Världens
oro kan man förklara den? Världens disharmoni har alltid intresserat mig, men
det är inte så att jag kan förklara konflikten Israel/Palestina eller alla
strider i Afrika. ”Konsten att bota en fanatiker” av Amos Oz definierar en
fanatiker och slutsatsen att varken Israel eller Palestina kommer att bli några
vinnare men att en fred eventuellt kan skapas, men utan äkta samförstånd. (Människorna
kommer alltså inte att fira jul tillsammans).
På något sått är jag besatt av att försöka
förstå det som händer och söker förklaringar. Väl medveten om bristande
kunskaper förfasar jag mig och läser en bok då och då, för att nå någon form av
insikt och förklaring. En bok om Usama bin Laden berättar om en man med många
fruar, mycket pengar och en fanatisk tanke. När det stormar omkring bin Landen
vill en av hans fruar lämna honom och ta barnen med sig. För säkerhetens skull.
Bin Laden förstår det och låter dem gå. Det är ju snällt. Det var säkert en
sympatisk man som trodde på utilitarismen i sin kamp att rädda västvärlden från
bl.a. amerikansk kultur. Sympati och terror går inte ihop. När fanatismen går
överstyr bland en grupp människor vandrar gruppen hand i hand inneslutna i en
betongkloss så solid att de aldrig möts av demokratiska och/eller humanistiska
tankar. En fanatisk grupp är ungefär som den perfekta slutförvaringen av
kärnbränsle. Det är sant att något absolut perfekt ”kärl” för kärnbränsle inte finns och kommer aldrig att finnas. Med tiden kommer det ändå att sippra ut strålning men det drabbar ju inte oss nu levande varelser utan det blir några andra som får se konsekvenserna.
I dag är det snart dags att säga tack och adjö till OS och Sotji. Det gick ju bra för svenskarna och medaljerna har varit många. Femmilen med tre medaljryssar är en triumf för landet och alla vakter, poliser – och krypskyttar på taken då Putin gästade arenorna – har inte behövt använda sina muskler, vad jag vet. Det är gott nog. Samtidigt kan man undra vad som kommer att hända med Ukraina. Kan man förstå vad som händer i Ukraina då? Lite kan man lära sig av det som står att läsa i DN i dag. Artiklar som också innehåller rutor, som på ett pedagogiskt sätt förklarar krisen. Men, ändå. Visst är det absurt när landsmän skjuter sina egna på gatorna, vilket reportrar kan vittna om, när de ser civila ligga på rad? Det kan man inte förstå hur än många böcker man än läser.
Som sagt, det går inte att förklara allt och jag fortsätter tjata om all fanatism, egoism och makthavare, som arbetar ungefär som Macbeth. Macbeth och hans fru dödar kungen och sedan dödar Macbeth alla som kan tänkas avslöja/döda honom. Till slut blir Macbeth ändå dödad av en man född av kvinna. Och så håller det på. Ända in i medeltiden.
Visst är det ibland svårt att finna ämnen att skriva om. Men världen består och en fred, en ny energikälla utan livsfarliga ämnen, en ny typ av ekonomi, som ger alla barn mat, en större tolerans och så vidare och så vidare, vore himla kul att skriva om.
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar