Armhålssvett med hårburr

Är du feminist om du har hår under armarna?

      Är du feminist om du inte har knallröda läppar och onoppade ögonbryn?
      Är du feminist om du badar topless på badhuset?
      Är du feminist om du anser att män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbeten?
Ja, det är du - per definition. För det är ju så att denna definition av ordet ”feminist” finns, är allmänt vedertagen och accepterad. Jan Guillou är feminist, Göran Persson är feminist, Gudrun Schyman är feminist. Anders Brunsson, grannen, är feminist, men han vet inte om det på grund av att han inte använder ordet ”feminist”. Jag har hört honom opponera sig mot orättvisa löner och högröstat beklagat mäns våld mot kvinnor och alla former av våld mot båda könen. Alltså är han feminist, enligt mitt sätt att se Kalle Karlssons engagemang.
     Varför är det så svårt med feminism och frågan: ”Är du feminist?” Ja, det finns tusen och en orsaker till det. Någon har träffat en feminist, som kör motorcykel, är snaggad och – feminist och då kan det vara färdigdiskuterat för den som snabbt skapar en schablon för hur en feminist ser ut.
     Vad jag vet rakar de flesta kvinnor håret under armarna. Män rakar sig också lite här och där men jag vågar påstå att armhålor förblir orörda hos väldigt många män.
                   Jag har aldrig varit i Moskva, som kan vara väldigt hett under sommaren. Jag har aldrig stått i en trång och varm buss och haft ett svettdrypande armålsburr i mina näsborrar. Det har jag bara hört talas om av människor som besökt Moskva under Sovjetunionens tid. Var dessa kvinnor feminister på grund av sina orakade armhålor? Skulle inte tro det. På den tiden kunde man ha kroppshår utan att någon blev illamående. Fåfängan finns och kommer att finnas så länge det finns speglar, skulle man kunna säga. Att fåfänga och feminism inte är i krig med varandra eller är varandras motsatser torde vara en självklarhet.
     Detta med att visa brösten, kroppen är ingen stor sak i västvärlden men du kan få fängelse för samma aktivitet i andra länder. Kvinnors protester är väldigt provocerande  där den manliga normen dominerar. Det är modiga kvinnor, som riskerar en stor del av sina livs innehåll i sina demonstrationer för jämställdhet. De är beundransvärda.
     Det är ordet ”feminist”, som håller på att urholkas. ”Feminin” hör samman med kvinnligt kön, vilket kan upplevas problematiskt, för en människa, som inte vill förknippas med eller respektera kvinnligt kön. Det framgår om inte annat i statistiken över våld mot kvinnor. Det blir komplicerat på grund av alla olika associationer som florerar runt detta ord.
     Jämställdhet och ett slut på våld mot kvinnor är en fråga för alla och hen är en sekulär företeelse. När saker och ting är plats: lönefrågan är löst, män och kvinnor delar på ansvaret i hemmet, våld mot kvinnor försvinner, då kan vi börja diskutera ordval.       
      Hår, läppstift och bröst har vi tid att diskutera, debattera i vår del av denna segregerade värld. Vi måste höja blicken en aning, göra jämförelser och inte fastna i ordbajs. Vi är alla människor, vi kommer alla ur ett moderliv och i födseln är vi lika ofria, sårbara. ”Vi föds inte till kvinna, vi blir det”, som Simon de Beauvoir sa.
                                                               På återseende! Eva