Beatles eller Rolling Stones

       Beatles eller Rolling Stones

I mina tidiga tonår var Beatles en sensation. De var rock´n roll rak igenom och alla älskade Beatles. Alla utom jag. De flesta texterna kunde jag, det var jag ju tvungen till, och jag sjöng för full hals, när Beatles spelades på radion eller hos någon, som var berikad med en skivspelare. Men, jag skakade inte av entusiasm.

     En kväll i Folkets Hus och Beatles på skivtallriken. Då dansade vi och skakade våra kroppar till ”She loves you, yeah yeah.” Entusiasmen fanns i dansen. Killarna hade långt hår, vilket i dag knappast kan mätas med alla killar, män med hästsvans eller hår som svävar långt ner på ryggen. Beatlesfrisyrerna var ett projekt, som några av killarna lyckades med till fulländning, som om Pauls form på håret realiserades i killarnas hårutväxt.
      Upplevelsen av musik skiftar från människa till människa och reaktionerna är väldigt olika. Ett visst stycke kan frammana starka känslor, minnen, som svämmar över hos en lyssnare medan en annan rycker på axlarna. Oberörd. ”Jag tycker inte om klassisk musik”, säger någon som inte alls reagerar på Schumanns Symfoni nr. 4. Själv har jag nyss upptäckt detta stycke och det sliter liksom i hjärtat precis som då jag lyssnar på Pavarotti ”Nessun Dorma”.
     Beatles, Schumann, Pavarotti trycker på olika knappar hos människor och ingen kan någonsin påstå att du reagerar på fel sätt, gillar dålig musik, har dålig smak eller att du inte kan musik.
     Ja, jag tyckte mycket bättre om Rolling Stones än Beatles och så är det fortfarande. Mick Jagger kommer till Stockholm i sommar och ”Rolling Stones sålde slut – på 44 minuter”, enligt Expressen den 28 mars. Man kan undra varför det är en sådan rusch?  Jag kan tänka mig att det närmar sig slutet för dessa gubbar och att det är många som vill uppleva dem en sista gång. Anledningen till att jag gillar Rolling Stones är antagligen för att de är inspirerade av blues. Nu är det inte så att Rolling Stones är musiken i mitt liv eller att de är mina absoluta favoriter. Ändå. Visst vore det kul att se Mick Jagger strutta omkring och se Keith Richards hantera sin gitarr.
      Jag tycker om musik trots att jag inte är speciellt musikalisk. Jag tycker det är mer intressant att skriva om Karl-Ove Knausgård och hans kamp, som jag lär mig så mycket av. Ja, det får bli mitt nästa inlägg.  
                                                    På återseende! Eva

Ett eko har landat

I natt tyckte jag mig höra ekot från Big Bang. Det landande försiktigt vid sänggaveln, som om detta eko bad om ursäkt för sen ankomst. Och visst har ekot haft väldigt lång tid på sig. Omkring 13,8 miljarder år för att vara oexakt. Självklart kan ingen fastställa exakt tidpunkt för Big Bang.

     Vi har ju inte precis suttit och väntat på detta eko. Åtminstone inte alla icke-kärnfysiker och liknande. All vår väntan bliver lång och den här gången är det rekord och kan omöjligt jämföras med alla tågförseningar, telefonköer eller skatteåterbäring.
     Big Bang uppstod inte i någon särskild punkt utan lite överallt. Därför är jag glad för att ekot valde att landa i mitt sovrum.
     Som du ropar får du svar och det fick vi ungar på den tiden då sommaren var grön och vintern vit. När vi promenerade i skogen mot smultronen, ropade vi  mot berget ”vi vill ha glass – nu!” Ekot svarade ungefär ”glass nu” och det dög gott och väl, eftersom själva kärnan i vår önskan skallade i skogen.
     Echo eller Eko var en nymf som förälskade sig i Narkissos, som avvisade henne. Narkissos fick nämligen syn på sin egen spegelbild och blev upp över öronen förälskad i sig själv. Eko tynade bort på grund av obesvarad kärlek och till slut återstod bara rösten. Så kan det gå. Denna myt är naturligtvis väldigt gammal och i dag tycker vi om antikrundan och människor, som vårdat sina ting, vill väldigt gärna vill få en positiv värdering av sina dyrgripar. I övrigt har jag en känsla av att den gamla människan inte vårdas så väl och värderas heller inte så högt. Frågan är om det beror på den narcissistiska nutidsmänniskan.
     Grabbarnas eko. Är det Barack Obamas eko som Vladimir Putin svarar på eller är det en rundgång? På något sätt känns det inte bra med eko inom politiken, framför allt inte inom den universella maktkampen, som gör att länder vässar tänderna, som vore ett krig i antågande lite överallt.
      Kommunikation är svårt och ett eko är ett naturfenomen, som inte återger meddelanden helt exakt och det är väl en del av charmen. Om ekot vore en exakt återgivning av det uttalade, vore det skrämmande. I mina öron i alla fall. Det eko som landade på min sänggavel sa ”håller ni män på m”. Min tolkning är ”vad håller ni människor på med?” Jag skulle vilja tillägga ”ni har ju haft en gigantisk mängd tid på er.”
     Det är sant. Och frågan återstår. Vad håller vi på med här på vår planet?

                                                    På återseende! Eva  

 

Att städa i alla hörn - är det meningsfullt?

Nu har jag hällt två matskedar bakpulver i toaletten, men jag har inte knäböjt och gjort rent mellan skarvarna i golvklinkers med en tandborste, eftersom jag inte har det tålamodet. Vårstäda som ett proffs är en artikel skriven av Karin Cedronius i tidningen Villaliv (nr. 2 2014) och hon skriver att just tankborststädningen kräver tålamod, vilket är något jag inte alltid behärskar till fullo.

     Eftersom jag arbetar med ord, texter, vilket renderar en mängd läsande och stillasittande, kan jag tycka att blomvård är en rent ut sagt härlig sysselsättning.  Denna vecka har jag berikat ett gäng kaktusar med ny jord. Den äldsta och största kaktusen blev 33 år och en dag vek den sig, sa adjö och dog. Det var sorgligt, men jag investerade i en ny, rund liten sak med mycket vassa taggar. Den godingen har fått ny jord och en lerkruka och jag svär att den nickade, tackade och log. Den blev liksom större, starkare och kaxigare med lite omvårdnad. Och, den kommer att växa till slutet av min levnad, om jag får bestämma.
     Är det städning att plantera om växter? Ja, det är det, eftersom de får en snabbdusch innan de blir utsatta för en make-over. Det är klart att man kan göra mer för att kaktusar ska le. Funderar på att tvätta ett fönster i morgon för att ge ljus till växterna bara för att se deras smilgropar ännu en gång, när de tackar för ljuset.
     Är det småborgeligt att städa? Det var så snacket gick på 70-talet och jag minns studentkorridorer som dröp av damma och lort. Ibland dammsög jag i smyg, eftersom jag inte ville framstå som bourgeois, vilket också var ett frekvent glåpord. I dag vore jag tacksam för en klockren definition av ovanstående 70-talsterminologi.
      Anders Fågelströms bokserie med Mina drömmars stad beskriver de fattiga arbetarnas liv och kvinnorna kämpar mot smutsen. Fattig men ren. Det har varit en hederssak att hålla rent i arbetarklassen och i dag kan man hyra, köpa städning, vilket innebär mindre kamp mot smutsen. För de som har råd alltså. (Om jag förstått det rätt krigar man om rutavdrag i regeringspartier contra socialdemokrater och utgången är oviss.)
      Det är mycket som behöver städas. Hela vår miljö behöver saneras och det vet vi. Men, vi gör inte mycket åt det, eftersom det kostar för mycket och pengar ska rulla in. Vattenfall ska inte fortsätta sin satsning på vindkraft, eftersom kol, vatten och kärnkraft ger större lönsamhet. Jo, jo.
     Att städa i alla hörn. Att städa i alla världens hörn vore en gåva till kommande generationer och människor skulle få arbeta med ett av det mest meningsfulla arbetet – ever! Och de skulle få se människor le utan munskydd då de cyklar i de stora städerna, som kommer att hysa allt större befolkning.
     Min novemberkaktus blommar och det beror inte på omvårdnad utan på motsatsen. Under en viss tids torka har den kompenserat med vackra blommor. Men, ett är säkert. Utan omvårdnad kommer inte atmosfären att blomma.

                                   På återseende! Eva

    

    

    

    

2014-03.08

Avsaknaden av kvinnor i olika styrelser är som ett mantra i jämställdhetsdebatten. Faktum är att det är alldeles för få kvinnor i styrelser, men jag tänker alltid på kvinnor som sliter både i lågavlönade yrken och i hemmet. De som aldrig blir s.a.s. nominerade till någon styrelse överhuvudtaget.

     Ja, i dag är det den 8 mars och den internationella kvinnodagen och klart är att denna dag väcker minnen från demonstrationer, feministiska manifestationer och sångerna från 70-talet. Lite nostalgi kan jag känna, då denna tid inte alls har samma glöd och kvinnoidealen har gått överstyr.
     Hanna/Hannah är ett namn med hebreiskt ursprung och betyder nåd. Bibelns Hanna skildras som en ödmjuk kvinna, vars integritet byggde på sin underdånighet inför Herren.
     ”Hanna från Arlöv” är en låttext om en hårt arbetande kvinna, som ”säger som det är” och lär en ung kvinna om den tidens kvinnoliv. I dag finns det också många Hannor, som sliter hårt för brödfödan, biter ihop och är tysta. Just dessa kvinnor lever på usel lön och ber om nåd då pengarna inte räcker till barnens födelsedagpresenter.  Män har i många fall högre lön än kvinnor med motsvarande arbete.
     En kille, som också ”säger som det är, är den 18-årige danske poeten Yahya Hassan. Hans dikter handlar om uppväxten i en patriarkal familj. Han talar om det religiösa hyckleriet och  barnmisshandel, som han själv vittnar om. Hans modermål är arabiska och det får han inte tala i skolan och i hemmet får han inte tala danska, skriver han i en av sina dikter. Naturligtvis har han nu fått en mängd fiender, för att han gör en autentisk beskrivning av ett liv, som man inte talar om.
     Den internationella kvinnodagen innefattar alla jordens kvinnor och kanske kan denna unga poet göra skillnad med sin sanning. Kanske kan Yahya ge unga tjejer hopp och mod. Kvinnor borde få bygga sin egen integritet på sin egen styrka. Utan att be om nåd.
                                                          På återseende! Eva

    

MARIONETTER

 

Med ett halvt öga råkade jag hamna mitt i ett tv-program om en man som skapar dockor, marionetter för teater. Han och hans fru bygger dockor som till exempel Antigone, Penelope och Den lille prinsen. En skådespelare är deras röster alltmedan dockorna rör sig med hjälp av mannens snören.

     Antigones dockögon, rörelse blir ett uttryck , som i min inlevelse blir starkare än en levande skådespelare på en scen. Penelopes väntan och längtan finns inbyggd i en docka, som blir mer sann än en verklighet. Det visar en dockmakares stora inlevelseförmåga och människokännedom. De antika dramerna lever alltjämt, eftersom de handlar om den stora konsten att vara människa.
     Den goda människan från Sezuan, ett drama av Brecht, är en docka likt ett barn som rör sig enligt dockmakarens rörelser, får mig att tänka på de försynta, blyga och naiva människorna, som tror på människans godhet.
     Detta program fascinerade mig på grund av den konstnärliga skickligheten, de antika dramernas insikt i de eviga frågornas ständiga aktualitet. Är det sant att verkligheten alltid överträffar fiktionen? Konsten?
     Kan man tänka sig Putin som en marionettdocka? Jag tror inte det. Snarare är det väl Putins snören, som nu börjar röra på sig i olika delar av världen. Obama har han redan satt igång och den oförrättade Putin vet att ingen egentligen inte kan sätta sig emot honom. Han ”äger” denna situation, men jag undrar ändå om det inte är det största misstag han någonsin gjort. Men, det får framtiden visa.
     Allan Karlsson  i ”Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann” skriven av Jonas Jonasson är aldrig ”rålös”, som man säger på ångermanländska. Allan hatar att prata politik, men har träffat sin tids stora ledare, vilka i efterhand visat sig vara de största mördare av dem alla. Allan har träffat Franco, Stalin, Mao och den amerikanska presidenten. Allan blev alltid bjuden på middag och det uppskattades, framför allt om det inkluderade sprit.
      Det gick inte så bra med Stalin, eftersom Allan läste en dikt av Heidenstam, vilken Stalin ansåg hade god kontakt med Hitler. Det blev bara skit av det mötet och Allan fick vara nöjd med att få gå med livet i behåll. I övrigt ansåg Allan att de flesta konflikter löstes med hjälp av en 75:a renat. Det var hans erfarenhet och övertygelse.
     Kan det vara något för Putin? Jag är lite osäker, då jag inte vet något om hans dryckesvanor. Helt klart är att det i så fall skulle stavas v-o-d-k-a. Skulle till exempel  Obama och Putin komma överens över ett helrör? Nja, det skulle kanske ha varit  möjligt med Jeltsin, som faktiskt var förtjust i vodka, vad jag kan förstå.
     Nej, konsten överträffar inte verkligheten, men den kan ge människor nya perspektiv och odla deras empati och förståelse.
     Hur som helst kan man säga att alla sätt som fungerar är bra. Alla sätt är bra utom de dåliga. Vi får lägga allt vårt hopp till den som är mest lämpad att hantera marionetterna.
                                                    På återseende! Eva