Fort bildning eller fortbildning

Relaxera

Återhämtning och du kan plocka

blommor på asfalten

långsamt

och bygga en gärdsgård till tålamodet.

 

I ditt första språk kan du vila om du känner

definitionen

interagerar du med ditt femte språk bör du

meditera once in a while.

 

Vissa språkliga fenomen avviker från normen

och tiden har sin gång

när orden rullar omkring eller exploderar

viker du grammatiken till en solfjäder.

 

Källan

Process     bar   het   teori om morfemens ordning.

Oh, my! Ba-ram - bild ! Oh, vi får ta del av en

undersökning   forskning   vi får

 

Stina inte cyklar  Stina inte kan cykla...När Stina inte cyklar

negation före finit verb och det finns ord som

psuedokorrekt

din moders språk är inte problemet   källan  och

så kommer inte snön när vi vill utan snön kommer - snart.

                                                På återseende! Eva





Bröderna Marx - är de släkt med Kalle Marx?

Vi var många som såg filmerna  En dag i varuhuset, En dag på cirkus, Galakväll på operan och vi skrattade åt Grouchos gångstil och Harpos klipskhet och – tystnad.  Tempo, humor, intelligens, ordvitsar och överraskningar var brödernas attribut.

     Men, visst är det svårt att se något släktskap hos de där bröderna med Karl Marx? Eller så kan man säga att brödernas rörelser, ord och tystnad på något skruvat sätt är ett exempel på marxism. Hur? Ja, men för bövelen! Använd fantasin!
     En gång i tiden var marxister, leninister, maoister liksom sektliknande grupper som diskuterade världens ordning och då med vedertagna accessoarer som rött vin och dödligt allvar.
     När nya människor möttes i t.ex. studentkorridorerna i Uppsala, lät det ofta:
-    Hej, jag heter Mats och är trotskist.
-    Hej, jag heter Eva och är cyklist, sa jag inte .
     Det var mycket – ister för 40 år sedan. En gång blev jag presenterad för en logiker. Jag kan säga att jag aldrig utforskade definitionen av detta epitet. Logiker lät bara så fel. Jag menar, detta ord hade ett suffix långt ifrån existentialister.
     I dag skäms de flesta av dem som en gång i tiden använde suffixet – ister. Det tog liksom slut efter murens fall och slutet på Sovjetstaten. Skammen ligger i alla dessa massmördares svek mot en tro som i praktiken visade de mest paranoida yttringar. Människor trodde på jämställda samhällen och hade alls inga sympatier för mördare som Stalin & co.
     Man kan fråga sig vad det är för fel att skrika ”Ropen skalla daghem åt alla!” eller sjunga staten och kapitalet och USA ut ur Vietnam? Ordet ”kapitalism” var ett fult ord på -istertiden. (I dag, på Uppdrag granskning om John Bauer tjänar privatpersoner miljoner på skolförsäljning. Hade det varit fråga om s-k-o-f-ö-r-
s-ä-l-j-n-i-n-g hade mannen i fråga kanske fått applåder och lyckönskningar. Men att bli en Joakim von Anka/kapitalist av skolpengar är väl en sanning som smakar väldigt, väldigt illa.)
     En del av de studenter som såg alla filmer med Bröderna Marx väntade på Marx revolution vid slottet i Uppsala. De väntade och väntade men ingenting hände. Revolutionen kom av sig kan man tänka. Ibland var det fester i kollektiven och sedan bar det iväg ut till stadens nöjeslokaler. Mat, dryck och musik. Sedan lämnades all disk på borden, eftersom det var småborgerligt att städa. Smöret kunde man slänga in i kylen. Det gick liksom inte att bre mackor av flytande fett.
     Hur är det nu? Är de släkt? De där bröderna och Kalle Marx? Ja, hur ska jag kunna veta det. Nej, eventuella släktskap kan du skapa själv i din fantasi. Men  Karl Marx upplever en renässans, helt klart. Kalle var, enligt DN den 20 oktober  oroad över människors flykt från landsbygden till staden. (Och i dag vet vi att Sverige håller på att bli Stockholm, Göteborg och Malmö. Och ingenting ges tillbaka till landsbygden, eller hur?)
     Det kanske är så att renässansen kommer att bli den gemensamma nämnaren mellan Bröderna Marx och Kalle?
                                                                     P.S. Måste bara notera att jag sett Ellen Sundberg på tv i kväll och hon är helt underbar i sin naturliga och ärliga framtoning. Hennes låttexter och musik är så one of a kind. Lägg märke till Ellen från Bjärme, Jämtland!  På återseende! Eva 

    

 

Första skoldansen (en novell)

Ett vitt jumperset gjordes i ordning i sista minuten av mamma och knapparna kom på plats fem minuter innan jag skulle gå. Två små fläckar av mjölkchoklad hann ändå hamna på jumpern och minska glädjen strax innan Lena kom för att hämta mig. Vi skulle på skoldans. Vår första.

     Lena var spänd av förväntan och hennes klänning såg vuxen ut, grön med insvängd midja och jag såg - hon hade ju bröst. Min bruna manchesterkjol luktade ny och benen stack ut som små smala pinnar under den och för första gången kände jag mig liten bredvid Lena. Någon nervositet syntes inte på hennes röda kinder; hon ville dansa och pratade hela tiden om pojkar.
-   Jag är så kär! Så kär i Hans, sa hon.
     Hon var så fånig i sin iver, löjlig. Hennes ögon blänkte och jag kände inte längre igen henne. På något sätt tyckte jag att hon svek mig, hon var en förrädare och jag förstod inte varför. Vi var i skilda världar och plötsligt ville jag vända om och gå hem.
-   Titta! Så fint det är!
     Lena talade fortfarande med mig, när vi kom in i byns biografsalong, som hade förvandlats till ett dansgolv. Hon talade till mig, men hennes blick var långt borta, över huvudet på mig, i höjd med de slipsklädda pojkarna.
     Jag köpte en läsk, satte mig på en stol med benen dinglande långt över golvet. Jag var livrädd. Detta var alltså skoldans. Ljuset dämpades och musiken satte i gång. Kanske var det Elvis kanske var det Tommy Steele? Jag kommer inte längre ihåg.
     Framför mig började paren dansa, de höll om varandra och rörde sig i takt med musiken. Förunderligt. De dansade som om de aldrig gjort annat. Hur var det möjligt? När hade de lärt sig dansa? Små klunkar av läskedryck passerade min strupe med stor möda. Jag avskydde kolsyra och fick allt svårare att svälja allt eftersom paniken satte sig i strupen. Jag kunde ju inte dansa!
     I ögonvrån fanns Lars. Han och jag bodde grannar och hade sällskap från skolan varje dag. Vi slogs för det mesta och sista gången nere vid bäcken hade han slängt min läsebok i vattnet. Boken blev vågig och mina ansträngningar i skolan blev att försöka dölja förödelsen med boken inför frökens blickar. Hennes ögon blev kolsvarta, när hon blev arg. Lars passerade mig med ett fånigt leende.
-   Ska vi dansa?
-   Nä.
     Lars. Inte vill jag ha någonting att göra med Lars på en skoldans. Han hade gamla kläder, luktade lagård och hans hår var smutsigt. Såg han inte att jag var upptagen?
     Då kom Erik. Han var inte lika hemsk som Lars, bara näst intill.
-    Kom så dansar vi.
     Erik fattade min hand och började svänga mig runt, runt. Mina stapplande ben kunde inte upptäcka något mönster i rörelserna och det var inget roligt alls. Jag ramlade. Mina ben stretade i luften och strax innan de fick markkontakt grabbade Erik tag i mina vader. Likt en skottkärra drog han mig i en cirkel; kjolen flög upp och blottade mina strumpeband och underbyxor. Hans starka händer lade beslag på hela mitt liv och tiden stannade. Denna minut som blottad skottkärra tog en bit av min barndom.
     På toaletten, när jag gråtande fick tröst av Lenas kamrater, förstod jag att Lena faktiskt var stor och jag var liten. Hon gick i sexan och jag gick i tvåan. Att leka med dockor och bygga kojor i skogen, skulle fortsätta att vara min fritid en lång tid framöver.
     På min andra skoldans i realskolan i trettonårsåldern, stod jag darrande, iklädd examensklänningen från sexan och väntade på pojkarnas ynnest. Denna gång hade en äldre yngling; han var minst tjugo år, slingrat sig in på skoldansen. Han stegade fram till mig, tog min hand och började svänga min försvarslösa kropp fram och tillbaka. Han luktade sprit och min skam var oerhörd. Ohyggligt var det och jag ville sjunka genom jorden.
      Många år senare, som vuxen kvinna, har jag faktiskt  bevistat danser; helt enkelt varit tvingad av välvilliga väninnor. Män har försiktigt närmat sig och frågat:
 -    Ska vi dansa?
      Inte fullt lika försynt har jag svarat:
-     Nä.
                                   På återseende! Eva

 

    

Hejsan svejsan Bloggen!

I dag har jag klippt mig och gjort slingor hos frissan och det kostade 1270 kronor. Det tycker jag inte är så farligt. Tanten bredvid mig tyckte att det blev snyggt, håret alltså, och jag gav naturligtvis tillbaka på hennes vänlighet och sa: "din nya färg klär dig verkligen!" Så sa jag och jag såg hur hennes bleka kinder växlade från grått till rött. Men vad är detta? Vad är det att berätta?
     Hej igen Bloggen! Det är ett par dagar sen och idag har jag vandrat runt på Manhattan och shoppat. Helt sjukt! Alla dessa höga hus och så många affärer. Jag har köpt dagens outfit och skulle kunna ge dig en bild, men typiskt - kameran ramlade ner i le metro. Bra shopping i NY måste jag säga. Shop shop shop. Klart jag vill hjälpa hjulen att rulla. Och självklart - jag brände några lax. Nej, nu måste jag kila. Party. Party. Vet du vem jag såg i vimlet? Jo, Brad Pitt, som klev ur en taxi - a yellow cab. Hur coolt som helst.
     Denna dag har mina naglar varit så ledsna, så ledsna. På tre dagar har fyra av mina finaste naglar gått av. Snyft! Det är bara för att jag var tvungen att diska en jättestor kastrull hos mina föräldrar. De tyckte att jag skulle göra det för att inte mina arbetarmuskler skulle förtvina. Visst är det hemskt. Varför sa de så? Bara för att jag har fått lite reklampengar tror de att jag är värsta divan. Jag arbetar också minsann. Jag menar det är inte alltid så kul att springa runt på alla partyn och visa upp sig. Nej, det är det inte. Inte bara mina naglar var lite ledsna idag och vi sov, naglarna och jag, ända till klockan 12, för det var vi faktiskt värda. Sedan lunch med Stina, lite shopping i Sturegallerian. Vi avslutade med gym och en fantastiskt god sallad. En härlig dag.
     Hunden är sjuk och jag var till veterinären som sa att det inte var någon mening att operera Smillas tumör. Visst är hon gammal och visst är hon mest hos min mamma nu för tiden, men jag vill inte att hon dör. Nej. Hon ska leva länge än. Det är djurplågeri, sa veterinären. Hon har ont. Hur kan han veta det? Jag menar är han hund själv, eller? Hur som helst tog jag hem Smilla, som sover för det mesta. Ibland gnyr hon högt, men jag tror att hon drömmer. Drömmer om att hon jagar kaniner. Det gjorde hon när vi var på Gotland för många år sedan.
     Morfar kom och tog Smilla till veterinären i går. Han var så arg att jag inte hann protestera. En djurplågare kallade han mig. Och en egofixerad diva. Hur kan han säga så? Så nu är Smilla i himlen och det kostade 1000 kronor. Konstigt att jag inte gråter. Men, det är väl så att Smilla var gammal. 10 år som hund är gammalt. Det har jag vetat hela mitt 18-åriga liv.
      Men, du Bloggen! Du vill väl inte höra så tråkiga historier. Nej, allvarligt talat ska jag tala om för dig att jag flyger till Paris i morgon för att delta i en modellgala. Jag ska komma med i ett modemagasin och det ska bli så spännande. Helt fantastiskt. Därför har jag bara ätit några salladsblad och en tomat till middag. På en vecka har jag gått ner 5 kilo. Det du?
     (Du ska veta att jag är hungrig precis hela tiden och jag känner dofter av grillad kyckling, kanelbullar och te var jag än går, men jag ser inga kycklingar, kanelbullar eller te). Men, nu ska jag leva min dröm. I´m gonna be famous!  I´m gonna be a star!
     Hej Bloggen! Hur mår du - egentligen? Jag menar hur orkar du med alla ord, alla lögner? Blir du avundsjuk på alla perfekta, framgångsrika människor? Ja, jag erkänner. Mina ord kommer inte från någon Bella eller Hilton. Orden kommer från en fräknig, finnig tjej med lagom övervikt och en önskan om att få åka till London i jul. Jag fantiserade om NY och LA, inte för att jag vill åka dit utan för att jag hade tråkigt. Det enda som är sant är att jag diskar kastruller. Med den skillnaden att mina naglar inte bryts av. Inte en chans. P.S. Nu ska jag käka pizza. En dubbel! Puss och Kram Skumbanan
                                                                                                   På återseende! Eva

STOP - en bromskloss på en räkmacka

Ditt liv som går på räls och möter en solkurva spårar ur och sedan klättrar du upp och ur och in på spåret  - och fortsätter. Ett omtag varje morgon, middag och kväll och raksträcka rakt in i natten utan mardrömmar som hänger i trådar längs väggen. Rödljus i en annan morgon och du är 40 grader varm och 5 utropstecken står bredvid sängen och kräver och du ser nedläggningshotet strax innan du stänger dina ögon för vila. stop. Det måste du.

                                             *

Någon talar om Världens barn och du gläds  skänker en slant och klappar händerna och hoppas mycket på malariavaccin och att bromsklossarna blir färre  eller åtminstone mindre. Då går du på bio och ser en man som skjuter en elefant mellan ögonen och 80! elefanter per dag rånas på sina kroppsdelar. Du ryser och du ser en gigantisk  broms på nosen av en civilisation som blir barbarer i ett hav av pengar – men inte till de fattiga.

                                             *

När allt är en dans på en räkmacka vilar du i spenaten med orden på dina läppar. stop. Majonäsen kokar. Någon talar om att du är fri och kanske är det en sanning att valet är ditt och konsekvenserna är dina. Solen   regnskogen   regnen   översvämningarna saknar medvetande och du ställs i alla hörn  med ett stoptecken i pannan och vet inte vem du ska ringa för att slippa    för att få lite andrum   för att undvika. stop. En katastrof? Bli ett med sanden   bli en struts. Förhåll dig under vattnet i det brända gräset  gör det om du kan   förhåll dig och skärp dig. stop.

                                            *

Och du betalar din skatt och röstar på allt och alla samtidigt som världen så att säga lever sitt eget liv alldeles bredvid ett försök till rättrådighet i Falu rödfärg. Du möter en främling som korsar ett hav på ett skepp som dukar under och samveten höjer nävarna mot EU:s murar som…stop.

STOP   STOP   STOP   STOP   STOP   STOP   STOP   STOP   STOP   STOP

                                            *

Vad var det jag sa det blev precis så  en mur   ett stängsel  ett fängelse  ett utanför och ett innanför för att någon älska punkter …..::::::::i alla dess former. Man älskar att sätta punkt slut basta och hör sen och nu får det bara nog och det måste finnas en ordning och alla dessa frågetecken är så tröttsamma när det finns så mycket kul här i världen och allt det vackra en dag som denna då allt går på räls strax innan du tappar din i-phone i toalettstolen. stop. Så var vi tillbaka i trivialiteter.

                                                                             På återseende! Eva

 

 

 

Hylands hörna och idol

Tv-kanna och Hylands hörna var en höjdpunkt på 60-talet. Hela familjen samlad framför burken. Det var underhållning men knappast någon idoltävling. Per Oscarssons striptease finns fortfarande kvar i minnet, som den tidens stora chock. Jag var 16 år och kommer ihåg att jag höll andan, för jag ville absolut inte se Per Oscarsson naken. Ville slippa det pinsamma. I dag är det fredagsmys med chips och idol. Drömmar om framgång, bli en vinnare och få skivkontrakt.

     Jag tittar med ett öga på ungdomar som sjunger så vackert. Eriks röst är något utöver det vanliga. De är så fina och Sakib är ett charmtroll och the botten is not nådd då han sjunger Timbuktos låt på skånska. Men juryn: ”publikfrieri, clever låtval, falska toner”.  Jo, jo. Mitt öra hör inte alla falska toner, mina ögon ser passionen.
     Denna säsongs idol innehåller många proffsiga sångare och – fotboll. Det är mycket fotboll i idol.
     Miriam har en röst som en etablerad soulsångerska och sjunger Michael Jacksons låtar. Juryn talar om att göra nåt eget, det är blekt. Vadå? Kom igen. Det är int bara å sjung, alltså? Miriam spelar antagligen inte fotboll och hon flyttar inte fotbollsmatcher. Hon är redan en fullfjädrad sångerska i mina öron.
     Om man lyssnar riktigt noga till juryn hörs ganska brutala omdömen om både sång, rörelser och kläder. Alexander Bard yttrar sig om höftvickningar på ett sätt som inte känns bekvämt. Vad vill han säga? Vill han ha applåder av sina gubbkompisar? Jag håller andan då Alexander Bard kommenterar, för jag vet att i princip allt känns pinsamt. I Hylands hörna fanns ingenting av kritiskt granskande, elaka kommentarer och utröstning vad jag kommer ihåg. Den som missade 10 000-kronorsfrågan blev säkert ledsen, men fick blommor ändå, liksom. I dag har vi vant oss vid olika pinsamheter och elakheter?!
     Tjejerna älskar visst Kevin och redan tidigt var Kevins röstprognos mycket högre än de andra deltagarnas. Det finns många fotbollsälskare i detta land, men tjejerna som röstar på Kevin röstar inte på fotboll. De röstar antagligen på hans leende. Och var inte flickidolens låtval lite cheesy? (dagens nyord).
       Ungdomarna kämpar med och utan feber, tonarter och ”moves”. Att vara med är värsta hälsoökningen, boost, enligt google. Men, är inte det mesta på låtsas, eftersom det är tjejer och fotbollsentusiaster som röstar på de söta pojkarna. Den som har den bästa rösten, utstrålningen vinner inte alltid. 
     Jag har hur som helst sporadiskt återkommit till idol av den anledningen att juryn inte är lika otäck detta år och naturligtvis för fotbollens skull. I slutspurten blir det intressant att se hur många röster fotbollen får i jämförelse med musiken. För övrigt är det orättvist och sorgligt att Miriam var nära att bli utröstad i fredags. Kanske kan det bero på hennes illröda hår?
                                                              På återseende! Eva

Du brorsan (prosadikt)

 

 

Han kom som en vårvind en dag i maj med brallorna nere på halva aschlet, Kalle Anka på kalsingarna och dreadsen svängde i blåsten.

Han ägde.

Hela betongplattan gungade av kids med hip-hopen sprutande ur högtalarna.

Han gick in med höfterna, tog plats, dansade så att världen, nåja, centrum stannade,

kebaben kallnade och kidsen sa:

värsta killen, va, eller hur?

Sen du blev killen med respekten: knivarna, slagsmålen, drogerna. Din systers framtidsrädsla,

din lillebrors dyrkan och du är fulaste strutsen. Du orkade bara inte, sa du.

Orka?

 

Betong, batong, bataljon - bygg broar - du brorsan!

Valfriheten finns på Östra Malmen, sa du, din predestinerade idiot!

Jag vet att du vet att du kan göra skillnad.

Du vet att ditt liv är ditt, att din väg är din.

Det finns en frihet på betongplattan.

Se din syster, din bror, din mor.

Din far - han drog.

Respekt betyder att man använder hjärnar - du brorsan.

Allt skitsnack om betong, asfalt och förorten, man blir så trött - så slitet, så medelvägigt.

 

Det finns en krokig väg ut, det finns ett hopp.

Du brorsan. (Il faut cultiver notre jardin!)

Du kan ta din mors gud med dig om du vill, du kan ta din syster och din bror med dig in i

ett nytt innehåll.

Om du vill.

Om du orkar. Du brorsan.

Om inte - är allt du har kvar - att odla din mustasch.

                                                                                      På återseende! Eva