Att vandra i fjällen
på hösten är att vandra bland jordfärger fulla av växter, krokiga träd, svarta
och mörkblå vatten. Bären är borta men nyanser av gult, rött, orange, grönt,
brunt, blått är inbjudande, lugnande; som vore det en promenad i en tavla.
Paletten av färg skiftar allt eftersom höstens dagar kan innefatta t.ex. snö på
sina ställen. Klart att det gröna dominerar då det är dags att plocka hjortron,
som kan vara både röda och gula beroende på mognad. Att finna dessa bär en
regnfri dag är en ynnest. Ryggsäcken är fylld med äggmackor, varm choklad. Som
efterrätt blir en kåsa kaffe och några kakor. Det är för mig själva essensen av
livet.
Helt ärligt har jag faktiskt inte vandrat
så mycket i jämtlandsfjällen, eftersom jag inte är uppvuxen i detta landskap omgiven
av fjäll. Kan hända är det därför jag betraktar fjäll som exotiska platser. Jämtarna
kan sina fjäll och smultronställen. Dit drar man för rekreation, som innehåller
fiske, skidåkning, bärplockning och skoteråkning. De har sett färgerna precis
som jag och antagligen njuter de också av skönheten. Men, de uppför sig inte
som om de ser fjällen och omgivningen för första gången.
Fjällämmeln är en liten filur som springer
omkring i terrängen, en liten uppstudsig varelse, som i mina ögon liknar ett
marsvin. Första gången jag såg dem i sin naturliga miljö blev jag så glad. Dessa
djur som ingen riktigt vet var de tar vägen, då de plötsligt försvinner.
Vissa
år syns de inte alls för att året efter vara överallt: på fjället, i bebodda
byar och i större samhällen. Fjällräven och fjällämmeln är två arter som sägs
vara de första däggdjuren på skandinaviska halvön. Var det så att fjällräven
fick sällskap av lämmeln för att överleva? Nu är det svårt att hjälpa
fjällräven då även rödräven drar sig mot högfjället och jagar fjällrävens
valpar.
Goda lämmelår gör att ugglor, fjällräv och
örnar överlever. I Västerbotten var det visst ett mycket gott år, 2017, för
fjällugglan. Men, plötsligt var matbordet tomt och en del ungar dog. Av svält.
Det är många år sedan jag såg en
fjällämmel, en upplevelse som jag så väl kommer ihåg. Dessa små varelser blev
en extra bonus, eftersom vi mötte varandra öga mot öga och deras pip blev till
musik. Jag visste att deras liv var en förutsättning för fortsatt liv för andra
arter. Ett kretslopp som skapar liv. Ett rovdjur är ett rovdjur och ett rovdjur
behöver mat.
En varg, järv, lodjur eller nyvakna
björnar är inte uppskattade av alla människor och samerna förlorar många
renkalvar på grund av dem. Det måste kännas svårt att se kalvkadaver och rivna
renar. Nu har vi rovdjur i skogarna, fjällen och man kan inte skjuta alla ”djurterrorister.”
Det bästa vore en invasion av fjällämmel varje år. Nu vet jag inte om dessa
rovdjur äter smågnagare. Men, kanske skulle de byta meny. Ta pandan till
exempel. Pandorna har inte alltid varit vegetarianer. De har också ätit andra
djur en gång i tiden. I dag skulle de inte kunna jaga ett djur, döda det och
käka. De har inte längre den styrkan. Tja, vem tror på att vargen skulle börja
käka granris, björklöv, liksom.
Ja, jag mår bra i naturen. (Det gör väl de
flesta som har tillgång till den). Min tanke är enkel. Vi vill gärna vandra
bland allt det vackra, se små och stora djur på nedtrampade stigar. Och, det
finns människor, som ägnar sina dagar till att vårda både natur och djur. Det
känns gott. Tänk om vi på samma sätt kunde ha möjlighet att vårda hela vår
planet, människor och djur. Tänk om vi kunde stoppa krigen, diktaturer, svält
och terror.
Det
är för mig omöjligt att förstå att en människa kan ha så stor makt att de säger
sig kunna trycka på en knapp på sitt skrivbord, skicka missiler långt i
fjärran. Eller en människa som hindrar människor från fria val, religionsfrihet,
åsiktsfrihet eller skapa demokrati. Hur är det möjligt?
Svaret på den frågan är antagligen lika
många som det finns människor på denna jord. Jag hoppas och tror på
fjällämmeln, som tuffar på lite då och då. Och. Räddar liv. Men, nog kunde vi
väl få tro på riktiga sanningar, som att korruption, lögner, terror är
destruktiva för hela mänskligheten. Låt människor få vandra i lugn och ro med ”inga
framtjuvar” och ”inga baktjuvar.”
På
återseende! Eva
