Fåglarna

Det är samling runt fågelbordet. En fröblandning tar fort slut; småfåglarna tar för sig. I ett träd sitter en sparvhök och iakttar dem. Jag tror att de små vet vad han är ute efter men ingen vet vad han/hon tänker eller om han/hon ska attackera. Jag tror att de vet hur han ska attackera, men inte när.

      I Umeå hackar en man rakt in en vagina, skapad i ett snöblock av en konstnär, Carolina Falkholt. Konstverket är en del av det utbud som bjuds i Umeå, som är årets kulturstad. En man hackar rakt in i själva grottan, om man så säger. Det är en performance och ingår i själva installationen. Vad vet fåglarna om denna ismålning? Ingenting. Det enda de vill är att äta så att de inte svälter, fryser ihjäl i kylan. Sparvhöken finns där och även han är hungrig. Småfåglarna äter frön och höken äter småfåglar. Så är det i naturen.
     En konstnär blir attackerad av en man, som inte ingår i skapandet, då hon målar, en vagina. Konstnären vet inte att det finns en man som tänker attackera henne och säkerligen inte när och varför han går till angrepp. Så länge han inte grips och förklarar varför han brukar våld kommer spekulationerna att florera i media. Kommer vi att tro på hans förklaring om att han trodde att Carolina höll på med förstöring? Kanske,  kanske inte. Men det vore väldigt intressant att lyssna till en förklaring helt nära sanningen.
      Man kan undra vad detta har med fåglar att göra och det undrar jag också. Möjligen kan en gemensam nämnare vara illusionen av frihet. Parallellerna är inte klockrena. Jag vet. Kan man säga att ”så är det i naturen” om attacken i Umeå?  
     Sparvhöken sitter och glor och fåglarna skingras. En enda fågel kommer och hackar på en talgboll. Det är den minsta av alla fåglar, en grå liten fågel, som jag inte kan artbestämma. Den lilla fågeln jobbar frenetiskt för att få i sig en smula av den frusna bollens innehåll. Ensam sitter denna fågel på sin gren och jag undrar vad höken tänker. Dag efter dag ser jag se små som i ensamt majestät besöker fågelbordet då hökar, duvor och skator iakttar akten runt omkring i sina träd. Min subjektiva empiriska undersökning visar att de små är de modigaste – eller de hungrigaste.
     Vad en man som attackerar en konstnär är vet jag faktiskt inte, men jag tror inte att han är hungrig och framför all inte modig. Kan det ha något att göra med konstnärens  motiv?!
                                                    På återseende! Eva