker behålla sin integritet, men faller till slut i bortskämdhetens
förlovade rike, blir till slut bara för mycket. E L James böcker är helt enkelt
en ”vassare” variant av Mitt livs novell.
(Min anmärkning).
Författarna till trilogin, Sara Bergmark
Elfgren och Mats Strandberg, porträtteras i tidningen Språket i en artikel skriven av Karin Skagerberg. Författarna
skriver böckerna tillsammans, skickar text mellan varandra, redigerar, stryker
och kommenterar. Det sägs i artikeln att de till slut inte vet vem som har
skrivit vad. De jobbar med språket i t.ex. dialoger och kom fram till att de
inte kan använda sina egna föräldrars språk, när en mamma tilltalar sin
tonårsdotter i böckerna. De utgår i stället ifrån sin egen generations
språkbruk, vilket blir mer relevant.
De två tidskrifterna Vi läser och Språk är trivsam läsning och jag undrar om de
samarbetar, eftersom Engelforstrilogin diskuteras i båda tidningarna. Utifrån
olika perspektiv. Att läsa om författarhantverket och filmatiseringar gör att
man kommer närmare författarna, som faktiskt är arbetande människor i en skapande
process.
Jag har inte läst Cirkeln men köpt den och givit bort som julklapp. Affärsbiträdet
rekommenderade den och sa att den var enormt populär som
nästan-vuxen-litteratur, så populär att den allt som oftast försvann från
hyllorna. Många av exemplaren försvann obemärkt ner i kassarna utan att ha
passerat kassorna.
Vi
läser och Språk är för mig
avkoppling och ger mig nya ord, som t.ex. ”gravidyoga” och information om
Svetlana Aleksijevitj, vars böcker jag tänker läsa i sommar. Hennes arbete
verkar vara en mastodont bygge om det sovetiska imperiet.
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar