Med
ett halvt öga råkade jag hamna mitt i ett tv-program om en man som skapar
dockor, marionetter för teater. Han och hans fru bygger dockor som till exempel
Antigone, Penelope och Den lille prinsen. En skådespelare är deras röster alltmedan
dockorna rör sig med hjälp av mannens snören.
Antigones dockögon, rörelse blir ett uttryck
, som i min inlevelse blir starkare än en levande skådespelare på en scen.
Penelopes väntan och längtan finns inbyggd i en docka, som blir mer sann än en
verklighet. Det visar en dockmakares stora inlevelseförmåga och
människokännedom. De antika dramerna lever alltjämt, eftersom de handlar om den
stora konsten att vara människa.Den goda människan från Sezuan, ett drama av Brecht, är en docka likt ett barn som rör sig enligt dockmakarens rörelser, får mig att tänka på de försynta, blyga och naiva människorna, som tror på människans godhet.
Detta program fascinerade mig på grund av den konstnärliga skickligheten, de antika dramernas insikt i de eviga frågornas ständiga aktualitet. Är det sant att verkligheten alltid överträffar fiktionen? Konsten?
Kan man tänka sig Putin som en marionettdocka? Jag tror inte det. Snarare är det väl Putins snören, som nu börjar röra på sig i olika delar av världen. Obama har han redan satt igång och den oförrättade Putin vet att ingen egentligen inte kan sätta sig emot honom. Han ”äger” denna situation, men jag undrar ändå om det inte är det största misstag han någonsin gjort. Men, det får framtiden visa.
Allan Karlsson i ”Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann” skriven av Jonas Jonasson är aldrig ”rålös”, som man säger på ångermanländska. Allan hatar att prata politik, men har träffat sin tids stora ledare, vilka i efterhand visat sig vara de största mördare av dem alla. Allan har träffat Franco, Stalin, Mao och den amerikanska presidenten. Allan blev alltid bjuden på middag och det uppskattades, framför allt om det inkluderade sprit.
Det gick inte så bra med Stalin, eftersom Allan läste en dikt av Heidenstam, vilken Stalin ansåg hade god kontakt med Hitler. Det blev bara skit av det mötet och Allan fick vara nöjd med att få gå med livet i behåll. I övrigt ansåg Allan att de flesta konflikter löstes med hjälp av en 75:a renat. Det var hans erfarenhet och övertygelse.
Kan det vara något för Putin? Jag är lite osäker, då jag inte vet något om hans dryckesvanor. Helt klart är att det i så fall skulle stavas v-o-d-k-a. Skulle till exempel Obama och Putin komma överens över ett helrör? Nja, det skulle kanske ha varit möjligt med Jeltsin, som faktiskt var förtjust i vodka, vad jag kan förstå.
Nej, konsten överträffar inte verkligheten, men den kan ge människor nya perspektiv och odla deras empati och förståelse.
Hur som helst kan man säga att alla sätt som fungerar är bra. Alla sätt är bra utom de dåliga. Vi får lägga allt vårt hopp till den som är mest lämpad att hantera marionetterna.
På återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar