Famla i blindo

Med en ögonbindel, medelst en halsduk, sprang vi ungar skrattande omkring, krockade mot varandra och föll som höbalar till marken. Fallhöjden var låg; ingen blev skadad i den ”blinda” leken. Jag tror att en och annan unge även i dag vill testa hur det känns att vara blind. När ett barn kommer underfund med att en del människor faktiskt inte kan se, kommer frågorna om vad? hur? varför? Och. Följdfrågorna finns säkert i en lång rad av insikter om vad de själva kan göra med sina ögon.

     I OS Paralympics såg jag delar av en fotbollsmatch med blinda spelare. Att detta skulle vara möjligt fanns säkerligen inte i våra medvetanden på 50-talet. I dag får vi se fantastiska prestationer av människor med olika s.k. handikapp. Det visar att människokroppen har kapacitet att kompensera olika ”brister” och att människan kan använda sig av fler sinnen, funktioner. De blinda och döva kompenserar med andra sinnen. Jag antar att deras nervkopplingar till hjärnan utvecklas allt eftersom under livets gång.

     Att famla i blindo behöver inte vara av negativt, då vetenskapen trevar i mörkret efter botemedel för olika sjukdomar. Undersökande journalistik kan också vara komplicerat, när trådarna inte leder till någon källa. Men, med tålamod kan nålen i höstacken plötsligt dyka upp och vi får ta del av nya intressanta fakta (förhoppningsvis).

      Att söka svaret på varför man i USA är så förtjusta i Donald Trump kan analyseras men något direkt empiriskt svar får vi antagligen inte. Möjligen om hela USAs befolkning fick fylla i en enkät, som ändå leder till en ”tendens”. Eller? Samtidigt undrar jag över Trumps nervbanor. Vore han pianist skulle nervstigen vara spikrak till händerna. Men hur står det till med hans lögner, hot och plumpigheter? Ja, de impulserna finns i käften, som glappar utan att någonsin ha varit i kontakt med några nerver. Kanske är nervtrådarna som ett garnnystan och det blir därför kortslutning.

     Hillary Clinton är visst sjuk. Det skulle väl vilken människa som helst vara efter långa, långa dagars presidentkampanjer. Men, som det sas på aktuellt, i USA tycker man inte om svaghet och nu tillhör alltså Hilary de svaga alltmedan Trump skriker att han är på topp. Om det nu är så att Trump skulle bli president på dessa premisser, är det bara att beklaga det icke empatiska förhållningssättet. Förtroendet för Hillary är redan lågt. Varför det är så har jag dålig koll på, eftersom en stor del av missnöjet verkar utgå från konspirationsteorier.

     Tack och lov behöver jag inte rösta på någon president. Det finns liksom ingen att rösta på. Däremot vill jag hylla alla som deltagit i Paralympics, som kämpar med alla sina sinnen. Jag uppskattar verkligen att jag kan se ÖFK spela fotboll och kunna cykla nerför backarna, höra ändernas vingslag på väg bort mot nya nejder. Min hörsel däremot är lite sämre och ibland hör jag bara det jag vill höra. Jag vill INTE höra att Trump blir president, att politiker inte lyssnar på lärarna, att människor får vänta flera timmar på en ambulans, att människor drunknar i Medelhavet. Plus. En himla massa andra: INTE!

NJET! Men, det finns en uppsjö anledningar till ett DA! som man inte blir trumpen av. Eller hur? Det blir en annan lista. En annan gång.

                                 På återseende!