Att språka är att vara i världen

Mandarin talas av 935 miljoner människor och konkani talas av omkring 7 miljoner i delstaten Goa i Indien. Dessa språk har möjligen träffat mitt öra och det utan att jag varit medveten om det. Det finns en ofantlig mängd språk med mer eller mindre vackra tonarter, allt efter tycke och smak, och anledningen till att vi inte kan identifiera de olika språken beror till stor del på att vi inte har hört dem eller att vi är alltför långt ifrån deras språkträd.

     Jag läste de arabiska tecknen från höger till vänster, ögonen följde varje rad och den vackra skriften blev konstverk. Innehållet i texten har jag glömt, om det nu verkligen fanns något innehåll.
     Vid uppvaknandet ville jag hålla kvar drömmen, för jag ville verkligen kunna läsa arabiska. Jalla! Jalla!
     Språk är som musik, blir till olika genrer i olika tonarter. Arabiska är en aning hårdrock med poetiska grundtoner.
     Att vara i Tammerfors är som att vara i Japan, eftersom finskan är obegriplig för en svensk. Ja, om inte alla gick omkring och sa hattahylly hela tiden.
   Språk kan ibland liknas med att se en actionfilm utan översättning. När de första chilenska flyktingarna kom till Uppsala diskuterade de med skarpa röster, som lät upphetsade och upproriska. Jag föreställde mig att de diskuterade det politiska läget i 70-talets Chile i största allmänhet och Pinochet i synnerhet. Spanskan kom till Sverige och människor började förstå ord, uttryck och fick en mer lyhörd hörförståelse. Det visade sig att alla dessa hetsiga diskussioner ofta handlade om triviala vardagliga ting, som färgen på byxor och affärer med den billigaste maten och liknande. I dag är spanskan ett av världens mest talade språk.
     Det finns så vackra språk. Tänk bara på italienskan, som är en opera  - Pavarotti! Franskan är smäktande och orden smakar chokladpraliner. Edith Piaf hon ne regrette rien. Jag skulle så gärna kunna läsa Charles Baudelaires dikter på franska. Det gör jag ibland men uttalet är si så där.  Enivrez-vous// Mais de quoi? De vin, de poésie ou de vertu, à la guise. Maise enivrez-vous. Denna dikt av Baudelaire handlar om att vi måste berusa oss, men frågan är med vad? (Det är ingen uppmaning till studenter inför 100-dagars.)  Man kan berusa sig med både musik och poesi och Baudelaire kunde bli berusad av dofter i en gränd. Det blir liksom en ekologisk berusning, som gör gott i kropp och själ. Åtminstone för den ångestfyllde.
          Barnens språk är fantasifulla och barnafota, skyndigt och lessnet talar sitt tydliga språk. Annat är det med ungdomars språk som nyskapas varje dag på sociala medier. Allt är inte självklart och förkortningarna är ofta svåra att tyda. Men, det är kreativt.
     Språk är musik och min musik är ångermanländska, trots att jag inte behärskar de ångermanländska tonarterna till fullo. Birger Normans dikt ”Författar” börjar med dessa ord:
                                   Poesi ä int rimma
                                   å tocke
                                   Då ä å tvätte ur yga
                                   så du si
                                   varnåsch du håll hus
                                   i väla
                                                    På återseende! Eva