En kall måndag tar
jag bilen ner till Friskis och Svettis trots att det bara tar cirka 25 minuter
att gå. Jag rattar in på parkeringen då en äldre man, på väg ut med sin bil, vinkar
och viftar med händerna. Jag vinkar glatt tillbaka. Väl inne på parkeringen förstår
jag själva vinken, om man så säger, betyder att parkeringen är fullbelagd. Som
vanligt en måndag mellan 10.00 och 11.00. Det visste jag förstås, men trodde
mig vara i god tid=det finns säkert ett par luckor att tränga in sig på. Det är
fullt denna tid då många pensionärer ska delta i motionspass. Ibland glömmer
jag att jag är en av dem. En pensionär. En sådan som bara går på gym utan tider
att passa.
Bara att vända bilen tar tid, då det är
trångt och rädslan för att backa på en bil blir ett ”rattande” ungefär som fem
minuters gymträning. Några meter längre ner finns en ”betalparkeringsplats”.
Sms-betalning. Aldrig i livet. Jag har använt sms på denna parkering, som
tydligen är väldigt billig då jag fick flera sms som angav en summa på fem
kronor och därför skulle fakturan skickas senare. Logiken i detta är svår att
förstå, men det är just ingenting att grubbla över. Det är bäst att gilla
läget. Och. Glömma. När fakturan uppenbarade sig hade sms-betalningen växt till
ungefär tjugofem kronor, om jag minns rätt. Nu undviker jag sms-parkeringar.
Strax efter de nya mynten hamnade i våra
händer, var min plånbok ständigt full av de gamla mynten, vilket gjorde att jag
var tvungen att finna en parkering med andra betalsätt än de nya slantarnas
debut. Själv har jag hjälpt en hel del desperata människor med sina
parkeringsbetalningar, när tiden inte spelar någon roll, när jag själv har
koll. Det har alltid varit ett tacksamt ärende.
Det
är svårt att förstå hur stockholmare orkar äga en bil. Klart att många säkert
är beroende av sina bilar till och från arbetet, då vissa destinationer tar
lång tid att nå, trots tunnelbana och pendeltåg. Jag har träffat människor som
saknar parkering i huvudstaden med den påföljden att de med jämna mellanrum
måste ut och försöka hitta en ny parkering.
Östersund kan inte jämföras med Stockholm.
Det är helt klart. Men, visst gnäller man även här i stan på parkeringsplatser,
som är för dyra, för få, krångliga sms-betalningar o.s.v. Med en viss dos av
tålamod finner man oftast en parkering. På sommaren går det bra att cykla in
till stan, om man inte bor i Hackås till exempel. Om man har en viss aversion
för att parkera bilen finns det bussar. Att åka buss skapar frihet. Man kliver
på och av. Uträttar sina ärenden i lugn och ro innan det är dags för hemfärd.
Man känner sig miljövänlig för en stund.
I går åkte jag buss till Friskis. Tyckte
det var för kallt. Med busslistan i hand planerade jag mitt gympass och det såg
bra ut. Jag fann en prima busstid att vänta på. När jag räknat minuter från
stan till Friskis, därefter till slutstationen, förstod jag att det skulle ta
lika lång (eller kort) tid att ta sig hem med hjälp av mina två ben. Mycket
riktigt kom jag någon minut före den planerade bussen. Det blev en härlig
promenad med färre minusgrader än tidigare.
Man kan konstatera att det finns uppfriskande
alternativ till bilparkeringar. Det bästa är ändå att kunna cykla nerför nerför
backarna till Friskis eller stan. Att parkera en bil är väldigt lätt i Jämtland
i jämförelse med storstan. Något svårt kan det vara att parkera bilen i
garaget. Ett garage byggt för äldre bilar. Tänk 60-tal. Då hade inte bilarna
stora backspeglar, som ska trängas in på millimetern. Att parkera en bil i
garaget är min akilleshäl. Det har jag många och dyra erfarenheter av. Att
parkera en bil med viss irritation är som en sval vind i jämförelse med ljudet
av en backspegel som krossas mot väggen.
På återseende!
Eva
