Parmenides och Existensen

Parmenides

Anledningen till att jag skriver är

att jag aldrig lärde mig åka
vattenskidor.
Och att världen krymper.
Denna solida värld är:
fylld av materia
statisk.
Snart finns bara plats för
ett ben  en fot.
Ska jag gala eller låta mig falla
i en snart försvunnen värld
               eller
flytta till en universum med en
annorlunda atomklyvning.
 

Existensen

Bara det synliga finns
vet
kunskap om
naturlag
basta
undermedveten fantasi
bort
bara
väck
om solen en dag
slocknar
dör
finito
skrek du:
tänd lampan
FÖR HELVETE!
                                   På återseende! Eva

 

Farväl till vapnen

”Det var han som började.” Nej, det var det inte alls. Det var han som började.” ”Nej, det var HAN som började….” Ja, så kan det låta i sandlådan, på dagis, i skolan, i hemmet, ja, lite överallt om två stycken barn bråkar, skyller ifrån sig  och blir tillrättavisade. Det behöver inte nödvändigtvis vara en ”han” då tjejer också kan bråka minsann. Valet av en diskriminerande könstillhörighet beror på att vuxenvärldens våld till största del tillhör mannen.

     Putin verkar vara en som ”skyller ifrån sig”. Han arbetar som en oskyldig marionett, som håller i trådarna med sin makt och får människor att begå brott, starta krig och död. Han ringde visst Obama efter nedskjutningen av ett passagerarplan, ett civilt plan. Undrar vad han sa? ”Tjena, ett plan har störtat i Ukraina, men du ska veta att jag inte har någonting alls med det att göra.” Nja.    Jag funderar på denna maktgalenskap, som skövlar så många liv. Oftast oskyldiga. Putin kanske gillar krig, vapen och våld. På det att människor lever i skräck och blir Ja-sägare?
     Morden på tonårspojkar i Israel landade i en hämndaktion med ett mord av en palestinsk pojke och sedan var våldet i gång. Gaza och Israel är i krig. Det är krig då man bombarderar varandra och offren är till stor del barn, lekande barn, sjungande, gungande barn. (Kan man föreställa sig). De bestialiska mord som orsakade dagens krig är vanvettiga och svåra att förstå. Att det sedan eskalerar och ännu fler oskyldiga lemlästas och dör liknar medeltiden. Den mörka delen. Den svarta delen av medeltiden, då okunskap och vidskeplighet blomstrade i olika delar av världen.
     På 70-talet ansågs Hemingways böcker glorifiera kriget. I dag sägs det att hans skildringar av t.ex. spanska inbördeskriget och delaktighet i andra världskriget är en anti-glorifiering av krig. Hemingways hårdkokta stil med realistiska skildringar utan subjektiva analyser visar vad krig gör med människor ibland annat Farväl till vapnen. Jag har läst en hel del skönlitterära skildringar av krig och jag tycker att På Västfronten intet nytt är den mest ”lärorika” av dem alla. Unga män skickades ut till fronten och blev kanonmat. Till vilken nytta? För fosterlandet? För de styrande? För överheten?
     Kan man förstå alla krig idag? Jag kan inte det, eftersom de länder som ständigt använder sanslöst våld mot sina medmänniskor, landsmän och så vidare, torde ha viktigare frågor att ta itu med. Fattigdom, utbildning, infrastruktur, jämställdhet, fria val, yttrande- och religionsfrihet borde vara något att bygga sina länder på.
     Jag funderar på vilka det är som så gärna vill ha krig. Det måste helt enkelt vara så att extremister i olika hörn gärna rullar igång krigsmaskineriet. (En gång i tiden taldes det om att krigsindustrin gärna såg att en fight påbörjades – lite här och där). Har man vuxit upp med hat mot någon kan det vara svårt att ändra inställning; inte orka tro på annat än krig, vedergällning och hämnd. Och – hur i hela friden har de råd? Med krig? Med döda barn? Fäder? Mödrar? Vem betalar notan? Vem hjälper de drabbade?
     Det är faktiskt ganska tyst just nu. Vi läser i tidningar, ser på nyheter och Karl Bildt verkar ha det rätta svaret på åtminstone nedskjutningen av planet i Ukraina. Tänk om han har fel. Ja, det hjälper ju inte alla familjer som förlorat sina närmaste i Ukrainas luftrum.
     Nej, det är faktiskt svårt att förstå att det inte finns stabila ledare, i de mest krigsdrabbade länderna, som har en sådan pondus, auktoritet att de kan tala för fred. I stället jobbar man som Macbeth. Han som uppmuntrades av sin fru att döda kungen och själv ta kungens plats. Resultatet av detta mord blev att han blev tvungen att döda alla som på något sätt var hotande. Inte konstigt att man förbjöd holmgång på Island.
     Nej, visst kan man ha överseende med att ungar drämmer varandra i huvudet med en plastspade. Annat är det med de vapen som trasar sönder människor. Det är mörkt. Svart. Svartaste svart. Vantasvart. Det är dags att säga Farewell to Arms.
                                   På återseende! Eva

    

Semestertider

Snett framför mig tronar en magnifik hängbjörk, som står på tomten två hus bort. Några meter framför mitt synfält finns en häck som behöver klippas och det snart. Den växer så det knakar och det finns inte tid att klippa denna häck, som känns lika lång som kinesiska muren.

     Det är semestertider och då finns det tid?! I kväll är det VM-final och man kan inte klippa en häck mitt i natten, eller hur? Jag har följt detta VM med stort intresse och verkligen studerat bollens framfart över planerna. Off-side tycker jag ändå är lite svårt att begripa sig på när olika domare viftar med flaggan lite hr som helst.  Allt har sin tid: fotboll, matinköp, matlagning, tvätt, lite dammsugning i hörnen ibland, när solen har gått ner och så vidare.
     Potatislandet är litet men någorlunda rensat och några jordgubbsplantor spirar  omringade med något fler ogräs. Som frodas, förökar sig i en hastighet långt över min rensningskapacitet. En buske full av vita doftande blommor är ståtlig men vildvuxen. Kanske kan den ansas i augusti. Om det finns tid?
     Böcker. Klart man ska läsa minst en bok i veckan, när man har semester. Det är inget måste, men vissa somrar har jag faktiskt hunnit med att läsa en hög med böcker. Nu blir det inte fullt lika många. Jag har ägnat en hel del tid åt att bara sitta och titta på hängbjörken, svalorna uppe i skyn och pysslat om alpvallmon, som jag faktiskt sköter om lite extra. En vit och en blå vallmo i ett begränsat utrymma kan man faktiskt klara av.
     Det finns mycket att göra under semestern: måla om huset, rensa ogräs och garage, vindar och åka till återvinningscentralen. Det gör ju alla människor. På ledigheten. Under semestern. Känns det som. Men, det blir inget av med det. Ett par gamla skor har hamnat på återvinningen. Det är inte kattskit det heller.
     Det tar tid att ha semester. De första dagarna sitter man mest och tomglor och sedan blir det att grabba tag i olika projekt, som inte fullföljs, och så ska man socialisera sig, prata, lyssna och koppla av, vara på fest. Det tar tid att komma underfund med att ledighet betyder avkoppling, vila och att definierar sin tid som semester. Jag tror att det bästa sättet att skaffa sig en adekvat definition av ordet ”semester” är att åka hemifrån.
     Men, jag ska inte förflytta mig någon större sträcka. Nu ska jag bänka mig framför TV:n och se finalen Argentina – Tyskland. Heja Argentina! Hoppas att inte Messi blir ihopknölad utan att han får chansen att visa sina formidabla dribblingar  och – mål. Ja, nu är det semester med final, en kopp kaffe och en sol, som vilar sig bakom molnen. Det är riktigt skönt och i natt kommer jag att sova i ett rum som inte är en bastu. Vad mer kan man begära. I pausen kommer jag att sitta och titta på den fina hängbjörken.
                                   På återseende! Eva   

    

BUBBLORNA

I champagneyran blommar retoriken

och journalister blir ett med publiken.

En ulv i vargakläder med slipad tunga

får publikum nativus att sjunga.

Skyar av bubblor och Cava

skapar motstånd då orden börjar skava.

30-talets propaganda var brun

i dag svävar orden högt i skyn.

 

Bakom webläsare och chat

bygger anti-demokratin sin hatt.

En rörelse, en flodvåg, en läxa

borde få framtidens förstånd att växa.

 

Bakom trevligheter göms en dold agenda.

Låt 80-årig retorik bli en slända.

Punktera bubblorna med förnuft

och låt orden blandas med renare luft.

                                   På återseende! Eva

You can´t always get what you want

I början av 90-talet var jag på Globen, satt på första parkett och inväntade Eric Clapton. Höga förväntningar och jag tänkte aldrig på högtalarna helt nära mig. När förbandet, som var italienskt med en sångare med en röst lik Joe Cocker, exploderade i mina öron, så upptäckte jag dessa ”ljudlådor”. ”Detta kommer jag inte att överleva”, var min första tanke. Jag kände paniken längs ryggen; över  60 mil hade vi åkt för att vara på konsert. Med ett tillgjort leende stålsatte jag mig, för vi var trots allt inne i självaste Globen. Jag kom till sans då Eric äntrade scenen och lade fingrarna mot gitarrsträngarna. Ljudet lät var som en hägring i öknen och första låten, ”Pretending”, är fortfarande en av mina favoriter.  

      Eric Clapton och hans musiker var utsökta; sång, gitarr, bas, trummor, saxofon, keyboard, fick sin beskärda del av föreställningen och ljudet var klockrent och en del i ett harmoniskt samarbete. Eftersom jag tycker om texter, lyssnade jag noggrant och jag uppfattade varje ord. Basisten var suverän och väldigt, väldigt glad.
     Den 1 juli på Tele 2 arena var Amanda Jensen och Big Bang förband. Amanda Jensen är duktig och fyller en scen med sin röst. Det var bara det att ljudet blev skramligt och basljuden sköt som reptiler rakt in i hjärttrakten med jämna mellanrum. Det blev tungt. Vi tog en paus. Det norska bandet – samma tryck.
     Jag är helt enkelt för gammal för tryckljudsvågor, sa jag högt och ljudligt. Bara för att. Eller för att besvikelsen smög sig på. Men, jag var övertygad om att Mick Jagger skulle bjuda på bra låtar med bra ljud. Och det var en strålande konsert. Jagger var inte snål. Han visade publiken respekt, bjöd på sig själv och gav antagligen allt för att ge valuta för biljetterna. Keith Richard sjöng så fräscht. Alla dessa duktiga musiker visade stor musikalisk styrka – helt klart.
     Det var bara det att ljudet var detsamma som hos förbanden. I mina öron i alla fall. Tryckvågor som klöv hjärtmuskeln (kändes det som). Jag surnade till, tog en paus, gick på toa. Ingen kö.
     En kille i samma ärende sa: ”visst är det grymt?” Eller snarare: ”Visst är det gjymt?” Han var så full att orden snubblade. ”Visst”, sa jag och gick tillbaka till en något humanare basstyrka. Jag kunde inte urskilja varje ord, men det gjorde ingen skada då de flesta av låtarna är memorerade. Det var en bra konsert men jag undrar om det kanske var taket som skapade detta ”buller”? Kanske skulle de ha spelat under bar himmel? Eller hade det inte varit någon bar idé? Hade det varit musik för kråkorna? Ja, jag är ingen ljudexpert, men jag har lyssnat på Stenarnas skivor i soffhörnan med ett fantastiskt ljud.
     Det är väl bara att konstatera att ljudharmonier finner man i en bra konsertsal med en symfoniorkester, som spelar Rachmaninov, Händel eller de andra grabbarna. (Det finns ju tjejer också, så klart men inte så många från 1700- och 1800-talet).
 You can´t always get what you want!
                                            På återseende! Eva